Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Gjorde medierna ett bra val?

Inte heller 2014 års valrörelse kom att utspelas i de sociala medierna, vilket många inom både de traditionella medierna och politiken trodde skulle bli fallet efter förra valet. Alltså var det representanter för fortfarande högst relevanta medier som deltog i det seminarium under rubriken Gjorde medierna ett bra val? som JMG:s gästprofessor Jonathan Falck arrangerade den 7 oktober.

Ylva M Andersson, chef på SVT Göteborg, besvarade frågan med i stort sett ja, och i det instämde Niklas Svensson från Expressen och Gunilla Grahn-Hinnfors från Göteborgs-Posten. Den fortsatta diskussionen skulle nyansera denna i grunden belåtna attityd, och en ingång till det gav panelens politiker, Helena Odenljung, 1:e vice ordförande i Folkpartiet och kommunalråd i Göteborg, när hon tog upp hur Agenda i SVT orkestrerat en debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Tio minuter uppsnack följdes av tio minuters debatt och därefter följde tio minuter med kommentarer.

Frågan är alltså om public service i räddhågsen opportunism mer och mer förfaller till att göra underhållning av politikbevakningen, något som ytterligare kunde exemplifieras med program som det där Anders Jansson likt en annan kapten Cook skickades ut till exotiska öar i den svenska politiska landsorten där småpartier i tidigare val fått resultat långt från riksgenomsnittet. Den tidiga uppstart på valbevakningen genom Nyfiken på-intervjuerna där psykologen Poul Perris samtalade med partiledarna tyckte både Helene Odenljung och Gunilla Grahn-Hinnfors varit urtrista. Också magasinet Valet med Janne och Belinda ifrågasattes, men där ville Ylva M Andersson gärna framhålla hur hennes redaktion i Göteborg efterhand nådde en kvalitativ och intresseväckande nivå som var helt ok.

Den stora frågan inom både medier och politik efter valet är hur det egentligen var möjligt att Sverigedemokraterna kunde få en sådan framgång som de fick och i anslutning till det om det kan ha något att göra med att bevakningen av partiet inte varit tillräckligt tuff eller ägnats åt fel frågor. Helene Odenjung ansåg att partiet alldeles för ofta kan spela ut offerkortet som förföljt och missförstått av både medier och motståndare. Eftersom ingen vill debattera med SD med de utgångspunkter partiet önskar blir det ofta ingen debatt alls eftersom övriga partier är överens i de frågorna.

Expressen har stuckit ut bland de stora medierna genom att tillsammans med Researchgruppen spåra och avslöja SD-politikers aktiviteter på rasistiska och högerextrema nätsajter. Niklas Svensson framhöll givetvis detta som en viktig insats och på frågan om den inte trots allt kunde ytterligare bidra till det sverigedemokratiska offerkofteriet svarade han att det är en skyldighet för medier att vara konskevensneutrala. Det gäller att publicera de viktiga fakta man får fram, vilka effekterna kan bli ska man inte ta in i kalkylen.

Niklas Svensson påpekade också att SOM-undersökningarna visar att invandringen ligger högt, på fjärde plats, när olika frågors vikt i opinionen mäts. Det gynnar SD när andra partier inte accepterar att ta debatten med den utgångspunkten samtidigt som de är eniga sinsemellan om invandringspolitiken.

Även Ylva M Andersson var inne på att mediernas bevakning av SD haft brister. Bland annat, vilket varit ett generellt problem, hade bevakningen av vad inte bara Sverigedemokraterna utan även andra partier uträttat under valperioden blivit eftersatt. Hon var också beredd att skriva under på att den kommenterande delen av valrörelsebevakningen fått alldeles för stort utrymme på bekostnad av den granskande.

Ett problem som blir alltmer akut och som med all säkerhet får en ökad betydelse för den politiska bevakningen, inklusive framtida valrörelser, är den ekonomiska krisen för de flesta mediehusen. Gunilla Grahn-Hinnfors var nöjd med hur GP klarat både den lokala och riksbevakningen av valet, men måste göra reservationen att man varit tvungen att förhålla sig till krympande resurser och ett minskande antal redaktionella medarbetare.

Problemen med ekonomin kommer med säkerhet att få betydelse inför kommande val, kanske särskilt för den lokala politiska bevakningen. En annan fråga som också är brännande är hur sociala medier, kommentarsfält osv, påverkar viljan att ta på sig ett politiskt uppdrag i framtiden. Helene Odenljung vände sig direkt till JMG-studenterna och sa att ni kommer kanske inte att ha några politiker att bevaka, eftersom ingen kommer att vara villig att ta uppdragen och utsätta sig för hån och hot.

I framtida valrörelser kommer de stora mediehusen utanför public service att fortsätta på den väg man slog in på den här gången och arrangera sådant som traditionellt hört till public servicebevakningen som till exempel partiledardebatter. Aftonbladet och Expressen gjorde det framgångsrikt i år, och Ylva M Andersson medgav att de gjort det ”provocerande bra”. Läge för public service att skärpa sig ytterligare alltså, och förhoppningsvis lämna de värsta fånerierna med ja/nej-frågor och spadviftande bakom sig.

Det är tydligt att Sverigedemokraternas framgång i valet efterlämnat en besvärande osäkerhet i medierna. Känslan tycks vara att man trots allt gjorde något på fel sätt och nu vet man inte riktigt hur det ska rättas till. En fråga som inte väcktes vid seminariet men som togs upp i en debattartikel av SVT:s programdirektör Robert Olsson dagen efter är om inte journalister och politiker ofta betraktas som medlemmar av samma etablissemang, som sätter en agenda där man till exempel undviker smaklösheten att ställa humanitära intressen mot ekonomiska och sociala. Analysen med den utgångspunkten kommer att kräva en ny självprövning i medierna. Förhoppningsvis är den klar i god tid inför nästa val.

Foto:Christian Swalander. Bild 1: Ylva M Andersson, SVT Göteborg. Bild 2: Helene Odenjung, FP och Niklas Svensson, Expressen. Bild 3: Gunilla Grahn-Hinnfors, GP.