Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Global Week: Ebola leder till förödelse på många plan

Publicerad

Ebolautbrottet i Västafrika har varit förfärligt. Men det beror inte enbart på epidemin i sig utan också på att vården i drabbade länderna inte hinner med andra allvarliga sjukdomar. Det var en av flera lärdomar under tisdagskvällens Global Week-diskussion på Världskulturmuseet, med titeln The Ebola virus epidemic.

Medverkande vid paneldiskussionen The Ebola virus epidemic var Johan von Schreeb, Adam Rybo, Gunilla Krantz, Tomas Bergström samt Leif Dotevall. Foto: Johan Wingborg.Ebolautbrottet i Västafrika har varit förfärligt. Men det beror inte enbart på epidemin i sig utan också på att vården i drabbade länderna inte hinner med andra allvarliga sjukdomar.
Det var en av flera lärdomar under tisdagskvällens Global Week-diskussion på Världskulturmuseet, med titeln The Ebola virus epidemic.

Namnet Ebola kommer från Ebolafloden i Demokratiska Republiken Kongo, där det första konstaterade utbrottet ägde rum 1976. Dödligheten var då cirka 90 procent. Sedan dess har flera utbrott ägt rum, det nuvarande är det tjugotredje. Dödligheten har gått ner men är fortfarande mycket hög, berättade Tomas Bergström, virolog vid Göteborgs universitet.
Tomas Bergström. Foto: Johan Wingborg.

– Tidigare utbrott har självdött eftersom de ägt rum långt ute på landsbygden. Den nuvarande epidemin är allvarligare eftersom det är människor i städer som drabbas och smittan därför sprids ganska lätt. Viruset är ett så kallat filovirus och ser ut som en manet. Det är välkänt och därför lätt att diagnosticera.

Det är sannolikt den afrikanska fruktfladdermusen som sprider sjukdomen.

– Men hur själva spridningen går till vet vi inte säkert. Det finns dock uppgifter om att ett utbrott startat med att fladdermöss suttit under ett tak och kissat på skolbarn.

Inkubationstiden är i genomsnitt 11 dagar. Symtomen är feber, huvudvärk, diarré, kräkningar och blödningar, vilket tyvärr är symtom också på många andra sjukdomar i området.

Alla organ påverkas, förklarade Tomas Bergström.

– Men flera antiviruskandidater är på gång. Också två vacciner verkar lovande, men de kommer knappast att kunna användas under detta utbrott.

Leif Dotevall, biträdande smittskyddsläkare vid Västra Götalandsregionen, påpekade att epidemierna öppnar upp våra ögon för världens orättvisor.

– Det var Läkare utan gränser som för nästan ett år sedan konstaterade det första kända fallet, ett tvåårigt barn i Guinea. Sedan spreds viruset till Liberia och Sierra Leone, i juli hade det nått Nigeria. Först den 8 augusti klassade WHO utbrottet som ett internationellt nödläge.

Enligt officiella siffror har 14 000 människor smittats och 5 000 dött, men sannolikt är detta en underskattning.

– Men vad händer med människor som har andra sjukdomar, som mässlingen eller malaria, när resurserna går till att bekämpa ebola? De får ännu mindre hjälp än tidigare.

Medverkande vid paneldiskussionen The Ebola virus epidemic var Johan von Schreeb, Adam Rybo, Gunilla Krantz, Tomas Bergström samt Leif Dotevall. Foto: Johan Wingborg.Johan von Schreeb är docent i katastrofmedicin vid Karolinska Institutet. Han startade svenska Läkare utan gränser för tjugo år sedan och har de senaste veckorna arbetat i Sierra Leone med att koordinera WHO:s internationella sjukvårdsinsatser.

– De länder som drabbats är låginkomstländer. Liberia har en befolkning på 4 miljoner människor men bara 150 läkare i hela landet. Sierra Leone, med 6 miljoner invånare, har 200 läkare och i Guinea bor 12 miljoner människor, men endast 1 200 läkare. Det kan man jämföra med Sverige som har cirka 30 000 läkare.

Ebola tar mycket resurser från den redan svårt underfinansierade sjukvården, där lönerna är så låga att det inte går att leva på dem.

– Hälsosystemet är en del av problemet. Man har inte råd med handskar, sprutor återanvänds, patienterna går inte att isolera. Det är bättre med ingen sjukvård alls än med en sjukvård som inte alls fungerar.

Att utbrottet skett i gränsområdet mellan tre länder, varav Sierra Leone och Liberia nyligen varit inblandade i konflikter, gör inte saken bättre, påpekade Johan von Schreeb.

– Vad som krävs för att kontrollera epidemin är god behandling av de sjuka, övervakning av epidemins spridning, spårning av alla som haft kontakt med sjuka, säkra begravningar samt ökad tillit till samhället.

Adam Rybo, analytiker vid Rädda Barnen, påpekade att epidemin har flera dimensioner, bland annat ekonomiska, politiska och humanitära.

– De som överlever är ofta stigmatiserade och barn som epidemin gjort föräldralösa blir inte sällan avvisade av samhället. Ländernas gränser har stängts, handeln gått ner, vilket lett till brist på varor och påföljande protester och uppror. Somliga människor tror att epidemin bara är ett påhitt av regeringen eftersom tilltron till makthavarna är så låg. Möjligen kan epidemin dock vara en ögonöppnare för alla de problem som finns i den här delen av världen.

Moderatorn Gunilla Krantz, professor i folkhälsovetenskap vid Göteborgs universitet, avslutade kvällen med att bjuda in publiken att ställa frågor. De handlade bland annat om ifall Sverige klarar av eventuella ebolasmittade personer som kommer hit.

– På högisoleringsenheten i Linköping finns goda resurser att ta hand om ebolasmittade, vi behöver absolut inte oroa oss, förklarade Tomas Bergström.

Fakta:
Paneldiskussionen The Ebola virus epidemic ingick i Göteborgs universitetets arrangemang Global Week och hölls på tisdagen på Världskulturmuseet. Deltagare var Leif Dotevall, biträdande smittskyddsläkare, Västra Götalandsregionen; Johan von Schreeb, kirurg och docent inom katastrofmedicin, Karolinska Institutet; Adam Rybo, analytiker, Rädda Barnen samt Tomas Bergström, infektionsläkare och virolog, Göteborgs universitet. Moderator: Gunilla Krantz, professor i folkhälsovetenskap, Göteborgs universitet.