Bild
Färgplatta
Länkstig

Minnesord Lars-Göran Wallgren Tengberg

Publicerad

Vår kära vän och kollega Lars-Göran Wallgren Tengberg har efter en tids sjukdom lämnat oss. Lars-Görans stora engagemang inom området arbets- och organisationspsykologi har haft stor betydelse för många studenter genom åren. Lars-Göran var docent i Psykologi och arbetade på Psykologiska Institutionen.

Lars-Göran utbildade sig till civilekonom på Handelshögskolan i Göteborg, blev senare konsult inom IT-branschen och gick så småningom vidare till att bli chef för IT-konsulter och sedan tillbaka till att bli IT-konsult på nytt.  Kanske var Lars-Göran lite understimulerad eller så var nyfikenheten på den egna branschen, de egna kollegorna bland IT-konsulter väldigt stor, då han öppnade ett parallellt spår i sitt yrkesliv. I början på 2000-talet började han att utbilda sig inom psykologi samtidigt som han arbetade som IT-konsult. Han läste in en fil. kand., en masterexamen, en fil. lic. och doktorerade sedan 2011 på en avhandling om IT konsulters arbetsmotivation med professor Jan Johansson som handledare. 2017 blev han befordrad till docent i psykologi. Då hade Lars-Göran redan börjat studera även sexologi, vilket blev ett tredje parallellt spår i yrkeslivet. Bland annat forskade han på ett klart outforskat område, kärlek på jobbet. Bland annat tillsammans med Inga Tidefors i artikeln med titeln Workplace Romances: “Going to Work Is Amazing and Really Fun”.

Ända fram till sin bortgång fortsatta Lars-Göran sin lärargärning, främst inom området arbets- och organisationspsykologi. Den starka förankringen utanför akademin som Lars-Göran behöll under hela sin karriär, och hans långa och breda erfarenhet var något som bidrog till att han var mycket uppskattad av studenterna, både som lärare och handledare. Han kunde omsätta teori i praktik och göra teorin levande.

Lars-Göran drevs av en entusiasm, ständig nyfikenhet och vilja att utvecklas och lära sig mer, något som också smittade av sig på omgivningen.  Många av oss som arbetat med Lars-Göran minns hans, glada leende, hans ibland iögonfallande kavajer och hans flugor som ofta prydde skjortorna, aldrig slips. Det var omöjligt att inte svara honom med ett leende tillbaka. Förutom flugan och kavajen fanns alltid gitarren på lut, även om det var mest vid festliga tillfällen den kom fram. Musik och att få spela musik var viktigt och det var ytterligare ett sätt att sprida glädje till sin omgivning.

Lars-Göran lämnade oss alldeles för tidigt på morgonen den 10 maj i år efter en tids sjukdom. Saknaden är stor.

/ Kollegorna på Psykologiska Institutionen