Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Jacob Jonsson

Doktorand

Institutionen för språk och
litteraturer
Besöksadress
Renströmsgatan 6
41255 Göteborg
Rumsnummer
G412B
Postadress
Box 200
40530 Göteborg

Om Jacob Jonsson

Min forskning behandlar de litterära aspekterna av den östromerske historikern Prokopios av Caesareas De Bellis ("Om krigen"), ett huvudsakligen militärhistoriskt verk som skildrar det Östromerska rikets konflikter under åren 527-553. De Bellis är en historisk primärkälla av fundamental betydelse, inte minst då Prokopios själv stod händelseförloppet nära i egenskap av rådgivare till den framgångsrike generalen Belisarius. De Bellis är också ett historiografiskt verk med höga litterära ambitioner, i vilket Prokopios stilistiskt och tematiskt följer en historiografisk tradition som går tillbaka till Herodotos och Thukydides.    De Bellis har, liksom senantikt och bysantinskt material i allmänhet, huvudsakligen studerats av historiker, vars prioriteringar har inneburit en sträng blick på textens litterära aspekter, och vars läsningar har varit tätt knutna till det större historiska förlopp texternas berättelse skildrar: kejsar Justinianus regering. De spänningar som karaktäriserar denna tidsperiod – kristendomens enhetlighet och inflytande; de praktiska konsekvenserna av kejsar Justinianus omfattande reformer; framväxten av en ny ”bysantinsk” kulturell identitet – har styrt mycket av forskningen kring Prokopios mot biografiska spekulationer; politiska och (i synnerhet) religiösa ståndpunkter har tillskrivits honom för att avslöja textens agenda, och för att förklara den skarpa kontrasten mellan De Bellis och hans övriga texter (den panegyriska De Aedificiis och den ökända Historia Arcana).     Utgångspunkten för mitt avhandlingsarbete är att Prokopios historia i sin framställning är så starkt knuten till den äldre grekiska historiografin att dess relation till denna som litteratur förtjänar uppmärksamhet utöver de källkritiska observationerna. De Bellis utgör dessutom med sin omfattning en rik källa för studiet av antik historiografi som texttyp. Med en optimistisk hermeneutik, som inte ser Prokopios samtid som dogmatisk (lagtexter och monument till trots) eller dess kultur som derivativ och determinerad, vill jag redogöra för Prokopios historiografiska hantverk, i vilket egna upplevelser, källstudier, imitatio av klassiska förebilder och samspel med den äldre grekiska litteraturen bildar en helhet som fortfarande spelar en avgörande roll i vår uppfattning av den skildrade epoken.