Hallå där Karin Rönnerman, professor i pedagogik vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik och aktuell med boken Att leda från mitten – lärare som driver professionell utveckling som bland annat presenteras av Lärarförbundet på Bokmässan i Göteborg 27-30 september.
Vem är egentligen mellanledare i dagen skola?
– I boken betecknas en mellanledare som en lärare som inte har en formell ledarposition men som har genererat kunskaper att leda professionell utveckling och har en legitimitet för detta ledande från både kollegor och rektor/förskolechef. I boken ger vi förslag på några beteckningar som finns i dagens skola, såsom utvecklingsledare, processledare, ibland förstelärare, ämneslärare. Det viktigaste är dock på vilken nivå dessa roller finns. Vi avser den enskilda skolnivån där lärare arbetar merparten av sin tid som lärare i klassrummet.
Varför är den rollen viktig i skolutveckling?
– Den är viktig av flera skäl. Det ena är att den i princip redan existerar utan att uppmärksammas; det andra är att rollen som mellanledare bygger på tillit mellan kollegor och mellan kollegor och chefer; det tredje är att ledningen syftar till professionell utveckling bland kollegor och drivs i en kollegial anda. Vi kan se liknande mönster på vår egen fakultet exempelvis de personer som leder de olika forskningsmiljöerna.
I boken bearbetar och analyserar du och dina två australiska professorskollegor empirin med hjälp av teorin om praktikarkitektur. Vad innebär den teorin?
– I korthet innebär teorin att en praktik definieras av sägande, görande och relaterande som formas och hålls på plats av dess praktikarkitekturer – i det här fallet villkor och förutsättningar för vad som möjliggör och begränsar arbetet i en praktik. Vad som sägs påverkas av aktuella kulturella-diskursiva arrangemang, vad som görs påverkas av materiella-ekonomiska arrangemang och hur man relaterar till varandra påverkas av sociala-politiska arrangemang.
När man studerar en praktik vill man förutsättningslöst ställa den enkla frågan: Vad händer här? Fokus riktas då på vad som faktiskt sker genom tal, handlingar och relationer. Det är alltså inte individerna som studeras, utan vad som sker vid en viss tidpunkt på en viss plats och hur detta möjliggörs respektive begränsas av praktikarkitekturer. Det är därför vi använder ordet ledande i stället för ledarskap.
Hur är det tänkt att boken ska användas?
– Min förhoppning är att boken får en bred användning både i olika utbildningsprogram på universiteten, men också i kompetensutveckling för lärare. På många skolor och förskolor finns idag forum för kollegialt lärande och här ser jag ytterligare en väg att använda boken genom att de som leder kollegialt lärande diskutera den tillsammans. Efter varje kapitel finns ett antal frågor som ska stimulera sådana diskussioner i verksamheten.
För mer information, kontakta Karin Rönnerman, epost: karin.ronnerman@ped.gu.se, tel: 0703-130150