Hallå där Olof Franck, docent i religionsfilosofi vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, redaktör för boken Motbok. Kritiska perspektiv på styrdokument, lärarutbildning och skola och en av 13 lärarutbildare från samma institution som i boken ger kritiska och konstruktiva perspektiv på det som är dagens skola.
Vilket behov svarar boken mot?
- En intention är att vi med våra texter om förhållanden, skeenden, villkor, omständigheter och relationer i skolan, kan inspirera lärare och lärarstudenter att diskutera frågor som vi upplever som angelägna att fundera över och samtala om tillsammans med andra. Det är bra att många engagerar sig i debatten kring skolan, men ibland kan man uppleva den som närmast repetitiv och åtminstone till viss del förutsägbar. Vi som skrivit den här boken vill lyfta fram konkreta områden vi upplever som fundamentalt viktiga att diskutera och föra samtal om. Det handlar då inte om att föra allmänna och svävande resonemang om vad som kanske kan vara ”bra” eller ”dåligt” med den svenska skolan.
– Vi som arbetar med lärarutbildning tar vårt professionella ansvar och pekar på områden där det finns anledning att föra kritisk diskussion och genomföra en kritisk analys av vad som behöver förändras till det bättre. Långtifrån alltid är det områden som får rubriker i den mediala debatten. Men vi för också våra resonemang utifrån professionen – och det betyder bland annat att vi också tänker oss att våra texter har ett forskningsintresse. Alltså: blivande och verksamma lärare kan, vid sidan om utbildningsvetenskapliga forskare – och (varför inte): engagerade utbildningspolitiker – ha intresse av att läsa bokens texter.
Många uttalar sig om skolan idag. Här är det ju 13 lärarutbildare som kommer med sina synpunkter på läget i skolan. Men varför är lärarutbildare och elever förhållandevis frånvarande i skoldebatten?
– Vi lärarutbildare är ganska frånvarande i den skoldebatt där väldigt många andra intressenter deltar. Det var ett grundläggande skäl till att vi bestämde oss för att skriva boken. Under arbetets gång har vi träffats i seminarier där de olika bidragen diskuterats och sedan har var och en arbetat vidare med sina texter. Vi har erfarenheter och kunskaper som behövs i en debatt som ibland tenderar till att vara mer bred än djup. Vi är hårt arbetande personer, fullt upptagna med att på bästa tänkbara sätt utbilda lärare – och vi vill verkligen ge allt vi kan för att lärarutbildningen ska bli så god som möjligt. Samtidigt har vi ett ansvar för att delta i diskussionen kring skolan. Boken utgör ett försök att axla det ansvaret.
– Det skulle förstås också vara oerhört värdefullt med elevers röster. Ärligt talat tror jag inte riktigt att skolans barn och unga riktigt vet vilka kanaler de ska använda för att delta i offentlig skoldebatt och skoldiskussion. Jag skulle verkligen uppskatta om de hördes mer i det offentliga samtalet.
Många målar upp en mörk bild av skolan och utbildningssektorn. Kommer ni med motbilder till det?
– En intention för de medverkande har varit att i de olika bidragen föra en kritisk och samtidigt konstruktiv diskussion. Var och en av oss identifierar frågor, förhållanden, skeenden i och i anslutning till skolan där vi tror att det finns anledning att förhålla sig kritisk. Men var och en av oss presenterar också förslag till hur man skulle kunna utveckla konstruktiva vägar att gå för att skapa inspirerande motbilder. Och i dessa förslag finns gott om referenser till det som fungerar väl i skolan.
– Den mörka bild av skolan som ofta tecknas i media vill vi inte möta med att släcka ljuset. Vi tror att det finns mycket gott i skolans liv och relationer, och det är inte minst där vi finner inspiration att utveckla kritiskt konstruktiva vägar för att möta det som behöver förändras och förnyas.
I ditt kapitel diskuterar du hur skolans värdegrund riskerar att omvandla skolan till ett lokalt kontrollsamhälle? Kan du utveckla det?
– Lärare och skolledare har ofta goda intentioner med att försöka omsätta styrdokumentens ganska formella skrivningar om värdegrundsfrågor till ett språk och en praktik som upplevs angelägen och viktig för alla, barn, unga och vuxna, i skolan. Men det finns många hinder på vägen, bland annat därför att formaliserade regelverk riskerar att tränga ut den personliga reflektionen, eftertanken, dialogen där moralens djup och mening skapas.
– Jag motsätter mig inte tanken att det finns normer som ska prägla och gestaltas i skolans verksamhet. Men det får inte bli så att den kritiska etiska debatten stannar av och att all diskussion kring värden, normer och etik handlar om att på ett mer eller mindre mekaniskt och oreflekterat sätt bedöma – och döma – i frågor om ”rätt” och ”orätt”. Det är olyckligt och oroande när ett begrepp som värdegrund blir ett mantra som upprepas auktoritativt – och kanske också auktoritärt – som en domsutsaga vars ”grund” ingen riktigt verkar förstå eller vara intresserad av att kritiskt konstruktivt analysera. Moralens kärna, känslan och respekten för ”Den Andre”, medmänniskan, ligger djupare än så. Den lever, och kan bara leva, i människors hjärtan.
Mer information: Olof Franck, olof.franck@.gu.se, 031-786 2011