Undersökningen bygger på experiment där en grupp försökspersoner skulle planera en icke-kriminell handling och en annan grupp skulle planera ett fingerat brott. Alla fick två uppsättningar frågor; dels förväntade frågor om vilka avsikter man hade, dels oväntade frågor om hur de planerade utföra handlingen.
– Det visade sig att de oväntade frågorna förstärkte skillnaden mellan sanningssägare och lögnare. Svaren på de oväntade frågorna från dem som talade sanning var längre, mer detaljerade och tydligare, säger Tuule Sooniste som skrivit avhandlingen.
Försökspersonerna fick också jobba tillsammans i par eller fyra och fyra. I intervjuer därefter var det tydligt att sanningssägare var mer samstämmiga än lögnarna i sina svar på oväntade frågor. Men i svaren på förväntade frågor fanns det inte någon skillnad.
– Lögnare pratade också mer om varför de ville uppnå målet, medan sanningssägare fokuserade mer på att berätta om hur målet skulle uppnås.
En ytterligare komponent i avhandlingen var att jämföra en standardintervju med metoden kognitiv intervju, en öppen intervjuform som bland annat går ut på att den intervjuade återberättar tankar och känslor i samband med en specifik händelse och återger alla minnen utan att sålla stort från smått. Resultatet visade att kognitiv intervju i kombination med oväntade frågor förstärktes skillnaderna mellan sanning och lögn.
– Övergripande visar resultaten att strategiska förhör kan ge ledtrådar till vad som är falska och vad som är sanna avsikter. Att använda oväntade frågor förstärker skillnaderna mellan de som ljuger och de som talar sanning. Och om man analyserar svar på förväntade frågor är det till hjälp att fokusera på svar om hur och varför målet skulle uppnås, säger Tuule Sooniste.
Avhandlingens titel: Discriminating Between True and False Intentions: Questions to Pose and Cues to Use.
Kontakt: Tuule Sooniste, tel: 072-5408960, tuule.sooniste@psy.gu.se
Mer information om avhandlingen finns på: http://hdl.handle.net/2077/39212