Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktionen
Sidan uppdaterades: 2019-09-27 09:57

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Filosofiska frågor om kärlek och vänskap - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Filosofiska frågor om kärlek och vänskap

Nyhet: 2016-11-04

Par vandrar i skogen.Finns det rationella skäl till kärlek, är det rätt att tro bättre om våra nära och kära än vi egentligen har skäl eller bevis för – och är ovillkorlig kärlek verkligen något eftersträvansvärt? Med sin avhandling i praktisk filosofi vill Sandra Lindgren bidra till förståelsen för den betydelse som kärlek och vänskap har och bör ha i våra liv.

Generellt sett verkar vi på goda grunder ge kärlek och nära relationer en central roll i våra liv. Få betyder mer för oss än våra närstående och ett liv utan nära och kära ter sig för de flesta oerhört fattigt. Men vilka är dessa goda grunder och hur ska vi förhålla oss till kärlek, vänskap och nära relationer?

Sandra Lindgrens avhandling Four Questions Concerning Love and Friendship bidrar till den samtida analytisk-filosofiska diskussionen om kärlek och vänskap.

– I min avhandling gör jag fyra nedslag i den samtida filosofiska diskussionen om den typ av kärlek som vi känner för närstående och om de relationer vi delar med dem. Syftet är att bidra till mer precisa, systematiska och rimliga sätt att förstå den betydelse som kärlek och vänskap har och bör ha i våra liv, säger Sandra Lindgren.

Kärlek är mer än en känsla

Attityden eller det mentala tillståndet vi har när vi älskar en person ska förstås som något mer än en känsla (exempelvis känslan av pirr, ömhet eller värme), menar Sandra Lindgren.

– Snarare bör kärlek förstås som en disposition att ha en rad olika känslor och attityder. Exempelvis känslor av uppskattning, välvilja och sårbarhet gentemot personen i fråga.

I sin avhandling går Sandra Lindgren igenom vad som förenar och särskiljer den kärlek som återfinns i familjerelationer, romantiska relationer och vänskap och identifierar bland annat ett drag som förenar dessa: Den partiskhet vi uppvisar gentemot dem som står oss nära.

– Det är inte bara så att vi ÄR disponerade att bry oss mer om våra nära och kära än om andra och att vi känner för att göra saker för dem som vi inte skulle göra för vem som helst, vi BÖR också i viss utsträckning favorisera dem, säger Sandra Lindgren.

– Vi skulle inte fungera som personer om vi inte hade vissa som brydde sig mer om oss än vad de gör om främlingar. Samhället skulle inte heller gå att organisera om vi i tanke och handling skulle behandla alla exakt lika.

Är det rätt att vara partisk?

Sandra Lindgren. Foto: Anton HullÄven om filosofer inte ifrågasätter att vi bör behandla våra närstående bättre än andra så råder oenighet kring vad grunden till dessa särskilda förpliktelser är. Traditionella moraliska teorier gör gällande att moralen i grund och botten är opartisk. Alla människor är lika mycket värda och ingen förtjänar som person mer eller mindre omsorg eller respekt än någon annan. Om vi ska behandla exempelvis Moder Teresa eller Vladimir Putin bättre eller sämre än andra så är det för att det motiveras av något de har gjort eller positionerna de innehar – och inte för att de skulle vara mer eller mindre värda som personer.

Så hur kan då en nära relation berättiga partiskhet?

– Jag argumenterar för att det inte är oförenligt med genuin vänskap att drivas av opartiska principer när man exempelvis ställer upp för en vän. Snarare spelar vår pliktkänsla en viktig roll i vår motivation och vi gör det som vi tror krävs av oss, moraliskt. Pliktkänslan fungerar som en extra motivation och får oss helt enkelt att göra det vi anser att vi bör göra.

Sandra Lindgren diskuterar också om vi inte bara bör vara partiska gentemot våra vänner med avseende på våra handlingar och hur vi känner för dem, utan även när det gäller vad vi tror om dem.

Är ovillkorlig kärlek bra?

I ett kapitel diskuteras något som av filosofer har betraktats som en intern motsättning i vårt västerländska, romantiska kärleksideal. Å ena sidan vill vi att vår älskade ska ha viss urskiljning när det gäller vem hon älskar, att anledningen till att hon älskar oss är att det är något visst med just oss. Å andra sidan vill vi erhålla ovillkorlig kärlek och kunna lita på att vi skulle vara älskade även om vi skulle begå en rad misstag eller förlora en rad egenskaper som i nuläget gör att vi är älskade.

– Kärlek kan dock inte både bero på och vara oberoende av att vi har vissa goda egenskaper, och sakar vissa dåliga. Vid en närmare anblick anser vi rimligen inte att den bästa kärleken som finns är ovillkorlig. Snarare eftersträvar vi en slags stabilitet i kärleken som följer av vårt ”commitment”, hur vi är förbundna till varandra. Även om denna idé tidigare har förts fram i debatten så menar jag att dess förespråkare har underskattat de ansträngningar och uppoffringar som ideala romantiska partners behöver vara beredda att göra, säger Sandra Lindgren.

– För att kärleken ska bestå, tack vare att vi förändras på ett för båda bra och givande vis ihop, så behöver vi vara vaksamma på och kämpa emot de förändringar som kan komma att ligga i vägen för kärleken.

Skäl för kärlek

I avhandlingen diskuteras även om kärleksattityden är underställd rationella krav och hur vi i så fall bäst förstår rationellt berättigad kärlek. Här koncentrerar sig Sandra Lindgren på romantisk kärlek, även om hon påpekar att stora delar av det sannolikt även kan tillämpas på andra typer av kärlek.

Spontant sett verkar vi anse att kärlek inte är helt slumpartad utan att vi snarare, åtminstone i många fall, älskar den vi älskar på goda grunder. Ibland tycks emellertid människor älska någon som verkar vara ett synnerligen dåligt föremål för deras kärlek. Exempel på det skulle kunna vara ett fans kärlek till en idol han aldrig har träffat, eller en makas kärlek till sin misshandlande make. I den typen av fall ligger det nära till hands att undra varför någon älskar den de älskar.

– Vi tycks utsätta andra och oss själva för vad som verkar vara rationell kritik av kärlek i det att vi efterfrågar skäl eller motiveringar för varför någon älskar en viss person. Både när kärleken tycks obegriplig och när vi bara är nyfikna på varför någon är så himla förtjust i just den personen, säger Sandra Lindgren.

Två huvudteorier

Sandra Lindgren. Foto: Anton HullDet finns två huvudteorier kring vilka anledningar som ligger bakom kärlek. Dels den så kallade ”reasons view of love”, som menar att kärlek är att värdera en person på ett visst sätt, att det finns egenskaper hos en person som påkallar denna typ av värdering och därmed utgör skäl för kärlek.

Men vilka egenskaper är det som rationellt påkallar kärlek? Och vad händer om du älskar någon som har dessa egenskaper men det dyker upp någon som har exakt samma egenskaper – bör du då älska båda? Och om du möter en person med en högre grad av de egenskaperna – bör du då rationellt sett flytta över din kärlek till den nya personen? Det intuitiva svaret på dessa frågor är nej, vilket talar emot teorin om att det finns rationella skäl, menar Sandra Lindgren.

Den så kallade ”no-reasons view of love” menar att kärlek visserligen kan vara bättre eller sämre, men aldrig mer eller mindre berättigad. Det är bra om vi råkar älska någon som har de egenskaper som gör henne till ett lyckosamt kärleksobjekt men vi är inte irrationella om det inte är så. Vi kan försöka främja eller stävja kärlekskänslor men kärleken i sig är inte ett svar på egenskaper vi finner hos en person.

Med denna teoris synsätt skiljer sig kärlek från exempelvis rädsla, som i någon mening oftast kommer sig av vår upplevelse av ett objekt som farligt eller hotande. Därför kan kärleken inte heller vara berättigad, även om kärleksobjektet verkligen har önskvärda egenskaper.

Varianter av teorierna

No reasons-teorin verkar däremot inte kunna förklara varför vi till vardags ger och efterfrågar skäl för kärlek och kritiserar kärlek där sådana skäl tycks saknas.

En variant av the reasons view-teorin, ”the reasons view 2”, undviker båda teoriernas problem genom att anse att existerande kärlek kan vara irrationell, men att det aldrig kan vara irrationellt att inte älska en viss person.

– Problemet med den här teorin är att den konstaterar en rimlig asymmetri när det gäller kärlek, men utan att redogöra för varför det ligger till på det här viset.

Sandra Lindgren föreslår i sin avhandling därför ytterligare ett sätt att se på kärlek; en no reasons-teori kompletterad med en redogörelse för hur vår praktik att ge och efterfråga skäl för kärlek snarast kan förstås som en rationaliseringspraktik.

– Enligt detta synsätt så svarar vi inte på skäl när vi älskar någon. Skälen för kärlek, eller sätten på vilka den älskade framträder som älskansvärd, infinner sig istället samtidigt som vi börjar älska personen. De skäl vi anger handlar i själva verket om att förklara eller begripliggöra vad vi ser hos den vi älskar.

Avhandlingen Four Questions Concerning Love and Friendship försvarades 28 oktober 2016.

Länk till avhandlingen: hdl.handle.net/2077/46611

AV:

Artikeln publicerades först på: hum.gu.se

Sidansvarig: Webbredaktionen|Sidan uppdaterades: 2019-09-27
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?