Morten Sager kommer till filosofiska föreningen och pratar över ämnet: Ovisshet och trosvisshet: en kristen vetenskapsteoretikers trosbekännelse.
I vardagliga samtal om tro och vetande både i kyrkan och i samhället finns det inte sällan en tydlig motsättning mellan vetenskap och religion. Många människor utgår från att de är uteslutande verksamheter. Den ena finner kunskap genom påtagliga och allmängiltiga metoder. Den andra spekulerar och bygger på människors personliga erfarenheter av ett högre osynligt väsen. Ägnar man sig åt det ena kan man inte också ägna sig åt det andra. Sedan åtminstone 1962 finns det vissa teoretiska invändningar mot en sådan definitiv åtskillnad mellan vetenskapens och religionens kunskapsformer. Då kom nämligen Thomas Kuhns The Structure of Scientific Revolutions som förändrade det vetenskapsteoretiska samtalet om kunskapsbildning och sanningssökande. Från ett krav på absolut visshet och ett fokus på entydiga metodkriterier kom vetenskapsteoretikers uppmärksamhet att i ökande utsträckning riktas mot de mångskiftande praktiker och den ovisshet som präglar vetenskapligt arbete. Vetenskapen visade sig i många fall vila på saker som forskares trosvisshet på obevisbara antaganden och nästan mystiska omvändelser, så kallade paradigmskiften. Vad betyder dessa vetenskapsteoretiska rön för samtalet om tro och vetande?