Europeiska unionens arbete med att stärka demokratin i Turkiet och Medelhavsområdet är i stort sett ett misslyckande och i själva verket ett sätt för EU att säkra sitt inflytande över området. Det menar Ann-Kristin Jonasson, doktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som skrivit en ny bok i ämnet.
– Det handlar inte om demokratifrämjande utan om realpolitik i första hand, säger Ann-Kristin Jonasson. Det demokratifrämjande arbetet är framförallt ett verktyg för att bevaka EU:s intressen i Medelhavsområdet. Det är ett sätt att stävja immigration och terrorism, säger hon.
Ann-Kristin Jonasson har under en längre tid forskat om det demokratiseringsarbete som EU bedriver i Medelhavsområdet. I sin nya bok ”The EU´s Democracy Promotion and the Mediterranean Neighbours. Orientation, Ownership and Dialogue in Jordan and Turkey” fokuserar hon dels på Turkiet, som är ett kandidatland till EU, dels på Jordanien, som är ett av EU:s så kallade grannskaps- och partnerskapsländer.
– Problemet är att EU och dess partnerländer har olika uppfattningar om vad demokrati är. EU skulle behöva problematisera demokratibegreppet. I vilken utsträckning förstår Turkiet EU:s demokratisyn? Och när det gäller Jordanien, som är på väg att bli medlem i Gulf Cooperation Council, som består av de mycket odemokratiska Gulfstaterna, är det ju rent löjeväckande att tala om gemensamma värderingar, säger Ann-Kristin Jonasson.
I sitt arbete har Ann-Kristin Jonasson intervjuat ett flertal representanter från EU och regeringarna i Turkiet och Jordanien och hon har intervjuat företrädare för såväl den politiska oppositionen som det civila samhället och akademikervärlden. Studien baseras också på ett stort antal policydokument, rapporter och akademiska analyser.
Slutsatsen hon nu drar är att EU:s misslyckande huvudsakligen beror på att Unionen inte lyckats förankra demokratiseringsarbetet lokalt i de båda länderna. EU har inte arbetat för att uppnå en bred samhällelig dialog om vilken demokrati som ska uppnås utan har istället presenterat en demokratimodell med ursprung i Europa. Detta innebär att länderna förväntas uppfylla demokratiska villkor som de inte delar. EU:s arbete främjar inte heller ländernas möjlighet att nå en gemensam vision eller idé om vilken demokrati som ska byggas.
– Det kan ifrågasättas i hur stor utsträckning Turkiet delar EU:s i huvudsak liberala demokratiuppfattning. Även om turkarna hävdar att så är fallet är det inte säkert att det är så. Den turkiska regeringens hårdhänta hantering av demonstranter under sommarens omfattande protester vittnar om detta, vilket kommer att avspeglas i Kommissionens årliga Framstegsrapport som släpps den 16 oktober, säger Ann-Kristin Jonasson.