Sommaren som aldrig kom – tre månader av forskning på tundran

Bild

Vid Latnjajaure fältstation nära Abisko i norra Sverige har klimatförändringarnas effekter på tundrans vegetation studerats sedan 1990-talet. Här finns långvariga experiment där vegetationen har värmts upp under omkring 30 år, samtidigt som skillnader i höjd och tidpunkt för snösmältning ger forskarna möjlighet att studera hur olika temperaturer och växtsäsonger påverkar ekosystemet.
– Vi försöker förstå hur uppvärmningen förändrar tundran på flera nivåer – från hur enskilda växter växer och anpassar sig till hur de samspelar med pollinatörer och om ekosystemet lagrar kol eller släpper ut det i atmosfären, berättar Blandine Lyonnard, doktorand vid Göteborgs universitet.

Ett helt ekosystem under lupp

Forskarna mäter bland annat hur koldioxid och metan tas upp och avges från mark och vegetation. De följer också växters tillväxt och blomning, väderomställningar och pollinerande insekter. Genom experiment där växter flyttas mellan olika höjder och utsätts för olika temperaturer kan forskarna undersöka hur väl de kan anpassa sig till förändrade förhållanden. Långvariga observationer av vegetation, temperatur, fuktighet och snösmältning gör det samtidigt möjligt att skilja långsiktiga förändringar från den naturliga variationen mellan olika år.

En ovanligt kall och blöt sommar

Fältarbete i fjällen innebär alltid snabbt skiftande väder, men årets säsong var ovanligt krävande. Regn och kraftiga vindar dominerade och temperaturen låg ofta mellan noll och fem plusgrader. Även i slutet av juli var det sällan varmare än 8–10 grader vilket gjorde arbetet både långsammare och mer ansträngande.
– Slutet av juli brukar vara varmt och soligt, vanligtvis kan vi arbeta ute i fält i t-shirt och shorts. Men i år kom det fina vädret aldrig, heldagar med regn och kraftig vind hörde till det normala. Under de tre sommarmånaderna kunde vi bära t-shirt vid högst tre tillfällen. Samtidigt som stora delar av Europa upplevde återkommande värmeböljor präglades vår fältsäsong av kyla, moln, regn och kraftiga vindar, säger Blandine Lyonnard.

Utrustning behövde skyddas från regnet och vissa arbetsmoment krävde bara händer trots kylan. Att ta sig fram med 30 kilo tunga ryggsäckar var också en utmaning. Blandine berättar om en gång en kollega sjönk så djupt att en känga fastnade i snön, det tog 30 minuter att gräva upp den.
– Vi hade olika sätt att hantera det. Framför allt uppmuntrade och hjälpte vi varandra. På kvällarna skapade vi tillsammans en varm miljö där vi kunde återhämta oss, fortsätter hon. 

Forskning långt från vardagen

Livet på fältstationen är enkelt och nära naturen. Vatten för att dricka, laga mat och diska hämtas i 15-litershinkar från bäcken intill köket. Elen kommer från solpaneler och från en generator som startas en gång om dagen, för att ladda forskningsutrustning och telefoner.
– Kontakten med omvärlden är begränsad. På stationen finns en enda surfplatta med internetuppkoppling och en gemensam mejladress som vi använder för viktiga meddelanden till kollegor och familj. Den som vill ringa eller ha mer personlig kontakt får vandra ungefär en halvtimme uppför berget till en klippa där det går att få mobiltäckning, berättar Blandine Lyonnard.

Några duschar finns inte heller. I stället går det att tvätta sig i sjön, där temperaturen under sommaren steg från noll till som mest nio grader. Var tredje dag värms däremot bastun upp. Där kan forskarna få varmt vatten, bli ordentligt varma och umgås med kollegor från de andra projekten.

Men just avskildheten är också en del av det som Blandine Lyonnard uppskattar med fältarbetet. När vardagens mejl, meddelanden och andra distraktioner försvinner hamnar forskningen och livet på stationen helt i centrum.
– Vi blir helt uppslukade av forskningen och det system vi studerar. Vi hjälper varandra och lär oss mycket mer om kollegornas forskning än vi gör genom vanliga möten. Det skapar en stark känsla av att vara ett team.

Nu börjar arbetet med resultaten

Efter sommaren har forskarna med sig tusentals växtprover och stora mängder data. Bland annat har de gjort återkommande mätningar av koldioxid och metan i 105 försöksytor, följt blomningen hos 45 växtarter och mätt fler än 5 000 plantor i experiment längs en höjdgradient.

Nu ska proverna bearbetas och datamängderna kontrolleras och analyseras. De första resultaten väntas under det kommande året, medan de större och långsiktiga jämförelserna kommer att ta längre tid. Målet är att bättre förstå hur förändringar i vegetation, pollinering och samspelet mellan växter och mark tillsammans påverkar tundrans utbyte av koldioxid och metan – och därmed vilken roll tundran kan få i ett varmare klimat.

Från vänster till höger, övre raden: Radka, fältassistent, Carolina, student, jag, Kasper, fältassistent, Maria, doktorand, Beate, masterstudent, Eugenious, fältassistent, och Kai, doktorand. Nedre raden, från vänster: Klara, masterstudent och fältassistent, samt Cristina, fältassistent.