Sverige har en större andel tidsbegränsade anställningar än Norge. Andelen har ökat sedan 1990-talet. Personer med tidsbegränsade anställningar tenderar dessutom att fastna i den anställningsformer mer i Sverige än i Norge. Det visar en undersökning gjord av forskare i de båda länderna, däribland från Göteborgs universitet.
Frågan om tidsbegränsade anställningar är en språngbräda mot fastare jobb eller en återvändsgränd på arbetsmarknaden har diskuterats länge inom såväl forskarsamhället som politiken. I en analys av data från de båda ländernas Arbetskraftsundersökningar från 1997 till 2011 har forskare i Norge och Sverige jämfört relationen mellan fasta och tillfälliga anställningar.
– I Sverige har andelen tidsbegränsade anställningar ökat över tid från 90-talet och framåt, för att ha stabiliserats på en internationellt sett hög nivå från och med 2000-talet, säger Tomas Berglund vid Göteborgs universitet som är en av forskarna bakom studien.
I början av 1990-talet var de tillfälliga kontrakten cirka tio procent av alla anställningar. En bit in på 2000-talet ligger den siffran på cirka 16 procent.
– I Norge har andelen legat ganska konstant runt 9 procent, säger Tomas Berglund.
I studien, som nyligen publicerades i den brittiska tidskriften Work, Employment and Society, visas att en tidsbegränsad anställning oftare är en språngbräda mot en fast anställning i Norge än i Sverige. 37 procent av alla övergångar på arbetsmarknaden i Norge rörde sig från en tidsbegränsad till en fast anställning. I Sverige var motsvarande siffra endast 20 procent. Istället är det här vanligare att gå från det ena tillfälliga jobbet till det andra.
Vad skillnaderna beror på har forskargruppen inte undersökt, men i studien diskuterar de tänkbara orsaker.
– Lagstiftningen ser olika ut i de båda länderna, konstaterar Tomas Berglund. Medan vi i Sverige successivt har luckrat upp villkoren för de tillfälliga anställningsformerna, men värnat strikt lagstiftning för fasta anställningar, har man i grannlandet behållit en relativt stram lagstiftning för både formerna.
– Samtidigt måste man ha i minnet att arbetsmarknaderna ser olika ut. Norge med sin oljeekonomi har länge haft en lägre arbetslöshet än Sverige. Därmed har arbetstagare där en starkare förhandlingsposition än här.
– Skillnaderna vi kan visa på i vår studie springer nog ur en kombination av ländernas olika ekonomi och lagstiftning, tror Tomas Berglund.
