Studieplaner och handledning

För varje doktorand skall fakultetsnämnden utse en huvudhandledare. Utöver huvudhandledare (vanligen professor eller docent) skall också en bihandledare utses. Bihandledaren skall komplettera huvudhandledaren. Saknar huvudhandledaren erfarenhet av utbildningsvetenskaplig forskning skall en bihandledare utses som har kvalificerad erfarenhet av utbildningsvetenskaplig forskning. Huvudhandledaren har det avgörande ansvaret för att stödja doktoranden i arbetet med avhandlingen. Handledarna skall tillsammans med doktoranden upprätta en individuell studieplan och följa studiernas framåtskridande, vilket bland annat innebär att ge synpunkter vid doktorandens olika seminarier och däremellan i samband med uppdatering av individuell studieplan.

Huvudhandledaren och bihandledaren erhåller ersättning enligt de överenskommelser som gäller vid respektive fakultet. CUL har avsatt medel till fakultetsnämnden för detta. Handledarna bör vid något tillfälle medverka i forskarskolans allmänna seminarium som hålls inom ramen för CUL:s seminarieverksamhet.

Varje år skall huvudhandledare och doktorand utvärdera handledning och studieresultat samt planera den fortsatta arbetsprocessen. Grund för dessa samtal är den individuella studieplanen, de tre punkterna nedan samt de principer som utvecklats vid respektive fakultet. Dessa punkter utgör en del av den skriftliga överenskommelse som skall ske mellan doktorand, handledare, institution och forskarskolan i utbildningsvetenskap. Syftet är att ge stöd åt en diskussion om relationen mellan handledare och doktorand. Det innebär ett klargörande av förväntningar skyldigheter och rättigheter för doktorand och handledare.

Handledningens omfattning och form

Handledare skall göra klart hur mycket tid som finns till förfogande för handledning, hur ofta man skall träffas, vilka förväntningar som finns på doktoranden inför en träff etc. Inför varje termin bör handledare och doktorand tydliggöra i vilka former handledningen skall ske, t ex i samband med att den individuella studieplanen revideras. Formerna för handledarnas läsning och respons på material från doktoranden bör diskuteras och klargöras. Likaså bör handledare och doktorand klargöra frågor angående tillgänglighet och hur man tillsammans skall samspela med det tema som doktoranden är kopplad till.

Handledningens karaktär

Doktoranden och handledarna bör klargöra vilka krav och förväntningar de har på handledningssituationen. Det kan röra frågor om hur ”rak” och uppriktig man vill att den andre skall vara, hur kritik bäst förmedlas, ömsesidig integritet, tystnadsplikt, hur eventuella konflikter som kan uppstå bör lösas etc.

Handledningens koppling till forskningsmiljöer

Det bör eftersträvas att doktoranden tidigt i utbildningen har tillgång till en grupp (projekt, kollegium, handledningsgrupp etc.) för diskussion av avhandlingsprojekt mm. Utöver de olika seminarier och kollegier som finns vid fakulteten utgör forskarskolans kurser och seminarier samt CUL:s temaverksamhet naturliga platser för kunskapsutveckling. Handledaren bör introducera doktoranden i de nätverk mm som finns inom avhandlingsområdet. Här kan bland annat CUL:s temaverksamhet vara en viktig kontaktyta. Vidare bör handledaren stödja och uppmuntra doktorandens deltagande i konferenser mm. CUL har avsatt medel till fakultetsnämnden för detta ändamål och utgår från att doktorand och handledare tillsammans gör upp en plan för hur medlen bäst skall förfogas för resor och konferenser.

Forskarskolans handledarkollegium

För att samordna handledningen inom forskarskolan i utbildningsvetenskap inbjuds samtliga handledare till återkommande seminarier för att diskutera principiella frågor för forskarskolans utformning och inriktning men också för att uppmärksamma problem som uppstår i samband med handledning och doktorandens avhandlingsarbete. Det kan gälla frågor som berör kvalitetssäkring, inriktningen på avhandlingen och den vetenskapliga kvaliteten i doktorandens olika prestationer, handledningens karaktär vad det gäller utbildningsvetenskaplig orientering etc.

Avhandlingsseminarier/arbetsseminarier

Ett centralt inslag i forskarutbildningen är det pågående avhandlingsarbetet. Handledarna har ansvaret för den löpande granskningen och uppföljningen av doktorandens arbete. Under forskarutbildningen skall doktoranden återkommande presentera sitt arbete i skriftlig form vid i olika seminarier. Det är handledarens formella ansvar att i samråd med doktoranden planera och svara för att dessa seminarier kommer till stånd. Institutionens lärare och forskare, speciellt de disputerade, samt doktorander har ett gemensamt ansvar att medverka i granskningen av pågående avhandlingsarbeten, både genom att åta sig kritisk läsning av manus och genom aktivt deltagande i seminarier där avhandlingsarbeten presenteras.

I följande struktur för seminariebehandling återfinns olika slags seminarietyper: idéseminarium, planeringsseminarium samt slutseminarium. Vid Göteborgs universitets fakulteter kan seminarietyperna ha olika benämningar men påminner om varandra med hänsyn till syfte och placering i forskarutbildningen. Men oavsett benämning ingår de som viktiga led i kvalitetssäkring av doktorandens kunskapsutveckling och dennes avhandlingsarbete fram till disputationstillfället.

1. Idéseminarium (finns vid vissa institutioner)
Vid detta seminarium presenterar doktoranden en skissartad idé till en tänkt avhandling. Seminariet syftar till att doktoranden skall pröva sin avhandlingsidé i ett forum som är insatt i avhandlingens inriktning. Doktoranden skall utforma en PM i vilken syfte, problemställning, forskningsfrågor, teoretiska grunder och skiss till genomförande presenteras övergripande.

2. Planeringsseminarium
Doktorandens planeringsseminarium skall äga rum i början av utbildningen då avhandlingen börjar ta form. Vid planeringsseminariet behandlas en genomarbetad plan för hela avhandlingsarbetet. Handledarna skall godkänna planen där huvudkriteriet för en godkänd plan är att det går att ”se” konturerna till en avhandling i det framlagda underlaget. Inför seminariet utses en diskutant enligt de principer som gäller vid fakulteten. Planeringsseminariet skall i första hand vara ett stöd för doktoranden i det fortsatta arbetet och det är väsentligt att diskutanten främst ger konstruktiva synpunkter.

3. Slutseminarium
Vid slutseminariet behandlas en näst intill färdig avhandling som efter genomförda justeringar från slutseminariet ska vara klar för disputation. Även om seminariet skall bygga på ett mer eller mindre färdigt avhandlingsmanus kan enstaka delar vara i synopsisform. Samma princip gäller här som vid planeringsseminariet, dvs en diskutant skall främst förmedla konstruktiva synpunkter. Skillnaden är dock att här liknar slutseminariet till vissa delar disputationen. Diskutanten bör ha sådan vetenskaplig kompetens så att hon/han kan fungera som fakultetsopponent. Det medför bland annat krav på att kunna behärska frågor inom det utbildningsvetenskapliga forskningsfältet.