Aristoteles levde 384–322 f.Kr. och intresserade sig för i stort sett allting som går att grubbla över, som logik, fysik, zoologi, språk, etik och poetik.
Hans originaltexter finns inte bevarade men däremot en väldig mängd handskrivna kopior, som under århundradena efter hans död studerades, kopierades på nytt och samlades i bibliotek.
– Västroms fall i slutet av 400-talet innebar dock att all denna kunskap mer eller mindre försvann. Skolorna lades ner, biblioteken skingrades och från det att alla bildade romare behärskade grekiska förvann kunskaperna i språket nästan helt i Västeuropa, berättar Christina Thomsen Thörnqvist, professor i latin och projektledare för forskningsprogrammet.
På 800-talet återuppstod dock intresset för Aristoteles naturfilosofi men till att börja med på en annan plats, i Bagdad.
– Samtliga kända texter av Aristoteles översattes på kort tid till arabiska. Översättningar till latin däremot kom inte förrän flera hundra år senare, några via arabiskan. Först 1275 fanns i stort sett alla Aristoteles verk på latin. Idag, när motsättningarna mellan öst och väst är så stora, är det en både fascinerande och rörande insikt att så mycket av det västerländska tankegodset kommer just från den muslimska världen, genom ett månghundraårigt utbyte som båda parter vann på. Det var exempelvis araberna som insåg att våra sinnesintryck tolkas i hjärnan, inte i hjärtat, som Aristoteles trodde. Och det var persern Avicenna som löste det svåra tankeproblemet med om man kan påstå något om sådant som inte existerar i verkligheten men som ändå har en benämning. Standardexemplet på ett sådant objekt i den arabiska traditionen var simurghen, en urtida fågel som enligt österländsk mytologi var intellektuellt jämbördig med människan.
När Aristoteles väl blivit översatt till latin lästes texterna vid katedralskolorna och universiteten som började etableras under medeltiden. Vid universiteten diskuterades och kommenterades Aristoteles naturfilosofi ytterst ingående och flitigt. Det är kommentarer till Aristoteles Om själen och textsamlingen Parva naturalia, som forskningsprogrammet fokuserat på, förklarar Christina Thomsen Törnqvist.
– Dessa texter handlar om perception och kognition, alltså om hur vi uppfattar och förstår vår omvärld. Aristoteles påpekade bland annat att alla levande varelser har förmågor som gör att de överlever, åtminstone tills ett rimligt antal hunnit fortplanta sig. Det är ju en tanke som lever vidare hos Darwinismen. Han förklarade också att det finns tre typer av själar: Växterna har en vegetativ själ, som gör att de kan livnära sig, växa och fortplanta sig. Djur har dessutom en sensitiv själv som gör det möjligt för dem att inhämta information om omgivningen. Unikt för människan är den rationella själen som vi alltså har utöver de andra två själstyperna.
Livlig diskussion om växter
Eftersom växter saknar en sensitiv själ som upplever omgivningen, kan de varken vara vakna eller sova, menade Aristoteles.
– Detta var något som diskuterades livligt under medeltiden, berättar Christina Thomsen Thörnqvist. Även den medeltida människan kunde lätt se att det fanns mycket som tydde på att Aristoteles hade fel: Vissa blommor kan ju sluta sig på kvällen och öppna sig igen nästa dag, och trädens blad vissnar på hösten för att sedan få liv igen när det blir vår. Hur växter får information från omgivningen och gränsdragningen mellan djur och växt är något som intresserar forskare än idag.
Kunskap får vi via fem sinnen, som vart och ett har en speciell förmåga, menade Aristoteles. Synen kan exempelvis se färg och hörseln uppfattar ljud.
– Smaken var mer problematisk eftersom man ju uppfattar mat också med känsel i munnen. Aristoteles noterade också att vissa organ fungerar som kontrollorgan över andra: Om vi exempelvis hör en papegoja och sedan får syn på en häst, drar vi slutsatsen att vi hört fel, inte att vi ser fel.
Tankar om fantasi och syn
Aristoteles menade också att synen fungerar genom att yttre intryck når ögonen. Det kanske verkar självklart idag, men många andra antika filosofer, som exempelvis Platon, trodde tvärtom att vi ser när strålar från ögonen träffar olika objekt.
Sinnesintrycken utgör själva grunden för människans kunskap; minne och drömmar kan exempelvis inte innehålla sådant som inte åtminstone i något läge funnits i sinnevärlden, enligt Aristoteles.
– Däremot kan vi sätta ihop saker på fantasifulla sätt, exempelvis drömma om ett berg av guld; både berg och guld existerar i verkligheten, men kombinationen står vi för själva med hjälp av fantasin, phantasia.
Men varför tror vi på våra drömmar medan vi sover, trots att de kan handla om något uppenbart osant, och hur kan människor gå i sömnen, när alla sinnen är nedsläckta? Det var några frågor som medeltidens lärde sökte svar på hos Aristoteles.
–Aristoteles var den stora auktoriteten och ibland omtolkades han för att passa in i dåtidens världsbild, berättar Christina Thomsen Thörnqvist. Sanndrömmar är ett sådant exempel; eftersom dessa var allmänt accepterade under medeltiden tolkade man Aristoteles som att han också på något sätt trott på dem, vilket han väldigt tydligt inte alls gjorde.
Forskningsprogrammet Representation och verklighet startade 2013, med finansiering från Riksbankens Jubileumsfond. Arton specialister på grekisk, latinsk och arabisk aristotelism, liksom moderna filosofer, har ingått i programmet.
– Att Riksbankens Jubileumsfond satsar på det man numera gärna kallar “slow research”, som i det här fallet tillåts ta hela sju år, är fantastiskt, påpekar Christina Thomsen Thörnqvist. Forskarna har ställts inför många utmaningar under projektets gång, som att tyda medeltida handskrifter med en mängd svårtydda förkortningar, och att fastställa hur originalet kan ha sett ut, när man bara har tillgång till avskrifter med en massa skrivfel, ändringar och tillägg. Arbetet har krävt väldigt mycket samarbete mellan specialister på filosofi och filosofihistoria och filologer med kunskaper i grekiska, latin och arabiska och textkritik.
Tre nya böcker
Forskningsprogrammet har lett till fem större konferenser och 23 workshoppar med medverkan av drygt 130 forskare från 24 länder. Projektet har genererat över 100 publikationer. Bland annat har forskargruppen skrivit tre gemensamma böcker som nu är skickade till förlag. Genom programmet har GU satts på kartan som en internationellt ledande miljö inom filosofihistoria och klassiska språk – något som också kommit utbildningen till del.
– Programmet har resulterat i ett nytt masterprogram, Antik medeltida filosofi och klassisk filologi och en helt ny forskarutbildning, samt berikat kandidatprogrammet Liberal Arts, där forskare inom filosofi och klassiska språk samarbetar med neurofysiologer och kognitionsforskare. Och studierna om medeltidens tolkning av Aristoteles kommer att fortsätta. Nya forskningsprojekt har startat vid institutionen – båda spin off-projekt från forskningsprogrammet – bl.a. ett i samarbete med Köpenhamns universitet om översättning av grekiska och latinska texter, finansierat av Riksbankens jubileumsfond, och ett om medeltida teorier i den latinska och arabiska traditionen om olika typer av vanföreställningar.
Text: Eva Lundgren
Reportaget publicerades först i GU Journalen nr 3 2020
