Kvinnliga elitgymnaster utsatta
Kvinnliga elitgymnaster är särskilt sårbara och återkommande utsatta för våld, menar Natalie Barker-Ruchti som forskar om bland annat elitgymnasters villkor.
– Det handlar dels om att det till stor del är unga flickor som är aktiva, dels om att elitgymnastiken karaktäriseras av en auktoritär tränarstil och om att de unga idrottarna ska lära sig foglighet och undergivenhet och att inte klaga över missförhållanden, säger hon.
Ett av flera exempel på elitgymnasternas utsatthet är ett pågående rättsfall i USA där ett hundratal kvinnliga elitgymnaster utnyttjats sexuellt av en landslagsläkare, under de 30 år han arbetat med USA:s gymnastikförbund. Men utsattheten för kvinnliga gymnaster är långt ifrån en amerikansk företeelse och handlar om långt fler typer av övergrepp än enbart sexuella, menar Natalie Barker-Ruchti, docent vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Längre karriärer
Hon leder bland annat forskningsprojektet Coming of Age, där en internationell forskargrupp letar metoder för att formulera vad som krävs för att göra framtidens kvinnliga elitgymnastik mer hållbar – med färre skador, bättre träning och därmed längre karriärer för elitgymnasterna.
– Det handlar om en idrott där utövarna ofta gör en mycket tidig entré. Vid 15 års ålder har många av utövarna varit aktiva två tredjedelar av sitt liv, ofta innebärande träning mellan 20 och 30 timmar i veckan, säger Natalie Barker-Ruchti, som själv har en bakgrund som schweizisk landslagsgymnast.
Utsattheten för de kvinnliga gymnasterna gäller globalt. Enligt forskarna inom ISCWAG, International Socio-Cultural research group on Women’s Artistic Gymnastics, som startades av Natalie Barker-Ruchti 2016, är företeelsen med auktoritära träningsförhållanden, psykiskt våld samt tveksamma kroppsideal spridd världen över. Dessutom är idrotten genomsyrad av idén om att foglighet bör vara ett ideal bland de unga utövarna.
Sverige inget undantag
Sverige är inget undantag. Av rapporten Blod, svett och tårar från 2012 framkom att de svenska gymnasterna hade det väl så besvärligt som gymnaster i övriga undersökta länder.
– Sedan dess har dock Svenska Gymnastikförbundet börjat vidta åtgärder för att verkligen förändra ledarskap och tränarkultur, säger Natalie Barker-Ruchti.
Inom ramen för forskningsprojektet Coming of Age har Natalie Barker-Ruchti med kollegor kunnat visa hur elitgymnastiken kan utövas mer hållbart, inte minst genom förändrade träningsmetoder och genom en förändrad attityd mellan tränare och idrottare, där det senare bland annat innebär att idrottarens röst räknas i högre grad. Detta menar man minskar risken för överträning, andra skador samt psykiskt våld.
– På senare år har medelåldern bland gymnasterna höjts. Förutom ändrade träningsmetoder och förändrade attityder påverkar också saker som förändrad domarbedömning samt förändrad finansiering av sporten. Men de nationella skillnaderna är ännu betydande, säger Natalie Barker-Ruchti.
Pekar på varningssignaler
Hon pekar på några varningssignaler att hålla ögonen öppna för, bland annat för föräldrar, för att få syn på problematiska och kränkande sammanhang där deras gymnastiserande barn vistas:
– Det kan gälla saker som att tränaren vill hålla föräldrar borta från träningshallen, eller att träningsdosen för barnet ökar hastigt. Det senare innebär ju bland annat barnet isoleras från familj och vänner och inte lär sig utveckla oberoende och egenansvar.
– Andra signaler kan vara få rapporter till föräldrarna om hur träningen egentligen går eller att barnet återkommande får likartade skador. Det senare visar att tränaren ignorerar smärtor, skador eller nödvändig återhämtningstid för den unga gymnasten, säger Natalie Barker-Ruchti.
För mer information: kontakta Natalie Barker-Ruchti, epost: natalie.barker@ped.gu.se, tel: 0729-130117