Konst kan förändra vår syn på begreppet tid

Den första fotografiska bilden av jorden, Earthrise at Christmas från 1968, väckte en vilja att ta hand om planeten. Foto: Apollo 8, NASA.

Visuella gestaltningar kan skapa ny förståelse av tid och med det bidra till ett mer långsiktigt och hållbart tänkande. Det är en av slutsatserna som dras i en avhandling i konst- och bildvetenskap.

Ann-Louise Sandahl har genom samtida konstverk, filmer och andra estetiska uttryck undersökt hur tid gestaltas och sätts i spel i samtidens visuella kulturer. Hennes avhandling är ett bidrag till det nya fältet för humanistisk miljöforskning, där klimatfrågor tas upp och diskuteras ur humanistiska infallsvinklar.

− Sedan industrialismens genombrott har begreppet tid i mångt och mycket betytt standardtid för västvärldens människor, men standardtidens enheter är inte tillräckliga för att vi ska förstå samtidens många tidsperspektiv. Oerhört långsiktiga klimatskeenden eller kortsiktiga datorprocesser utspelar sig exempelvis i tidsskalor som inte på ett effektivt sätt kan gestaltas via klockor eller kalendrar, det vill säga de verktyg vi till vardags använder för att förstå tid, säger Ann-Louise Sandahl.

Ann-Louise Sandahl visar i sin forskning att konstnärliga uttryck kan bidra med ny förståelse genom att synliggöra tid på nya sätt och visualisera konflikter mellan kortsiktiga och långiktiga skalor, mellan kulturens och naturens tidsperspektiv.

Tiden som en knapp resurs

Ett verk som belyser just konflikten mellan kortsiktiga och långsiktiga tidsperspektiv är filmen Into Eternity (2010), som handlar om slutförvaring av kärnavfall.

− Avfallet kommer att vara farligt för allt levande i 100 000 år, men på frågan hur det ska förvaras oskadliggjort genom årtusendena eller hur information om det ska förmedlas till framtida samhällen finns inga säkra svar. Man kan se det som att vi som lever i dag lever över våra tidsmässiga tillgångar.

Ett annat uttryck som gestaltar tid som en knapp resurs är den konceptuella Doomsday Clock som från omslaget av tidskriften The Bulletin of the Atomic Scientists sänder sitt varnande budskap.

− Visarnas placering avgörs av en grupp forskare som årligen utifrån faktorer som klimatförändringar, krig och global tillgång till kärnvapen uppskattar hur stort tidsmässigt utrymme mänskligheten har kvar innan apokalypsen. Den samlade riskbedömningen för 2016 är att vi har tre minuter kvar till midnatt.

Ett objekt som har som syfte att skapa medvetenhet om en tid som sträcker sig långt förbi en enskild individs livstid är The 10,000 Year Clock, en monumental och långsam klocka som håller på att byggas i ett berg i ett otillgängligt område i Texas. Klockans kommer att mäta timmar, dagar, år, århundraden och millennier i tio tusen år och den som besöker klockan ska få en känsla av att vara i tiden.

− I texter om klockan skrivs årtal med fem siffror i stället för fyra, det vill säga 02016 i stället för 2016, för att visa att också utrymmet där den första nollan i dag står en gång kommer att tas i bruk.

Kan väcka nya insikter om tid och rum

Det är inte enkelt att förstå tid i skalor som inte direkt går att relatera till ett mänskligt liv, vare sig det gäller extremt kortsiktiga eller extremt långsiktiga. För att göra det krävs att man blir medveten om ett perspektiv som skiljer sig från det vardagliga, enligt Ann-Louise Sandahl.

Ett verk som gjorde just detta, som öppnade ett storskaligt perspektiv var Earthrise at Christmas (1968), den första fotografiska bilden av jorden, tagen av en människa i rymden. Bilden av den bräckliga lilla blå planeten som stiger upp ovanför det grå månlandskapet, omgiven av oändlig svart rymd gestaltade ett nytt, expanderat och svindlande perspektiv i tid och rum.

Bilden visade jordens invånare att deras hemplanet på ett dramatiskt sätt skiljer sig från sina kosmiska omgivningar. Den lät människan få syn på sin egen plats i tid och rum och väckte en vilja att ta hand om planeten.

−Konst och visualiseringar har förmåga att påverka sina betraktare på genomgripande sätt. Visuella uttryck kan belysa etiska frågeställningar, de kan både inspirera och oroa och väcka nya insikter om tid och rum – en uppgift som i dag framstår som en av de allra viktigaste, säger Ann-Louise Sandahl.

Avhandlingen Temporalitet i visuell kultur. Om samtidens heterokrona estetiker försvarades den 9 september 2016.