Författaren Ninni Holmqvist mottog Sixten Heymans pris
– Jag hade precis bestämt mig för att lägga av som författare när jag fick veta att jag fått det här stora priset. Så nu kommer jag trots allt att fortsätta.
Det förklarade Ninni Holmqvist när hon, torsdagen den 26 maj, mottog Sixten Heymans pris av rektor Pam Fredman. Den högtidliga ceremonin ägde rum på Humanisten.
Efter Nobelpriset är Sixten Heymans pris Sveriges största litterära utmärkelse; i år är summan på 300 000 kronor. Prisutdelningen skedde på Humanisten och inleddes med tal av rektor Pam Fredman följt av en författarpresentation av professor Yvonne Leffler.
Sparsamma noveller och långa romaner
Sedan var det dags för ett samtal mellan Ninni Holmqvist och kulturjournalisten Ulrika Knutson, som bland annat påpekade det ovanliga med att en författare slår igenom med sparsamma noveller för att tjugo år senare skriva en roman på 516 sidor.
– När jag började skriva var det för att jag tyckte om att leka med ord och då blev det ganska korta texter, förklarade Ninni Holmqvist. Sedan ville jag hellre skriva om viktiga saker och då blev texterna längre. Jag trodde också att det gällde att göra tre saker för att räknas som vuxen: skaffa barn, ta körkort och skriva en roman. Barn har jag inte fått men de två andra sakerna har jag gjort, så jag är väl ganska vuxen då.
Romandebut om behövda och umbärliga människor
Ninni Holmqvists första roman, Enhet, handlar om människor som är uppdelade i behövda, just för att de har barn, och umbärliga, för att de inte har barn.
– När de umbärliga kommer upp i medelåldern hamnar de på Enheten, berättade Ulrika Knutson. Det är en fantastisk plats med dignande frukostar, teatrar, bibliotek och träningsmöjligheter. I gengäld måste de ställa sig till förfogande för medicinska experiment och organdonation.
– Romanen var känslomässigt svår att skriva, den handlade om liv, död och förluster och jag grät själv när jag läste slutet, berättade Ninni Holmqvist.
Bibliotekarien Kjell i romanen säger bland annat att ”de som verkligen läser böcker tillhör de umbärliga …”
– Hur tänkte du när du skrev det? undrade Ulrika Knutson.
– När jag växte upp läste alla böcker. Någon gång i början av 2000-talet upphörde läsning att vara något självklart. Istället handlade allt om tillväxt och förmågan att producera. Att läsa uppfattades som mindre viktigt, och då var väl vi som skrev böcker inte heller så betydelsefulla. Jag har gjort Kjell ganska grinig, trots att jag verkligen älskar bibliotekarier, han påminner om en studierektor på mitt gymnasium. Jag började själva läsa vuxenböcker redan som elvaåring eftersom min mycket entusiastiska pappa gav mig verk av Nils Ferlin, Hjalmar Söderberg, Anton Tjechov och Guy de Maupassant. Jag tyckte också om Slas som på en långsam, väldigt rytmisk prosa berättade om de mest underliga figurer.
Människor är produkter av andras förväntningar
Ninni Holmqvist tittar nästan alltid på det som är välbekant lite vid sidan av, exempelvis när det gäller relationer – mellan barn och föräldrar, mellan syskon och mellan förälskade.
– Hur lyckas du få till det där utanförperspektivet, som om du kom från yttre rymden? frågade Ulrika Knutson.
– Jag kanske är från yttre rymden! Jag har alltid haft en känsla av att inte höra hemma, men det är varken något positivt eller negativt.
Ninni Holmqvist skriver också om hur människor i väldigt mycket högre grad än de vill erkänna är produkter av andras förväntningar.
– Ja, i våra relationer skapar vi hela tiden bilder av varandra som vi sedan försöker passa in i, istället för att bara acceptera varandra. Mitt skrivande handlar om att försöka förstå sådant här, både vad gäller mig själv och samhället i stort.
– Du skriver också om sexualitet, inte minst om samkönade relationer, påpekade Ulrika Knutson.
– En elev på en skrivarkurs frågade en gång varför jag nödvändigtvis måste ha med skildringar av sex, men kan man skriva om samtal kan man väl skriva om samlag? Och när Enheten skulle komma ut i Storbritannien ville förlaget ta bort vissa ord, men jag vägrade – och det ledde ju inte till någon katastrof, England finns fortfarande kvar.
Översätter och skriver
Ninni Holmqvist översätter också, både från danska och från engelska.
– Jag försöker översätta på halvtid och skriva på den andra halvan, men översättandet tar ofta mycket mer tid eftersom det ju är det jag lever på. Det blir ganska tungt ibland, så förra året bestämde jag faktiskt att sluta med mitt eget skrivande. Men nu när jag har fått det här priset, och jag har fortfarande svårt att tro att det är sant, måste jag förstås fortsätta skriva.
Sixten Heymans pris
Sixten Heymans pris har delats ut av Göteborgs universitet vart tredje år sedan 1938, varannan gång till en svensk skönlitterär författare och varannan gång till en svensk forskare inom naturvetenskap.
Pristagaren utses av universitetets styrelse efter beredning vid respektive fakultet. Tidigare författare som mottagit priset är Klas Östergren, Per Gunnar Evander, Sara Lidman, Kerstin Ekman, Sun Axelsson, Hans Granlid, Sven Delblanc, Birgitta Trotzig, Åke Wassing, Peder Sjögren, Tage Aurell samt Eyvind Johnson.
Foto: Johan Wingborg/GU