Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Miljöfarlig förbränning från fabriker i Stenungsund: "Fruktansvärt onödigt"

FRAM-forskare presenterade nyligen en studie om stora utsläpp av plastpellets i Stenungsund. En engagerad grupp har protesterat mot utsläppen av kemikalier i området i årtionden.

- Företag förbränner regelbundet hundratals ton kolväten. Men myndigheterna påstår att de inte kan göra något, säger Hartmut Bohlen.

FRAM-forskare presenterade nyligen en studie om stora utsläpp av plastpellets i Stenungsund. En engagerad grupp har protesterat mot utsläppen av kemikalier i området i årtionden.
– Företag förbränner regelbundet hundratals ton kolväten. Men myndigheterna påstår att de inte kan göra något, säger Hartmut Bohlen.

 

På ett styrelsemöte för FRAM på onsdagen gästades forskargruppen av tre personer som bor i Stenungsund. Hartmut Bohlen och Bertil Mark har tillsammans med många andra i området länge kämpat för en bättre miljö, och Maria Jangsten har nu också anslutit sig till gruppen.
De visar uppseendeväckande bilder över hur fabriker i Stenungsund förbränner kolväten vid driftstopp, till exempel vid strömavbrott. Det kallas sotande fackling.


– Kan inte man ta hand om alla råvaror som går ut i fabriken, då bränner man upp det. För Borealis handlar det om stora mängder fossila bränslen som bränns, två till tre hundra ton per timme vid sådana här driftstopp. Sotet innehåller alla gifter man kan tänka sig. Och det kan spridas två tre mil innan det singlar ner, säger Hartmut Bohlen.


Invånarna i Stenungsund hör då också ett högt, lågfrekvent buller, som sprids miltals omkring.
– Det hela är fruktansvärt onödigt. Det finns mycket bättre tekniska lösningar globalt sett, säger Bertil Mark.

– Sverige är ett av de mest ambitiösa länderna i världen när det kommer till miljö- och klimatarbetet och andra länder har oss som föredöme. Det är därför helt ofattbart att denna miljöbelastning som sotande fackling innebär har fått pågå i decennier och idag fortfarande får pågå helt obehindrat utan konsekvenser för industrierna, säger Maria Jangsten.


Myndigheterna står handfallna, enligt Jangsten, Mark och Bohlen. Det handlar om en högriskindustri som fått tillstånd att göra såhär.
– Industrin har en begränsning vad det gäller tillåten tid för fackling (att bränna upp överskottet). Det är max sex timmar om året. Men ingen mäter om de överskrider detta, säger Hartmut Bohlen.


Enligt deras egna observationer överskrids de sex timmarna med råge. Hartmut Bohlen berättar att regeringens företrädare säger att det här är Länsstyrelsens sak.

– Och Länsstyrelsen säger ”vi kan inte göra något”, även om de samtidigt säger att de inte vill ha detta. Det är ett intressant exempel.
Inte heller miljödomstolen i Vänersborg verkar agera.


– Miljödomstolen i Vänersborg är känd för sina meningslösa skrivningar, säger Hartmut Bohlen.


Ingen av myndigheterna kräver alltså ett stopp för den här sotande och bullrande facklingen. Och då blir det också svårt för företaget Borealis att agera. Då kan de i sin tur inte driva frågan upp till ägarna IPIC i Abu Dhabi och OMV i Österrike, som inte gör något förrän myndigheterna ställer krav, menar Bohlen.


Och det här får svåra konsekvenser för miljön i området, som redan är ansträngd. Det syns bland annat genom att ålgräset, barnkammaren för många fiskar, är på väg att helt försvinna.
– I min ungdom simmade jag i ålgräs och handjustrade ål. Nu är bottnarna helt rena och dessutom syns inga födosökande fåglar längre till. Det är en förfärlig utveckling, säger Bertil Mark.

Företaget Borealis svarade på kritiken i Lokaltidningen Stenungsund i november 2017: "Självklart är sotande fackling något vi vill undvika. Därför har vi gjort stora miljöinvesteringar för att minska risken för sotande fackling de senaste åren" skriver Iva Rauswall Frisk, kommunikationsansvarig Borealis.