Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktionen
Sidan uppdaterades: 2019-01-21 15:24

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Julens blommor kommer från fjärran - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Julens blommor kommer från fjärran

Nyhet: 2014-12-17

Några av de blommor vi förknippar med julen har sitt ursprung långt från nordens snötyngda granar. Julstjärnan är egentligen en mexikansk buske. Julrosen är inte alls en ros, utan är närmare släkt med smörblommor. Hyacintens namn kan spåras till ett språk som talades på Balkan och i delar av Östeuropa för fyratusen år sedan.

Julstjärnan (Euphorbia pulcherrima) kan bli upp till fyra meter hög och trivs bäst i ett torrt och varmt klimat. De röda bladen gör den till en fin juldekoration. Men det är framför allt blomningstiden som bidragit till att den också i ursprungslandet Mexiko kom att få heta ”Julaftonsblomman” redan på 1500- eller 1600-talet.

- När dag och natt är lika långa, börjar växten förbereda sig för att blomma och den röda färgen utvecklas så att den lagom till december kom att stå i full blom, säger Åslög Dahl, forskare vid Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Användes som växtfärg

Den mexikanska ursprungsbefolkningen utvann rött pigmentet från julstjärnan och använde det för att färga textilier med. I USA, där julstjärnan började odlas i stor skala som prydnadsväxt, och från Tyskland, där mycket av modern förädling har bedrivits, har julstjärnan spridits över hela världen. Där klimatet tillåter odlas den på friland, men den tål inte frost och hos oss trivs den bara inomhus. I Sverige började den förekomma i mitten av 1900-talet och blev vanlig först mot slutet av 1960-talet.

- Julstjärnan har en giftig, slemhinne- och hudretande mjölksaft, som kan tränga fram ur skador och ur avbrutna bladskaft. Men eftersom smaken är skarp är förgiftningsfall sällsynta. Det vetenskapliga namnet Euphorbia pulcherrima betyder ”den allra vackraste törelväxten”, säger Åslög Dahl.

Julrosen en gammal kulturväxt

Julrosen (Helleborus niger) är inte alls en ros, utan är närmare släkt med smörblommor, sippor och aklejor. I naturen växer den i kalkberg i Sydosteuropa. Julrosen har anpassat sig till att blomma under den milda och fuktiga vårvintern i stället för under sommaren, då det är alldeles för varmt. Hos oss kan den börja blomma redan i december, om det är en mild vinter, och därav har den fått sitt namn.

Julrosen har en mycket gammal historia som läkeväxt, även om det ansågs vara mycket riskfyllt att använda den. Man bör vara försiktig när man hanterar växten. Växtsaften kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner i form av vätskefyllda blåsor, och till långvariga domningskänslor i fingrar och händer.

Julrosen fördes under medeltiden runt hela Europa med klosterväsendet. Därifrån spreds den till vanliga människors trädgårdar.

- Avkok av växten har ända sedan antiken använts för att fördriva ”galenskap, raseri och tungsinne”, liksom bland annat också gikt. I folktron ansåg man att en julros som planterats vid husknuten, strötts på golvet eller hängts upp vid ladugårdsdörren, skyddade mot onda andar, häxor och oknytt.

Tradition att odla hyacint

Hyacinten kommer från östra Medelhavsområdet och Mellanöstern, där den förekommer från havsstranden upp till 2000 meters höjd. Den vilda växten har en mycket mindre blomställning än den moderna prydnadsväxten, med högst femton ljusa till mellanblå blommor i varje ax. Någon gång är blommorna vita. Men den doftar lika starkt som de odlade hyacinterna gör.

- Namnet hyacint kan spåras till ett språk som talades på Balkan och i angränsande delar av Östeuropa för fyratusen år sedan. Namnet har med vattnets blå färg att göra. Växten har säkert odlats mycket länge, och förekom bland annat med firandet av det persiska nyåret och av pånyttfödelse.

De lökar man kan köpa i affärerna i början av december är oftast värmebehandlade för att kunna blomma till jul. Men man kan plantera hyacintlökar i början till mitten av oktober.

Många tycker nog att det framför allt är hyacintens karakteristiska doft som bidrar till julstämningen. Men i offentliga miljöer bör man inte använda den.

- Det är inte ovanligt att hyacintdoft leder till luftvägsbesvär. Särskilt gäller det för allergiker, astmatiker och personer med doftöverkänslighet men också klåda, bindhinneinflammation och till och med tillfälligt nedsatt syn har rapporterats. Lökarna innehåller kalciumoxalatkristaller som kan ge eksem och andra hudirritationer, främst hos personer som hanterar dem yrkesmässigt, säger Åslög Dahl.

Detta är ett axplock av den kunskap om julblommors kulturhistoria och biologi som biologen Åslög Dahl kan förmedla.

Kontakt:
Åslög Dahl forskare vid Institutionen för biologi och miljövetenskap
Tel: 031-786 2664 Mobil: 070-755 69 62 E-post: aslog.dahl@bioenv.gu.se

 

AV:

Artikeln publicerades först på: science.gu.se

Sidansvarig: Webbredaktionen|Sidan uppdaterades: 2019-01-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?