
Europaprogrammet med inriktning sociologi är en perfekt kombination av Amandas hjärtefrågor
Amanda Nygren är snart klar med sin utbildning. Hon är väldigt nöjd med både det hon lärt sig och hur hon själv utvecklats som person. Och även om drömjobbet finns hos UN Women så är det troligt att Amanda blir kvar på universitetet – det finns ju så många fler kurser som hon vill läsa.
Varför valde du den här utbildningen?

Så länge jag kan minnas har jag haft ett brinnande intresse för politiska frågor på såväl nationell som supranationell och internationell nivå, mer specifikt inom områden som rör frågor som kön- och könsidentitet, sexualitet, etnicitet, klass och rättigheter för strukturellt förtrycka grupper.
Att läsa Europakunskap – vilket berör alltifrån policymaking och hur EU är strukturerat till europeiska levnads- och välfärdsförhållanden, i kombination med sociologi – ett ämne där jag fått fördjupa mig i att studera sociala mekanismer och hur sociala strukturer konstrueras och reproduceras, har varit en perfekt kombination utifrån mina hjärtefrågor. I en och samma utbildning har jag fått ta del av hur EU organiseras, tar beslut om direktiv och hur EU-samarbetet fungerar rent praktiskt samtidigt som jag också fått möjligheten att fördjupa mina kunskaper om hur vi som individer och samhälle fungerar i relation till varandra och världen omkring.
Det kan låta klyschigt, men jag har svårt att bara välja ett moment av programmet som varit extra intressant. Programmet som helhet har nämligen förberett mig så bra med balanserade inslag av både Europakunskap och sociologi vilket gett mig både bredd och djup i mina kunskaper.
Var kommer ditt intresse för samhällsvetenskap ifrån?
Jag har alltid varit intresserad av det och framförallt av internationella levnadsförhållanden för marginaliserade grupper. Jag själv är queer och kallar mig utan tvekan feminist. Mina egna livserfarenheter av exempelvis sexism och mina betraktelser av orättvisor, förtryck och aktivism i min omvärld har ytterligare förstärkt det intresset.
Berätta lite om programmet – hur är det upplagt?
Den första terminen börjar med att du pluggar Europakunskap. Då får du lite av en ”crash course” i EU-samarbetets historia, hur det funkar rent praktiskt att bedriva ett så stort supranationellt samarbete och vilka verktyg det ger medlemsstaterna på alltifrån lokal till internationell nivå. Superbra kurs för att verkligen få insikt i grunderna för EU och europeisk historia.
Under termin 2 och 3 får du fördjupa dig inom ditt inriktningsämne, vilket i mitt fall är sociologi. Du läser både en introduktionskurs i ämnet, där du får med dig en massa grundkunskaper i sociologi, följt av en fördjupningskurs. I sociologin fick man välja mellan två olika fördjupningar, vilket är ett superbra upplägg! De två terminerna jag pluggade sociologi är nog de mest givande terminerna jag läst på universitetet. Dels på grund av mitt stora intresse för ämnet, men också på grund av att jag fått så mycket bra verktyg för att analysera, förstå och förklara hur samhället fungerar – både rent socialt i relation till exempelvis identifikation och hur en handlar och beter sig i samspel med andra, men också hur sociala strukturer är så starkt befästa i samhället.
Är det någon särskilt moment som har varit extra intressant?
Det kan låta klyschigt, men jag har svårt att bara välja ett moment av programmet som varit extra intressant. Programmet som helhet har nämligen förberett mig så bra med balanserade inslag av både Europakunskap och sociologi vilket gett mig både bredd och djup i mina kunskaper.
Om jag måste välja något så är det nog kursen Att Leva i Europa. Vi studerade välfärdssystem och förhållanden inom EU och gjorde en djupdykning i hur välfärden är uppbyggd, vilka likheter och skillnader som går att identifiera mellan EU-länderna samt varför det kan skilja sig så mycket mellan länderna och vilka konsekvenser det får för levnadsstandard och tillgänglighet till välfärd.
Vad handlar din kandidatuppsats om, och hur är det egentligen att skriva uppsats på universitetet?
Den handlar om den politiska radikalhögerns framväxt i Europa med fokus på hur det etnonationalistiska budskapet uttrycks, studerat i en skandinavisk kontext. Jag jobbar mycket med Snow och Benfords frame theory, vilken egentligen handlar om sociala rörelser men som jag valt att tillämpa på högerradikala partier och deras budskap. Frame theory bygger på att ett budskap är framgångsrikt eller ej beroende på hur det ramas in, formuleras och uttrycks.
Nu när vi har studerat på distans har det såklart varit annorlunda, och många gånger mer påfrestande att skriva uppsats jämfört med hur det brukar vara under mer ”normala” studieförhållanden.
För mig har det varit en process där jag pendlat mellan att känna mig hur nöjd som helst, för att stunden efteråt ha totalångest över att uppsatsen inte är tillräckligt bra, haha. Men det har fått mig att acceptera mina styrkor och svagheter och bli avsevärt mycket bättre på att ställa rimliga krav på mig själv. Det har varit jättetungt i perioder, men samtidigt fantastiskt kul eftersom jag tycker att ämnet jag valde att skriva om är jätteintressant och viktigt att studera.
Du är ju snart klar med din utbildning. Om du skulle summera dina år på Europaprogrammet, vad har du lärt dig?
Jag har bland annat fått insikt i hur EU organiseras, vilka för- och nackdelar det finns med att ha ett så omspännande supranationellt samarbete och hur EU fungerar på olika nivåer alltifrån direktivstiftandeprocessen och hur beslut fattas till insatser som EU bedriver under humanitära kriser och hur EU fungerar även på lokal nivå.
Sociologin har fördjupat mina kunskaper om hur samhället struktureras rent socialt på såväl individ- som gruppnivå och gett mig verktyg att förstå min omgivning bättre. Jag har fått lära mig så mycket – både hur jag själv fungerar rent sociologiskt i olika kontexter, men också om hur sociala normer som exempelvis de kring genus och etnicitet är något som hela tiden reproduceras på olika nivåer och i olika sammanhang, många gånger utan att det ens är något en själv noterar.
Utöver det rent kunskapsmässiga har jag också vuxit på ett personligt plan under mina år på universitetet. Bara det att flytta tvärs över landet är verkligen en utvecklande process, men också att aktivt få välja att studera och engagera mig i det jag verkligen brinner för. Det har varit otroligt givande på alla plan, både det jag har lärt mig för egen del men också att diskutera med mina kursare och få deras perspektiv.
Tror du att det sociala samspelet mellan människor kommer att ha förändrats när coronapandemin är slut, eller kommer vi att återgå till som det var innan?
Jag tror att det kommer förändras på flera vis. Dels tror jag att arbetsplatser i en högre utsträckning kommer att fortsätta bedriva distansarbete, då man idag vet att det är möjligt inom ett flertal branscher. Jag tror även att synen på fysisk kontakt i sociala situationer kommer att förändras. Innan pandemin fanns det en norm om att hela tiden skaka hand eller kramas med andra beroende på situation men jag tror – och hoppas – att det kommer att bli mer accepterat att ta avstånd från den sortens fysisk kontakt och att det valet bemöts med respekt.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
När jag tagit min examen i Europakunskap planerar jag att ta en kandidatexamen i sociologi. Mina absoluta drömjobb finns hos UN Women, men under de närmsta åren efter examen är jag intresserad av att jobba med kompetensutveckling gällande HBTQIA+-frågor för större företag och organisationer. Sen är det en massa olika kurser, kandidater och masters jag vill läsa i framtiden också, bland annat strökurser i genusvetenskap och en master i Europakunskap! Min familj brukar skämta om att jag är helt outtröttlig när det kommer till att plugga, och de säger att jag kommer att sitta på universitetet tills jag går i pension, haha.
Faktarutan
Namn: Amanda Nygren.
Ålder: 22 år.
Läser: Europaprogrammet med inriktning sociologi, termin 6.
Kommer från: Västerås.
Främsta förebild: Min äldre syster.
Gör på fritiden: Umgås med vänner och familj, läser, tecknar, spelar TV-spel.
Göteborg med tre ord: Storstad med småstadskänsla.