Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Med fokus på läs- och skrivsvårigheter

Publicerad

Fyra frågor till Ulrika Wolff, som nyligen befordrades till professor i pedagogik vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, IPS.

I din forskning har du undersökt vilka faktorer som är kritiska och som påverkar den tidiga läsinlärningen. Vad skulle du säga är det mest avgörande för ett barns tidiga läsinlärning?
– Det finns oerhört många faktorer som är viktiga för hur den tidiga läsningen utvecklas. Både miljömässiga faktorer, såsom hembakgrund, utbildning och intresse, är av stor betydelse liksom genetiska faktorer. Sedan beror det på vilken aspekt av läsning man avser. Om man till exempel tänker på förståelsen i läsning kanske det allra viktigaste är ordförrådet men det är också viktigt vilken förmåga barnet har att förstå skriftspråkets grammatiska struktur. När det gäller den mer tekniska delen av läsning är det som kallas fonologisk medvetenhet en viktig förutsättning. Enkelt uttryckt kan man säga att fonologisk medvetenhet handlar om förmågan att kunna identifiera och manipulera språkljud. Den förefaller ligga till grund för att elever ska kunna tillgodogöra sig den alfabetiska principen, det vill säga hur man kopplar bokstav till ljud. Både förmågan att på det sättet avkoda ord och tolka innebörd är nödvändiga för att en elev ska bli en god läsare.

För en tid sedan utvärderade du vilket vetenskapligt stöd olika insatser mot dyslexi har, på uppdrag av Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Du och kollegorna konstaterade att bland få saker man idag med säkerhet vet hjälper barn med läs- och skrivsvårigheter är att öva på kopplingen mellan språkljud och bokstäver på ett strukturerat sätt. Hur kan man förklara att skillnaderna mellan vilken hjälp de här barnen får idag ändå visar sig vara så stora?
– I skolan idag är det många elever som behöver stöd, och det kan vara svårt att få skolans resurser att räcka till. Det resulterar ofta i att elever som behöver specialpedagogiskt stöd får det i liten omfattning, kanske ett pass eller två i veckan. Å andra sidan kan det fortgå under mer eller mindre hela skoltiden. Det kan också vara så att man på skolan faktiskt inte har kunskap om hur det är lämpligt att strukturera träningen för elever med dyslexi. SBU:s utvärdering är en metaanalys, dvs vi sammanställde vad tidigare internationell forskning har visat vara effektiv undervisning för elever med dyslexi. Det som var gemensamt för de framgångsrika studierna var att träningen var mycket strukturerad och genomfördes i de flesta fall intensivt under en relativt kort period. Vad vi inte undersökte inom SBU, men som ändå förefaller viktigt är att man efter denna kortare period fortsätter att ge stöd till de elever som behöver det, fast då med lägre intensitet.

Sedan 2013 leder du det av Vetenskapsrådet finansierade forskningsprojektet Uppföljning av läsinlärningens grunder: individuella differenser, utveckling och träning. Vilka är slutsatserna därifrån?
– Det här är en pågående studie som jag leder tillsammans med Jan-Eric Gustafsson. Vi följer barn från fyra års ålder upp i skolan, och nu går de äldsta i årskurs fyra. Vi studerar utvecklingen av språkliga och icke-språkliga kognitiva förmågor, och hur dessa förmågor kan förutsäga den tidiga läsningen, samt hur de samverkar över tid. Inom projektet har vi också genomfört en träningsstudie av språklig medvetenhet/fonologisk medvetenhet för barn som är fyra år och jämfört deras senare läsutveckling med en kontrollgrupp som inte fick sådan träning förrän de var sex år. Resultaten av den studien analyseras för närvarande och kommer att rapporteras inom kort. Vi kan ändå säga att preliminära resultat tyder på att de elever som hade en låg fonologisk förmåga, och alltså var i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter, förefaller vara de som hade störst nytta av den tidiga träningen.

Du ingår även i nätverket AMBLE (Arena for Mind, Brain, Learning and Environment) vid Göteborgs universitet, ihop med kollegor från Sahlgrenska Akademin, psykologiska institutionen och Nationellt centrum för matematik. För en tid sedan fick ni forskningsmedel från Vetenskapsrådet inom området Lärande-hjärna-praktik. Vad är det ni ska undersöka?
– Det är ett spännande projekt som är tvärvetenskapligt. Nätverket bildades 2012 och finansieras av Stena Foundation. Som nätverk har vi bland annat varje år anordnat en tvådagarskonferens med internationella framstående forskare för skolpersonal, forskare och andra intresserade. Ett av våra mål är just att förmedla aktuell forskning inom matematik och läsning i de tidiga skolåren.
– Vi har som du nämnde också fått projektmedel från Vetenskapsrådet. Genom ett antal relaterade studier ska vi följa barns kognitiva utveckling från tidig ålder, men också upp i skolåldern med bland annat omfattande interventionsstudier vad gäller matematik och vokabulär i årskurs 2. I samband med detta kommer vi att i en mindre grupp barn mäta aktivitetsmönster i hjärnan och relatera det till observerbara förmågor. Studierna förväntas ge ny kunskap om kopplingen mellan hjärna och kognitiva processer, samt visa hur skolan kan dra nytta av neurovetenskapliga insikter om hur barn utvecklar sitt lärande.

För mer information: Ulrika Wolff, epost: ulrika.wolff@ped.gu.se, tel: 031-786 2219