Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktionen
Sidan uppdaterades: 2019-09-27 09:57

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Risk för överdriven rapportering - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Risk för överdriven rapportering

Nyhet: 2020-03-23

Balanserad eller för alarmistisk? I medierapporteringen har politiker och myndigheter kritiserats för att inte göra tillräckligt mycket tillräckligt snabbt för att stoppa spridningen av coronaviruset. Kritiken från andra hållet, den som talar om masspsykos och hysteri och att det tvärtom görs för mycket, har det mer eller mindre talats tyst om.

– För det första är det så otroligt mycket som rapporteras, vilket är rimligt med tanke på krisens allvar. Men det tränger undan andra nyheter. Frågan är vad som inte bevakas, säger Marina Ghersetti, universitetslektor på institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG).

Hon är noga med att påpeka att det just handlar om intryck av medierapporteringen, några forskningresultat finns ännu inte.

– För det andra är informationen motsägelsefull, vilket är oundvikligt eftersom det finns en osäkerhet inom expertisen. Buden är olika kring hur många som kommer att smittas, vilken strategi som är bäst, om skolor ska stängas eller inte och så vidare. Det avspeglas i journalistiken, säger hon.

– Med det sagt, tycker jag att journalistiken är alarmistisk. Det är svårt att undvika, men frågan är om den inte till viss del är överdrivet alarmistisk.

Journalistikens spelregler ställer till det. Samtidigt som mediers rapportering ska vara så korrekt som möjligt konkurrerar man även i denna speciella situation om publikens uppmärksamhet.

– Rubriker och ingresser är hårdvinklade jämfört med vad som kommer längre ner i texten. Och nu när publiken har så otroligt mycket material att förhålla sig till så läser man inte så långt.

Överdrivna risker

Tar vi till onödigt hårda åtgärder? Är det kanske en masshysteri eller masspsykos vi är med om? Den typen av frågor dryftas i sociala medier och på gator och torg, men har hittills mer eller mindre lyst med sin frånvaro i mediedebatten. Kritiken i ledarspalter, krönikor och andra inslag har istället handlat om att det görs för lite, saknas handlingskraft och så vidare.

– Samtidigt tycker jag man hör den andra kritiken på stan, säger Marina Ghersetti.

Kan det vara så att kritiken som folk i stort bär på inte finns representerad i medierna?

– Det är möjligt. Jag har inte så stor koll på hur det ser ut i sociala medier, diskussionen kanske finns där.

Marina Ghersetti tror att mediernas förhållningsätt kommer att ändra sig.

– Lite längre fram i händelseutvecklingen brukar alltid den självkritiska mediedebatten komma där man rannsakar sig själv. Nu är man mitt upp i det. Jag har pratat med några journalister och de tycker att det är svårt att navigera i det här.

Är risken att journalister dras med och låter sig påverkas av oron?

– De drabbas säkert av oro också, men de har en profession som tränat dem att ha en källkritisk inställning. De ska kunna skilja spekulationer från sakliga konstateranden.

Det är förvisso sant, men den här situationen är ju exceptionell. Idag blir redaktioner överösta med rapporter om coronavirusets härjanden i hela världen. Folk dör, gränser stängs. Det måste vara svårt att inte låta sig påverkas?

– Det tror jag också, men jag vill ändå hävda att det är oprofessionellt att låta sig påverkas. Det är en extrem situation där förmågan att handla professionellt prövas.

Om man jämför med rapporteringen av till exempel svininfluensan, är den varit bättre eller sämre nu?

– Det är svårt att prata i sådana termer eftersom vi är mitt upp i det. Men det finns en stor skillnad, tycker jag. Vid svininfluensan talade alla myndigheter med en röst, och det enda det handlade om var att så många som möjligt skulle vaccinera sig. Det budskapet återgav medierna väldigt okritiskt. Det var till exempel väldigt få läkare som syntes i media med motsatt åsikt. Nu är situationen helt annorlunda. Olika åsikter kommer fram.

Mediernas granskande uppgift

Tomas Odén, docent i journalistik på JMG, tycker också att medierna sköter sin uppgift bättre den här gången.

– Nyhetsmedierna har varit bra på att ta diskutera till exempel om vi i Sverige ska göra mer som man gör i andra länder. Medierna har lite mer distans till myndigheterna och är inte bara en förlängning av deras informationsverksamhet, vilket de i hög grad var vid svininfluensan. Det är viktigt att journalisterna fortsätter att vara journalister och inte blir informatörer. Mediernas uppgift är att självständigt informera, granska och kommentera.

Han håller med om att kritiken i medierna den här gången i huvudsak riktat in sig på att för lite görs i Sverige för att stoppa smittan. Det finns dock undantag. Svenska Dagbladets före detta medicinjournalist, Inger Atterstam, som nästan ensam försökte dämpa tonläget vid såväl fågelinfluensan 2006 och svininfluensan 2009, medverkade den 18 mars i ett inslag i TV4-nyheterna där hon hävdade att hotbilden är överdriven.

– Det faktum att hon fick tillfälle att säga detta i ett av landets största nyhetsprogram är ett tecken på att systemet fungerar. Andra medier har också uppmärksammat nationalekonomen Kerstin Hessius ifrågasättande av krishanteringens starka fokus på vården. Vi har inte nordkoreansk tv eller kinesisk journalistik utan självständiga medier. Att sedan medierna i allmänhet också gör den samlade bedömningen att coronaviruset är riktigt allvarligt – det är faktiskt deras sak.

Text: Lars Nicklason, GU Journalen

Foto: Johan Wingborg

AV:

Sidansvarig: Webbredaktionen|Sidan uppdaterades: 2019-09-27
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?