Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktionen
Sidan uppdaterades: 2019-01-21 15:24

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Släkten är inte alltid värst - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Släkten är inte alltid värst

Nyhet: 2015-07-08

Tofsvipa (hona), bilden tagen i samband med ringmärkning och blodprovstagning.

Det kan vara bättre ur evolutionär synpunkt att dela på en partner än att välja en ledig ”ungkarl”, åtminstone gäller det för tofsvipor. Forskningsstudier från Göteborgs universitet visar dessutom att honorna föredrar att dela hane med honor som de är släkt med.

Det handlar om hur genetiken påverkar eller är kopplad till sociala beteenden, i det här fallet valet av partner.

Besläktade honor lever med samma hane

Forskaren Donald Blomqvist har, tillsammans med sina kollegor, studerat genetisk likhet mellan 120 honor av tofsvipa på östra Öland.

− Hos oss och andra arter finns det biologi i botten av de beteenden vi ser och en viktig aspekt är släktskapet mellan individer. Släktskap minskar konkurrens och underlättar samarbete, säger Donald Blomqvist vid Institutionen för biologi och miljövetenskap.

Han och hans kollegor upptäckte att honorna hos tofsviporna, som var parade med samma hane (en form av polygami som kallas polygyni), var mer besläktade med varandra än man kunde förvänta sig av slumpmässiga skäl.

Skyddar sina egna gener

Enligt den klassiska modellen polygyni-tröskel väljer honor att dela på hane och revir trots att det finns oparade hanar att tillgå om vinsten är större än kostnaden.

Även om honorna får dela på ett revir när de lever med samma hane kompenseras de av att hanen (och därmed reviret) håller tillräckligt hög kvalitet. Och honorna kan hjälpas åt att jaga bort inkräktare och skydda reviret.

Det skulle kunna förklara varför honorna är beredda att para sig med samma hane trots att det innebär färre materiella resurser och mindre hjälp från hanen med skötseln av ägg och ungar.

− Men modellen har ett antal brister, vilket innebär att den inte har lyckats särskilt väl med att förklara de polygama system vi ser i naturen. Våra resultat öppnar för en ny möjlighet. När honorna i samma revir är släkt innebär hjälpen till varandra att de indirekt även skyddar och sprider sina egna gener, säger Donald Blomqvist.

Att försvara de andra honornas ägg eller ungar blir då också ett sätt att försvara sina egna gener.

Ett aktivt val

Evolutionära fördelar som uppstår på grund av att besläktade individer gynnas av det naturliga urvalet kallas kin selection, släktskapsselektion på svenska.

− Det är ett intressant dynamiskt system; att samtidigt som det finns hanar som lever med en hona och kan locka till sig ytterligare en, två eller till och med tre honor, så finns det ”ungkarlar” som förblir oparade.

Upptakten till forskningsstudien var att forskarna i fält såg att honor som delade hane liknade varandra i fjäderdräkten.

− Vi tänkte att kanske är de släkt med varandra. Det visade sig att de hade dubbelt så hög grad av släktskap jämfört med ett slumpmässigt urval. Det tillsammans med andra resultat ger en stark indikation på att honorna gör ett aktivt partnerval som baseras på genetiken.

Studien är publicerad i tidskriften Royal Society Open Science

Länk till artikeln>>

Kontakt:
Donald Blomqvist, Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
donald.blomqvist@bioenv.gu.se, 031-786 3460, 070-893 58 00

Foto:
Bilder på tofsvipor, fotografer Gaute Grønstøl och Jakob Augustin.
En bild på tofsvipa (hane) som står i gräset.
Tre bilder av honor. Bilderna tagna i samband med ringmärkning och blodprovstagning.
Porträttbild av Donald Blomqvist, fotograf Angela Pauliny.
 

AV:

Artikeln publicerades först på: science.gu.se

Sidansvarig: Webbredaktionen|Sidan uppdaterades: 2019-01-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?