Psykologiska aspekter av viktimologi
Brottsoffer har en central roll inom rättsväsendet eftersom de vanligen bistår med viktig information till brottsutredningarna. Brottsoffer är ofta särskilt sårbara och om de bemöts på ett olämpligt sätt av aktörer inom rättsväsendet, eller av allmänheten, så riskerar de att råka ut för en s.k. sekundär viktimisering. Därtill har tidigare forskning visat att brottsoffers kroppsspråk och emotionella uttryck tenderar att påverka deras trovärdighet. Ett brottsoffer som ger uttryck för starka och upprörda känslor bedöms som mer trovärdiga. Det är även mer sannolikt att dessa brottsoffer kommer att uppfattas som ”riktiga brottsoffer” jämfört med personer i samma sits som inte ger uttryck för sådana känslor (utan istället berättar på ett neutralt sätt). Detta innebär att trovärdighetsbedömningar ofta baseras på hur brottsoffret berättat, snarare än vad han/hon sagt. Vår forskning fokuserar på faktorer som påverkar människors trovärdighetsbedömningar och skuldbedömningar av brottsoffer. Vi studerar även människors normer och attityder till brottsoffer.
Forskningsspår
1. Attribution och attityder gentemot brottsoffer
Inom detta forskningsspår undersöker vi faktorer (individuella och kontextuella) som inverkar på människors tillskrivande av skuld till våldtäktsoffer. Vi studerar även allmänhetens attityder gentemot offer för partnervåld. Syftet är att utveckla instrument för att mäta och påverka allmänhetens normer och attityder, och att i förlängningen öka människors benägenhet att agera mot partnervåld.
2. Brottsoffers trovärdighet
Denna forskning fokuserar på hur människor bedömer trovärdighet och erbjuder socialt stöd till brottsoffer inom rättsväsendet och i vardagslivet. Till exempel undersöker vi människors tendens att oftare tro på brottsoffer som ger uttryck för känslor, jämfört med brottsoffer som inte ger uttryck för några särskilda känslor. Vi studerar även robustheten i denna effekt, som kallas ”Det emotionella brottsoffret”. Robustheten studeras över olika typer av brottsoffer (kvinnor och män; barn och vuxna) och över olika typer av brott (våldtäkt, överfall, trakasserier).
Viktiga forskningsresultat
Detta tema är ett av CLIP-gruppens nyare och hittills har vi publicerat ett halvt dussin artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter. Vi har i ett antal studier undersökt om människor anser att offer för våldtäkter får ”skylla sig själva”, dvs. om människors är benägna att skuldbelägga våldtäktsoffret. Tidigare utländska studier (huvudsakligen Storbritannien och USA) har funnit att människor, framförallt män, tenderar att skuldbelägga våldtäktsoffret för själva våldtäkten. Till exempel skuldbeläggs offer i högre utsträckning om de varit ute sent om kvällen, druckit alkohol eller klätt sig iögonfallande. Våra studier visar dock att i Sverige anser allmänheten överlag att offret endast har en låg grad av skuld, oavsett vem offret och bedömaren är. Därtill visar våra studier att de människor som faktiskt skuldbelägger offer ofta har en hög tilltro till vad som kallas ”tron på en rättvis värld” vilket innebär att de tror att bra saker händer bra människor och dåliga saker händer dåliga människor. Alltså kan deras benägenhet att skuldbelägga brottsoffret bero på att de tycker att folk får vad de förtjänar och förtjänar vad de får och om en människa blir våldtagen måste hon/han ta på sig, åtminstone en del, av skulden för det inträffade.
Vi har också studerat allmänhetens attityder gentemot offer för partnervåld. Resultaten visar att både de tillfrågades egna känslomässiga reaktioner och personliga normer styr hur man ser på offer för partnervåld, och hur villig man är att ingripa vid misstanke om våld i nära relationer. De som tenderar att ingripa är de som själva reagerar med stark ilska eller sorg då de hör talas om våld i nära relationer. De som ingriper har även en hög känsla för moral och vad som är rätt och fel och tar själva på sig ansvaret att faktiskt agera mot våldet.
Människor har en tendens att tro att brottsoffer som uppvisar sorg och uppgivenhet är mer trovärdiga, jämfört med brottsoffer som inte uppvisar dessa känslor. Vi har hittills identifierat två orsaker till varför människor anser att just ledsna brottsoffer är de mest pålitliga. För det första påverkas bedömningen av bedömarens egen stereotypa förväntning om hur ett brottsoffer bör bete sig i samband med berättandet. För det andra påverkas bedömningen av hur stor medkänsla bedömaren hyser för offret. De som bedömer att ett känslosamt offer är särskilt tillförlitligt är de som har föreställning om att offer bör vara ledsna och uppgivna samt känner starkt medlidande för offret.
Forskningen har presenterats för rättspraktiker, där ibland Lunds domarakademi, för gymnasieungdomar på olika utbildningsdagar samt på de rättspsykologiska kurser som terminsvis ges vid psykologiska institutionen i Göteborg.