Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Filosofen María Zambranos identitetsteori aktuell i integrationsdebatten

Publicerad

Identitet är en process och den inbegriper alla människor. Det menade den spanska filosofen María Zambrano, som utvecklade en teori om att det inte finns några fullständiga identiteter utan dessa utformas kontinuerligt i relation till det omgivande samhället. Hennes tankar är moderna och högst aktuella i dagens integrationsdebatt.

María Zambrano Foto: Fundación María Zambrano
Filosofen María Zambrano föddes 1904 och är i Spanien kallad den moderna spanska demokratins moder. Foto: Fundación María Zambrano

María Zambrano, som levde mellan 1904 och 1991, räknas i Spanien och i flera latinamerikanska länder till en av 1900-talets viktigaste filosofer. Men eftersom ingen av hennes 52 böcker finns översatta till engelska är hon ganska okänd utanför den spansktalande världen. Hennes tänkande analyseras nu i en avhandling i idéhistoria från Göteborgs universitet. Boken är dessutom den första introduktionen till filosofen på engelska.

Som student i trettiotalets Madrid tog María Zambrano ställning för den spanska republiken och tvingades lämna Spanien efter inbördeskriget. Hennes exil tog henne bland annat till Kuba, Puerto Rico, Italien och Frankrike. Under sina många förflyttningar formulerade hon en teori om subjektet som understryker att människan gång på gång måste uttrycka sig själv som individ. En fullständig identitet finns inte och går heller inte att ta politisk hänsyn till.

Karolina Enquist Källgren– Istället måste politiker sträva efter att utforma samhället så att människor, oavsett var de kommer ifrån, ges kontinuerlig möjlighet att utforma sin identitet. Enligt María Zambrano är ett samhälle inte moraliskt godtagbart om det inte står individer fritt att förnya sin kulturella, nationella, etniska eller religiösa identitet, säger Karolina Enquist Källgren, avhandlingens författare.

Väcker frågor

María Zambrano resonerade mot bakgrund av fascismens och nazismens kategoriserande av människor i önskvärda och oönskade. Själv led hon under hela sin exil av att bli klassificerad som kvinna, mystiker och poet snarare än som filosof.

Avhandlingen om María Zambranos identitetsdiskussion väcker såväl politiska som filosofiska frågor angående människans förutsättningar. Den blir även ett bidrag till den europeiska debatten om flyktingmottagande och globala identiteter.

Utifrån María Zambranos texter resonerar Karolina Enquist Källgren om begreppet integration kan förstås som processen då individer i ett nytt land ges möjlighet att bli något annat än de var, tillsammans med de bofasta som också befinner sig i en identitetsuttryckande process. Vidare frågar sig Karolina Enquist Källgren om en demokratisk integrationspolitik kan fastslå att bortom definitionen av fasta identiteter pågår en gemensam uttryckandets process.

– I så fall skulle integrationsbegreppet innefatta ett erkännande av den andre som ett subjekt med möjlighet att uttrycka sig själv, och en medvetenhet om att alla personer är subjekt i en precis likadan process. Detta är slutsatser man kan dra av María Zambranos tänkande. Hennes tankar är väldigt aktuella eftersom de ifrågasätter nationella och kulturella identiteter och understryker individens rätt att kontinuerligt få utforma sin identitet, säger Karolina Enquist Källgren.

Avhandlingen Subjectivity from exile: place and sign in the works of María Zambrano försvarades den 22 maj 2015.

Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/38530