Ny forskning visar hur svenska välfärdsmodellen förändrats
Gradvis, ibland närmast omärkligt, har den svenska välfärdsmodellen gått mot större inslag av konkurrens, individualisering och privatisering. Både socialdemokratin och LO har själva bidragit till att modifiera det som brukade kallas den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Det visar ny ekonomisk-historisk forskning från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
– Den svenska välfärdsmodellen genomgår förändringar som är större och mer genomgripande än man kan tro. Men ofta sker dessa förändringar gradvis och närmast omärkligt, berättar ekonomhistoriken John Lapidus som har studerat välfärdsmodellens utveckling sedan 1980.
Det handlar till exempel om att man bygger på befintliga välfärdssystem med nya alternativ. I detta finns både ett utbud, som privata vårdgivare och försäkringsbolag, och en efterfrågan där människor vill kunna köpa privata sjukvårdsförsäkringar eller utnyttja RUT-avdragen. Här skapas nya aktörer med nya intressen – som ofta bejakar förändringarna.
– Dessutom kan vissa reformer leda till andra förändringar på ett sätt som inte är direkt uppenbart. Ett exempel är privatiseringen av driften inom sjukvård, äldreomsorg och skola. Här kan man tänka sig att det finns en koppling mellan drift och finansiering – att privatiserad drift också skapar ett tryck mot privatiserad finansiering. Utan den omfattande driftsprivatiseringen hade inte försäkringsbolagen haft någonstans att skicka alla dem som i dag köper en privat sjukvårdsförsäkring, menar John Lapidus.
De nya möjligheterna med RUT-avdrag och privata sjukvårdsförsäkringar kan ses som ett avsteg från grundtanken med de universella välfärdstjänsterna, som tillkom för att man ville bli av med behovsprövade bidrag för de fattiga:
– I dag är det i allt större utsträckning de välbeställda som får sin välfärd ”behovsprövad” med hjälp av statliga subventioner. Här finns också en ironi som sällan uppmärksammas i debatten: för att öka den privata finansieringen av välfärdstjänster har det ofta krävts allt större statliga subventioner, menar John Lapidus.
I avhandlingen studeras också socialdemokratins och LO:s syn på, och bidrag till, förändringarna inom välfärden. Ett exempel handlar om fackförbundet Kommunal och synen på individuell lönesättning:
– Jag visar att Kommunals argument för individuell lönesättning inte är hållbara. Kommunal menar att medlemmarna själva vill ha individuell lönesättning, men det går inte att entydigt utläsa i de medlemsundersökningar som förbundet låtit göra. Vidare hänvisar Kommunal till forskning om att ökad lönespridning leder till ökad produktivitet, vilket i sin tur kan skapa ett större löneutrymme. Både den teoretiska och empiriska forskningen kring detta är djupt splittrad och det har inte Kommunal beaktat, säger John Lapidus.
Avhandlingen ”Social Democracy and the Swedish welfare model. Ideational analyses of attitudes towards competition, individualization, privatization” presenterades den 30 januari 2015 vid Institutionen för ekonomi och samhälle, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Kontakt:
John Lapidus, ek.dr.
john.lapidus@econhist.gu.se
Tel: 031-786 4093, 0702-044857
Daniel Karlsson, kommunikatör
Tel. 031-786 54 77, 0733-687520
daniel.karlsson@handels.gu.se