Helena är textilkonstnären som skapar sammanhang
På HDK-Valand Campus Steneby i Dals Långed gav den stockholmska textilkonstnären Helena Pernow smak för västsverige. Sedan ett år tillbaka bor och verkar hon i den lilla byn Bärfendal några mil från sitt tidigare campus. Där låter hon platsen, situationer och människor skapa en riktning in i materialet hon älskar.
Textilkonstnären Helena Pernows yrkesval kommer inte hemifrån. Nyfiken sökte hon sig till förberedande konststudier och sedan Konstfack där hon upptäckte och erövrade de konstnärliga rummen. Det första mötet med textila material gjorde ett starkt intryck.
− Jag minns att jag tyckte det var underbart. Den taktila känslan skapar en intimitet som fascinerar mig. Upplevelsen av textil är både fysisk och emotionell och mängden material och tekniker erbjuder en generös, bottenlös gruva av kunskap att gräva ur. Vetskapen om att du aldrig blir färdiglärd är fantastisk, säger hon.
Många år senare hittade hon HDK-Valands utbildning Textil-Kropp-Rum och såg en möjlighet att få fördjupa sig i de textila materialen. Hon fortsatte sedan med masterutbildningen på HDK-Valand Campus Steneby och idag är hon textilkonstnär som bland att gör textila kollage och installationer.
− Genom att klippa upp, trycka, sy och sammanfoga söker jag nya sätt att se och känna materialen i min omgivning. Jag är intresserad av det vardagliga − rum och material som omger oss, men också de som kan gå oss obemärkt förbi, säger hon.
Helena har sin bas i byn Bärfendal i Bohuslän där hon bor med sin sambo som hon träffade på Campus Steneby. Deras hus är fullt av rum och vrår som fungerar som ateljéer med pågående projekt. I en lada intill ligger lin på tork. Tillsammans med en kollega utforskar Helena linnets väg från planta till färdigt garn.
− Jag har inga ambitioner att alltid skapa mitt eget lin men jag vill förstå den långa processen som tar nästan två år, lära mig tekniken och lära känna materialet, säger hon.
Helena har bott större delen av sitt liv i Stockholm och såg flytten till Dals Långed för utbildningen som en bonus. Hon längtade bort från storstaden och sökte efter nya sammanhang. Och det fick hon – flera stycken. Förutom att hon träffade sin sambo och formulerade sin konstnärliga praktik med inriktning på textil, objekt och rum ledde tiden på HDK-Valand till nya samarbeten och projekt.
− Jag jobbar sällan själv och gillar att sätta saker i sammanhang. Mitt arbete utgår från en plats, en situation eller människor. Jag drivs av mötet. Det är så jag får min näring. Jag vill ha perspektivrikedom.
Tillsammans med några kursare startade hon curatorkollektivet KÅDA för att skapa utställningsmöjligheter åt sig själva och andra. Det har resulterat i gemensamma utställningar i Stockholm, Göteborg och Dalsland.
Utöver sin konstnärliga praktik jobbar Helena på Konsthantverkscentrum som är Sveriges enda yrkesorganisation för professionellt verksamma konsthantverkare och slöjdare.
− Jag zoomar ut från min egen praktik och tittar på hur vi som konstnärer och konsthantverkare kan organisera oss och förstå det egna i ett större sammanhang. För att kunna lyfta konsthantverkets status och position i samhället.
Helena visar runt i huset, det har gått ett år sedan hon flyttade och hon beskriver huset som ett renoveringsprojekt. Hon är långt ifrån ensam om att ha valt västsverige som bas efter utbildningen.
− Från min årskull på Steneby är det många som valt att bosätta sig i Dalsland eller Bohuslän och de här delarna av Bohuslän har alltid haft en stor inflyttning av konstnärer.
Helena trivs. Livet har blivit lite mer översiktligt, mer koncentrerat. Det är lättare att sätta sig i relation till samhället när det är mindre säger hon.
Hon tillåter att platsen och dess förutsättningar får styra hennes projekt.
− Jag har satt ner mina fötter här och nu. Den här platsen tillåter långvariga processer, som lintillverkningen. I en fragmentarisk vardag är skönt med anknytningspunkter i ett konstnärligt arbete.
Text: Åsa Rehnström
