Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Filosofer och digitalkontakt, men absolut inga sugrör när GPCC Personråd fick välja den ultimata vården

GPCCs personråd på Vetenskapsfestivalen 2019Filosofer och humanister i vården, digitaliserade och enklare kontaktvägar, icke-kränkande vårdmöten, samt inte minst att frångå sugrörsorganisation. Det var bara några av önskemålen när GPCCs Personråd fick drömma fritt om den ultimata vården under årets vetenskapsfestival.

Tema på årets Vetenskapsfestival var ”Den svindlande tanken”. Därför var det inte svårt för GPCCs Personråd för patienter och närstående att bestämma sig för att det var hur den perfekta vården skulle kunna se ut i framtiden som de ville prata om i sitt event på festivalen. I ett samtal modererat av GPCCs Eva Jakobsson-Ung målade de upp sina svindlande visioner om sin perfekta hälso- och sjukvård söndagen den 7 april.

Här följer summeringar av dessa visioner från panelen, som alla är rådgivare med patient eller närståendeperspektiv hos Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet - GPCC. (I ordning från vänster till höger på bilden ovan.)

Lina Dahlin

Bland annat apotekarstudent och styrelseledamot i patientföreningen Stolta Magar.

Bakgrund: Astma och allergier sedan barn, ulcerös kolit sedan 21 års ålder. Medicinering/behandling för dessa olika diagnoser ej kompatibla, trots rådfrågning i förväg hos båda ”stuprörsinstanserna”. Även psykisk ohälsa som en följd.

Den Ultimata Vården enligt mig: Otroligt viktigt att vården har resurser och en arbetsmiljö som fungerar. Vill ej att personalen ska gå in i väggen, man undviker därför som patient att störa och ta upp tid med sina frågor. Vill ha en komplett vård. Och undersök om det behövs psykisk hjälp i ett tidigt skede, det är vanligt att man genomgår en kris när man får en kronisk diagnos.

Viktigt att se vart patienter är och hur de kommunicerar idag? Särskilt unga patienter är mycket mer digitala, och vården är inte så digital. Digitala kommunikationsverktyg skulle kunna användas mycket mer. Man borde kunna få skicka in sina frågor inför ett vårdbesök i förväg, och man vill kanske ställa frågor som inte är direkt kopplade till behandling utan som gäller tankar om framtiden; jobb? Graviditet? m.m. Det borde även vara skönt för läkare att kunna förbereda sig för de frågor patienten vill ta upp. Läkaren kunde också meddela frågor i förväg så patienten kan förbereda sig.

Malin Högberg

Ledamot VGR:s Patientforum, engagerad i vårdutvecklingsfrågor utifrån ett patientperspektiv.

Bakgrund: Har snart 40 års erfarenhet av vården; fick svårinställd diabetes i tonåren. Försökte vara ”följsam”, men det hjälpte inte, blev inte bättre av det. Blev därför misstrodd av vårdgivarna. Led illa psykiskt och fysiskt, utvecklade ätstörningar. Vårdens råd hjälpte inte; tog saken i egna händer. Började söka egen kunskap och skrev en motjournal. Ledde till att idag jag är en av världens första friska diabetiker, efter att ha hittat och tagit kontakt med professor i Kanada, och fått en ö-cellstransplantation.

Den Ultimata Vården enligt mig: Vården måste samverka! Vården måste bli pedagogisk, vara coach, och se alla patienter som personer och individer. Det måste finnas tid att se hela människan och hens resurser! Även läkare vill arbeta så här, de vill mycket hellre redovisa antal rätt behandlade patienter än bara antal patienter. Patienter måste få finnas med överallt, i hela organisationen. Vi är inte kunder eller brukare. Patientrollens status måste höjas och innehålla mycket mer än tidigare/nu. Men detta är komplext. Forskning på GPCC visar att personcentrerad vård och personligt bemötande leder till kortade vårdtider och mer handlingskraftiga patienter. En personlig vårdplan ska upprättas i samverkan mellan patient och vårdpersonal!

Vården är ett av våra äldsta mest patriarkala system som lever kvar ännu idag. Även jag, som är en ”Pippi Långstrump” i vården, och säger vad jag tycker och tänker, känner av detta, om en på ett subtilt sätt. Det sitter i väggarna. Är man då svag för tillfället, så är det svårt att orka vara Pippi Långstrump. Vi har ju försökt bygga upp den bästa möjliga vården, men vi mår bara sämre och sämre. Jag hittade hem i personcentrerad vård, och dess definitioner; jag är expert på min situation och vårdpersonalen är experter på det medicinska. Jag vill ta ansvar för mig själv. Den ultimata vården för mig är personcentrerad.

Vi behöver vända på idén om resursbrist; vårdens problem är inte en resursfråga, det är en organisations-/strukturell fråga. Ta in filosofer, humanister och historiker i vården för att få ett annat mer mänskligt tänk och perspektiv! Tänk utanför ramarna. Jag har fem specialistläkare som jag är helt beroende av; jag har lyckats övertala dem att ge mig sina mobilnummer, och de har alla gjort det, mot löfte att jag endast kontaktar dem i nödsituationer.

Hans-Inge Persson

Föreläsare, författare till 4 böcker, ledamot i Vårdanalys brukarråd.

Bakgrund: Följde sin frus erfarenhet i slutenvård fram till hennes död, observerade organisation, ledning och dålig arbetsmiljö under denna tid och skrev dagbok. Konkluderade att personalen är överarbetade och underbetalda, samt etiskt frustrerade, p.g.a. tidsbrist.

Den Ultimata Vården enligt mig: Vården måste sluta vara organiserad enligt en biltillverkningsindustri. Språket som används, t.ex. vårdproduktion och flöde, formar tankar och arbetssätt. Vårdmöten kan inte mätas i siffror och produktivitet. Dessa ord leder tankarna fel, vilket leder till att vården blir ”artificiell”. Dessa mätbara värden och bristen på kontinuitet gör att det blir fel.

Organisationen behöver förändras och bli mer klinik/patientnära. Mer kontinuitet behövs i vården, och man behöver samarbeta på tvärsen, mellan de olika klinikerna. Jag brukar säga att vården inte bara är uppdelad i stuprör, utan faktisk sugrör! Och det finns inga incitament för samarbete och kontinuitet. Idag behandlas alla likadant. Bryter man en arm så ska alla få exakt samma behandling; alla ska komma på återbesök efter tre veckor. Kanske det är olika för olika individer? Någon kanske har behov av återbesök efter en vecka, någon annan vid en annan tidpunkt. Och hur ska vi klara av vården av den växande åldrande befolkningen? Det kan vi göra med egenvård, för de som klarar av att själv hålla sin sjukdom i schack. Egenvård och personcentrerad vården.

Mikaela Javinger

Föreläsare, skribent och brukarspecialist.

Bakgrund: 30 års erfarenhet av utveckling alternativt stillastående inom psykiatrivården. Känner ett ansvar att försöka påverka och dela med sig efter att ha kommit över egna vårdtrauman. Bemötandefrågor och maktstrukturer är viktigaste frågorna för mig. Ställs särskilt på sin spets i psykiatrin, speciellt inom heldygnsvården, där man kan bli frihetsberövad med stöd i lagen. I grunden så klart av omsorg, men det genomförs/uppfattas inte alltid så.

Den Ultimata Vården enligt mig: Icke-kränkande vårdmöten, särskilt inom psykiatrin. Orden är viktiga; de står för underläggande värderingar. Nu finns det även positiva sådana; patienten ska bjudas in till att vara delaktig och ha inflytande, men det behåller i längden ”vi & de-tänket”. Ordet följsamhet är inte bra, som det används nu; det är vården som borde vara följsam för att patienten ska kunna uppnå sin högsta potential! Patienter måste få vara delaktiga och ha inflytande på vården på riktigt; i styrgrupper och brukarråd.

Psykisk ohälsa växer, trots detta skär man ner på vårdinstanser på alla nivåer; psykiatrin måste avlastas av förebyggande och tidigare instanser som skolhälsovård och diakoni mm. Brukarstyrda inläggningar inom psykiatrin är ett exempel på den ultimata vården för mig. Ett annat är att personer med egen erfarenhet nu anställs på samma villkor som annan vårdpersonal inom psykiatrin, som jag nu har blivit. Då är man med på riktigt, inte som en maskot. Ett annat nytt initiativ inom psykiatrin är en samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten där ett helt team med alla som behöver vara med koordineras runt patienten, och där patienten själv får välja plats för mötena, t.ex. på ett café eller hemma hos sig. Den yngre generationen kommer att kräva mer plats i sin egen vård. Många är rädda för förändring, och det ser väldigt olika ut på olika avdelningar och inom olika verksamheter. Det måste vara smidigare för vårdpersonalen att arbeta med dokumentation, den tar tid ifrån annat.

Relationsskapande är något av det viktigaste, som inte ses som det idag. Tillgänglighet, kontinuitet och relationer viktigt - hur använda tex digitalisering och standardisering utan att de unika i varje möte går förlorat?. Att låta människor vara viktiga för varandra. Och våga ta ansvar, inte ”det här är inte mitt bord”. Om personalen blir uppmuntrad och sedd, och får lov att värdesätta mötet, så tror jag att de är mer benägna att våga ta ett bredare ansvar. Dagens system är byggt på att man får en (huvud) diagnos – och då får man ”den här” behandlingen. Hur bygger man in flexibilitet och individualitet och samtidigt säkerhet och trygghet i ett system som är beroende av enskilda individer?

Läs mer om GPCCs Personråd här. Då Göteborgs universitet migrerar information till en ny webbplats maj-augusti 2020 fungerar vissa av dessa länkar ej, tyvärr. Ni hittar den under fliken resursmaterial och länkar på GPCCs webbplats.

TEXT OCH BILD: JEANETTE TENGGREN DURKAN