Hoppa till huvudinnehåll
Bild
Mikael Baaz står i allén utanför Handelshögskolan och kollar in i kameran, med grått skägg och blåvitrutig skjorta.
Mikael Baaz leder ett projekt om bortvalda flickor i Indien.
Länkstig

Kvinnorna som inte finns

Publicerad

Idag saknas åtminstone 200 miljoner kvinnor i världen på grund av att flickor systematiskt väljs bort. Värst är det i Indien, som har ett underskott på 50 miljoner kvinnor. Hur kan man göra motstånd mot köns- selektiva praktiker och ändra människors värderingar kring kön? Det är vad forsknings- projektet Genocide, Gendercide and Resistance undersöker.

Trots att könsselektiva aborter är förbjudna i Indien förefaller de i praktiken öka över tid, berättar forskningsledaren Mikael Baaz, professor i internationell rätt.


– Många flickfoster aborteras idag just på grund av de är flickor. Det är heller inte ovanligt att flickbebisar förgiftas eller vanvårdas till döds.
I Indien tillmäts flickor ofta lägre värde än pojkar, oavsett vilken social eller religiös grupp familjen tillhör, förklarar Mona Lilja, professor i freds- och utvecklingsforskning.

Bild
Kvinna med blont hår och svart skjorta berättar något och ler.
Mona Lilja, professor i freds- och utvecklingsforskning.
Foto: Johan Wingborg

– Man skulle kunna tro att den upplysta medelklassen tänker annorlunda men så behöver det inte alls vara. Ett skäl till att flickor prioriteras bort är att de, när de gifter sig, förväntas ha med sig en hemgift. För en medelklassfamilj kan det handla om ganska betydande summor. Ett annat problem är arvsrätten, som riskerar att förmögenhet och egendom delas på ett för indiska familjer icke önskvärt vis. Utöver detta räknas en hustru ha förpliktelser mot sin makes föräldrar och familj snarare än sin egen ursprungsfamilj, exempelvis när det gäller att ta hand om hans föräldrar när de blir gamla. Eftersom socialförsäkringssystemet i Indien är begränsat är en bedömd risk med döttrar att föräldrarna står utan hjälp på ålderdomen.

Kvinnounderskott får kvinnor att värderas lägre

Ett kraftigt kvinnounderskott hade kunnat innebära att kvinnor börjar värderas högre. Men det är snarare tvärtom, förklarar doktoranden Filip Strandberg Hassellind.

Istället ökar både prostitution och trafficking från bland annat Nepal och Burma. Ibland används uttrycket ”from womb to tomb”; kvinnors utsatthet börjar redan i livmodern och fortsätter ända fram till graven.
Samtidigt är Indien ett komplext land där olika traditioner, uppfattningar, rörelser och motrörelser pågår samtidigt, påpekar Mikael Baaz.

Bild
Man med kort hår och en blå jacka/skjorta förklarar något.
Filip Strandberg Hassellind, doktorand i internationell rätt.
Foto: Johan Wingborg


Den som besöker Indien kan inte undvika att lägga märke till de stora kontrasterna: Man kan besöka den mest toppmoderna butik för att sedan plötsligt snubbla över en tiggare på gatan utanför, för att i nästa stund bli nedtrampad av en elefant. Samma sak gäller de olika idéströmningar som finns i landet: Många starka krafter vill öka kvinnors inflytande, utbildning och position i samhället men samtidigt finns också oerhört konservativa riktningar som drar åt motsatt håll.
 

Ett exempel på en gräsrotsrörelse som försöker skapa uppmärksamhet kring kvinnans situation är the 50 Million Missing Campaign som aktivisten Rita Baberji startade 2006. Också många konstnärer gör motstånd; ett av de mer uppmärksammade exemplen är regissören Manish Jhas film Matrubhoomi från 2003, som handlar om en framtid där det helt enkelt inte finns några kvinnor.

Gemensam kunskapsproduktion

Forskningsprojektet innebär bland annat intervjuer, eller snarare samtal, med olika grupper i Indien, både företrädare för civilsamhället och akademiker. Det blir en gemensam kunskapsproduktion kring problemet och vad man kan göra åt det. Uppfattningarna om vilken typ av motstånd som fungerar bäst kan dock skilja sig ganska mycket åt.

Ett skäl till de olika åsikterna är att relationen förövare och offer är så komplex.

– Ett skäl till de olika åsikterna är att relationen förövare och offer är så komplex, berättar Mona Lilja. Det handlar om väldigt grymma praktiker som drabbar kvinnor men samtidigt kan kvinnorna själva vara med och upprätthålla förtrycket. Det gör det svårt att agera utan att förvärra offrens situation ytterligare. Ökad kunskap om hur omfattande problemet är kan vara ett steg på vägen. 50 miljoner saknade kvinnor är ju en enorm siffra!

Att arbeta med frågorna på marknivå

Ett annat sätt är att arbeta aktivt med dessa frågor på marknivå och inte bemöta dem med en övertro till rätten, menar Filip Strandberg Hassellind.


– Det är svårt att ändra seder, bruk och föreställningar om hur man bör leva. Vi inom projektet tror inte att högre straff är rätta vägen framåt. Istället måste en attitydförändring till samt en insikt om att när sådana här saker sker i ett samhälle påverkas alla medborgare.

Text: Eva Lundgren, GU Journalen 4-2021
 

Faktaruta

Gender, Gendercide and Resistance finansieras av Vetenskapsrådet under perioden 2019–2024. Forskargruppen består av forskningsledare Mikael Baaz, professor i internationell rätt, Mona Lilja, professor i freds- och utvecklingsforskning, samt Filip Strandberg Hassellind, doktorand i internationell rätt.
Enligt EU saknas cirka 200 miljoner kvinnor i världen. Se: https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/A-7-2013-0245_EN.html