Hoppa till huvudinnehåll
Bild
porträtt av många människor
Foto: Gerd Altman
Länkstig

Lärdomar från misslyckat samverkansprojekt för integration

Publicerad

Utgångsläget för samverkansprojektet för integration i Askimsviken var svårt och framgångarna uteblev. Några avgörande orsaker var att målen var för ambitiösa, det var svårt att hitta mätbara långsiktiga effekter, lärandet togs inte tillvara och samverkan verkade ibland komplicera mer än underlätta. Det fann forskare från Handelshögskolan som följde ett integrationsprojekt i Askimsviken i Göteborg.

I maj 2018 flyttade cirka 140 kvotflyktingar in i temporära bostäder i Askimsviken. De bedömdes behöva extra stöd för att integreras. Då skapades ett två-årigt samverkansprojekt med syfte att dels arbeta med integration av de boende och dels att ta fram ”best practice”, en modell för integration som sedan kunde användas i Göteborgs stad.

Projektet följdes av forskarna Sara Brorström och Andreas Diedrich, båda verksamma vid Företagsekonomiska institutionen på Handelshögskolan, Göteborgs universitet.

Redan från början reagerade forskarna över målet att skapa en best practice.

-Det finns ingen best practice när det gäller integration. Forskning visar att modeller som är allmängiltiga är omöjliga att skapa. Vi har sett samma idé i andra projekt tidigare och det brukar inte bli bra. När man tänker i den banan så missar man vad man gjort innan som faktiskt är ganska bra och som man skulle kunna bygga vidare på, säger Sara Brorström.

För ambitiösa mål

Projekt av den här typen har ofta mycket ambitiösa mål för att kunna samla så många som möjligt i projektet. Tanken är att om många är engagerade så kommer det också att ge resultat på bred front.

- Man hade ett externt mål att man ska lösa integrationsproblematiken som i sig är jätteambitiöst. Dessutom hade man ett internt mål att skapa en mycket bättre arbetsmodell som andra sedan ska kunna jobba efter, best practice. Båda dessa mål skulle man lösa på två år i ett samverkansprojekt där många olika parter deltog. Problemet var att deltagarna hade väldigt olika bilder av vad integration är, vad man skulle jobba med och vad man skulle göra först. Man fastnade i de stora frågeställningarna om vad integration är och det blev för stort helt enkelt. Projektet avslutades i förtid när man upptäckte att målen inte kunde nås, berättar Sara Brorström.

Svårt att hitta mätbara långsiktiga effekter

I moderna offentliga organisationer främjas ofta kortsiktiga framför långsiktiga mål. I korta projekt som ska lösa komplexa frågor som integration är det svårt att hitta mätbara långsiktiga effekter.

- I praktiken är det väldigt svårt att svara på när någon egentligen är integrerad så vad som oftast hamnar i fokus är arbetsintegration för då kan man säga att när en person har fått praktikplats, ett arbete eller en studieplats som kanske leder till ett arbete i framtiden, då kan man säga att den är integrerad. Om projektet bara är på två år blir det svårt att mäta sådana resultat och då kan man se att de i projektet börjar fokusera mer och mer på vad man kan mäta i stället för målet man tänkte på från början,  säger Andreas Diedrich.

Lärande sker inte automatiskt

Det är också vanligt att man tror att det sker ett lärande genom att man gör samverkansprojekt och att det sker automatiskt. Även om projekten inte går som det är tänkt så finns föreställningen om att ”man lärde sig i alla fall mycket”.

- När man frågar deltagarna om vad de lärt sig så kan de oftast inte svara och när man går vidare till att fråga vad de har gjort med det så är det oftast ingenting. Om allting bara passerar förbi utan att man gör något med det så kan man ju egentligen inte prata om lärande. Ska det ske ett lärande så krävs det att man jobbar med erfarenheterna och reflekterar kring vad man gjort, menar Andreas Diedrich.

Samverkan kan komplicera saker

I Askimsviken-projektet var det tydligt att samverkan fungerade bäst för de som redan samverkade. Genom projektet kunde de få fart på vissa frågor. Men för andra var samverkan något som komplicerade arbetet.

- Man tänker ofta att vi sätter ihop olika personer så lär de sig av varandra och så blir det så bra. Det som i stället ofta händer är att man är inne och trampar på varandras områden vilket gör att en del kan bli ganska irriterade. Då är risken stor att man snarare backar två steg än att man faktiskt kommer framåt. Det komplicerar helt enkelt relationerna mer än förbättrar dem, berättar Sara Brorström.

Forskarnas råd till den som ska starta samverkansprojekt

  • Var tydlig med vilken uppgift projektet ska lösa.
  • Se till att projektet får finansiering eller ge organisationen någon form av mandat.
  • Skapa tillfällen för reflektion över händelser för att lärande ska kunna ske.
  • Planera inte för att ta fram best practice.
Rapport och artikel om projektet

Rapport:
Att riva gränser genom att skapa nya – om samverkan i projektet ”Tillsammans för jobb och integration i Askimsviken”, Sara Brorström och Andreas Diedrich

Vetenskaplig artikel:
Boundaries of collaboration – the case of a temporary housing complex for refugees in Sweden., Sara Brorström och Andreas Diedrich. Publicerad i Public Management Review.