Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Medarbetares digitala kalendrar påverkade av serverkraschen

Publicerad

Den 18 september kraschade ett antal av Göteborgs universitets servrar, vilket medförde stora problem med e-posten. Nu går det att nå många av e-postlådorna igen, men problem med de digitala kalendrarna och kontakter kvarstår för många medarbetare. 

Nu går det att nå drygt 85 procent av e-postlådorna vid Göteborgs universitet, och arbetet fortsätter med att göra alla funktionella igen. Men eftersom e-posten är så mycket mer än att skicka och ta emot mejl har driftstörningen även påverkat digitala kalendrar och kontakter som finns i samma system. 

Detta medför att medarbetare ofrivilligt missar möten och saknar länkar till digitala möten. Anledningarna till detta är flera, men kan till exempel bero på att medarbetare ännu inte fått sin historik importerad vilket gör att ett möte som bokades in innan kraschen nu inte syns i kalendern. Det kan också handla om möten som bokades under tiden e-posttrafiken låg nere och att medarbetaren då inte fått någon kallelse. 

–  Jag vädjar därför till externa parter att försäkra sig om att viktiga kalenderinbjudningar når fram, till exempel genom att ringa personen eller skicka inbjudan på nytt, säger rektor Eva Wiberg. 

– Det här är mycket problematiskt för ett universitet som har så många kontakter med det omgivande samhället som Göteborgs universitet har. IT-enheten jobbar hårt med att lösa dessa problem, och jag kan bara än en gång hoppas på förståelse från studenter, medarbetare, allmänhet och externa samarbetsparter, säger Eva Wiberg. 

Ring om du inte får mejlsvar 

Du som försöker nå Göteborgs universitet via mejl, var uppmärksam på om du får ett autoreply från  postmaster@gu.se  i retur. Om du får det har ditt meddelande inte nått fram och den e-postadress du mejlat är fortfarande drabbat av driftstörningen. I dessa fall försök att nå medarbetaren eller funktionen via telefon istället. 

Fler artiklar om serverkraschen 

Denna text kommer på engelska så snart som möjligt. 

Av: Ulrika Lundin