Doktorsdisputation inom Antikens kultur och samhällsliv

Avhandlingens titel: What Do Statues Want? A Middle-Range Approach to Materiality and the Agency of Statues in Hellenistic Athens

Betygsnämnd:

• Professor Ann-Louise Schallin, Stockholms universitet
• Associate professor Marina Prusac Lindhagen, Kulturhistoriskmuseum/Universitetet i Oslo
• Docent Mikael Johansson, Göteborgs universitet

Ersättare vid förfall för ledamot i betygsnämnden är: Docent Hedvig von Ehrenehim, Göteborgs universitet

Opponent: Professor Sheila Dillon, Duke University (Durham, North Carolina)

Ordförande: Professor Lena Larsson Lovén, Göteborgs universitet

Öppet för allmänheten- Välkomna!

Mer om avhandlingen

Statyer var ett karaktäristiskt inslag i det hellenistiska Aten. De restes i stort antal på stadens offentliga platser och det sociala livet innebar att leva tillsammans med dem. Även om statyernas betydelse i det atenska samhället har ägnats stor uppmärksamhet inom forskningen, har hittills ingen studie undersökt hur statyerna aktivt bidrog till att skapa mening och effekter eller fullt ut utforskat det ömsesidiga förhållandet mellan statyerna och betraktarna. 

Följaktligen är vår förståelse av statyerna och deras roll i den antika världen, liksom de sociala och kulturella system som de bidrog till att upprätthålla i det atenska samhället, fortfarande begränsad.

Syftet med denna studie är att förstå vilken roll statyer spelade i att forma kulturen och samhället i det hellenistiska Aten (323/2–87/6 f.Kr.) genom att analysera dynamiken mellan mänsklig och materiell agens. För detta ändamål undersöks ett brett urval av statyer, däribland hedersstatyer, statyer av atleter, gudar, hjältar och mytologiska gestalter. 

Eftersom inga statyer från det hellenistiska Aten har bevarats i intakt skick bygger studien på en kombination av arkeologiskt, epigrafiskt och litterärt källmaterial, huvudsakligen statybaser, dekret och litterära källor, vilka analyseras med hjälp av visuella och rumsliga metoder, bland annat 3D-modellering. 

Konceptuellt utvecklar avhandlingen sin analys genom tre teoretiska ramverk: John Robbs Middle Range Theory of Material Culture Studies, en kombination av Hans Robert Jauss’ Historical Reception och Wolfgang Isers Reception Aesthetics samt aktör-nätverksteori. Tillsammans erbjuder dessa angreppssätt ett sätt att analysera relationen mellan statyer och betraktare samt de former av agens som uppstod ur denna relation.

Resultaten visar att de atenska statyerna fungerade som sociala aktörer och påverkade medborgerliga, religiösa och sociala praktiker och beteenden. Deras inflytande uppstod i samspelet mellan utformning, rumslig kontext och mänskligt engagemang. 
Genom att förena schematiserade och naturtrogna drag intog statyerna en position mellan verklighet och föreställd verklighet, vilket möjliggjorde för dem att påverka hur betraktarna förhöll sig till dem. På samma sätt påverkade deras placering i noggrant utformade visuella och rumsliga konstellationer hur betraktarna uppfattade och interagerade med dem. Dessa arrangemang styrdes av såväl offentliga som privata intressen, även om redan existerande statyer ofta påverkade var nya statyer restes, i takt med att statylandskapet fortsatte att förändras som svar på historisk utveckling över tid. 

Avgörande är att studien visar att agens inte förverkligades av statyerna ensamma, utan uppstod i mötena med betraktarna, vars respons berodde på deras kulturella kunskap, sociala bakgrund och individuella tolkningar. Agensen aktiverades i dessa möten genom att statyernas välbekanta former samspelade med rådande föreställningsvärldar, vilket gjorde det möjligt för betraktarna att acceptera dem som representanter för de mänskliga och gudomliga aktörer som de avbildade. Som en följd av detta kom statyerna att utöva agens genom att väcka såväl uppmärksamhet som gensvar och samtidigt framträda som både avbilder och sociala aktörer inom ett vidare nätverk av relationer. Därigenom bidrog de till att forma det medborgerliga, religiösa och sociala livet samt att upprätthålla de kulturella normer och sociala strukturer som kännetecknade det atenska samhället under en period präglad av såväl kontinuitet som förändring.

Sammantaget utmanar detta den traditionella synen på statyer som passiva objekt och framställer dem i stället som aktiva deltagare i det kulturella och sociala livet – rent av som objekt med egna begär och krav. Genom att sätta statyernas agens i förgrunden visar studien att deras popularitet och betydelse i det atenska samhället inte enbart vilade på nedärvda kulturella värden och symboliska betydelser, utan också på deras förmåga att påverka betraktare och det omgivande stadsrummet samt, i förlängningen, att förhandla fram och stabilisera sociala, politiska och religiösa system.