Almedalen: Vem ska bestämma över Sveriges nya forskningsanläggningar?

Staffan Edén, vicerektor för forskningsfrågor vid Göteborgs universitet, inledde med att förklara att långsiktiga investeringar kommer att bli allt mer betydelsefulla inom forskningen.

– Därför är det viktigt med tydliga spelregler för hur forskningsinfrastrukturen ska finansieras och organiseras, och vem som ska besluta.

Statssekreterare Peter Honeth påpekade vikten av nya principer men också nya resurser för forskningsinfrastruktur.

– Det handlar inte bara om teknik, naturvetenskap och medicin, även inom humaniora och samhällsvetenskap används alltmer infrastruktur, som exempelvis databaser. Vi skulle därför behöva ett tydligt nationellt system för forskningsinfrastruktur men också för återinvesteringar. Ansvarsfördelning, prioriteringar samt återinvesteringar måste vara tydliga, både på nationell, lärosätes- och forskargruppsnivå. Och jag vill gärna lyfta fram U:et i FoU, alltså utveckling: infrastruktursatsningar är viktiga, inte bara för forskningen utan även för näringsliv och övriga samhället.

Peter Honeth menade också att lärosätena fått nya resurser i hundramiljonersklassen som skulle kunna gå till infrastruktur.

– Istället använder de pengarna till nyanställningar, vilket säkert också är bra, men lärosätena borde även ha ett genomtänkt program för investeringar och återinvesteringar.

Ingrid Elam, dekan på Konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet, gav fyra exempel på hur infrastruktursatsningar hittills gått till:

– The Swedish National Infrastructure for Computing, SNIC, tillhandahåller stora dataresurser för all sorts forskning. Behovet av en nationell infrastruktur inom detta område började diskuteras redan på 1980-talet. Den svenska modellen med idé, förankring, förankring och åter förankring innan det äntligen är dags för beslut, ledde till att SNIC var klart först 2002. Men det är idag en infrastruktur som fungerar väl.

Det andra exemplet är MAX IV, ett laboratorium för materialforskning i Lund som är ett av de mest utredda projekten i Sverige. Så handlar det också om kostnader på flera miljarder.

– Satsningen på European Spallation Source, ESS, innebär en annan typ av beslutsprocess. Här var det forskare som direkt gick till den politiska nivån, utan att först förankra och diskutera. Ändå handlar det om en satsning så stor att den till och med lagt MAX IV i skuggan; ESS har redan kostat 1 miljard kronor trots att den ännu inte börjat byggas.

Ingrid Elams fjärde exempel är Science for Life Laboratory, en nationell resurs som också beslutades utan att förankras. Beslutet var politiskt motiverat och handlade om att skapa en balans mellan Stockholm och Lund.

– Så vem ska bestämma? Har regeringen den sakkunskap som krävs och ska den ha det? Och är det rätt av regeringen att gå förbi forskarsamhället?

Ulrika Björkstén, gruppchef på Vetenskapsradion, berättade om en undersökning av hur man jobbar i Danmark, Holland och Schweiz. I dessa länder har lärosätena specialiserat sig istället för att konkurrera inom samma fält.

Jan-Olof Jacke, vd för Astra Zeneca AB, menade att en satsning på svensk infrastruktur har avgörande betydelse för ett livskraftigt system av stora bolag som kan investera, små entreprenörer med idéer samt forskare.

– Privata aktörer har också ett ansvar och vill vara en del av infrastruktursatsningarna, inte bara utnyttja dem.

Juni Palmgren från Vetenskapsrådet menade att det är lärosätenas ansvar att prioritera:

– Vi har just skickat ut ett förslag på remiss om hur infrastrukturfrågor bör hanteras. Bland annat föreslår vi att lärosätena identifierar behov i interna bottom-upprocesser som sedan diskuteras.

Lars Hultman, vd på Stiftelsen för Strategisk Forskning, påpekade vikten av att hitta de nyckelpersoner som kan ta ansvar för satsningarna och öka tillgängligheten.

– SSF har också en present till er: i höst kommer vi att presentera en utlysning på 240 miljoner kronor som just handlar om nyckelpersoner.

Karin Markides, rektor på Chalmers, avslutade seminariet med att påpeka att varje lärosäte måste identifiera de kluster som ger styrka.

– Universitet, näringsliv och samhälle måste tillsammans se att det finns ett värde med de mötesplatser som olika infrastruktursatsningar innebär. Klarar vi inte av att utveckla detta är det helt enkelt inget regionalt styrkeområde.

Staffan Edén, seminariet arrangerades av Göteborgs universitet och Chalmers. Några kommentarer?
– Det var en väldigt bra diskussion. Men det stämmer inte att våra lärosäten har fått en massa mer resurser som vi kan välja att satsa på infrastruktur. Forskningsfinansieringen via forskningsråd har visserligen ökat med 30 procent men basanslagen har bara gått upp med 6 procent. De som får externa medel betraktar dem som anslag till sina projekt, inte som bidrag till infrastruktursatsningar, och de externa ansökningarna kräver också resurser från våra basanslag.

Hur kommer Göteborgs universitet att gå vidare med infrastrukturfrågan?
– Jag tror inte att det är en överdrift att säga att Göteborgs universitet, tillsammans med Chalmers, har kommit längst i landet när det gäller en plan för forskningsinfrastruktur. Den kommer vi att presentera den 1 september.

Medverkande i seminariet Vem ska bestämma vilka nya forskningsanläggningar Sverige ska ha?: Peter Honeth, statssekreterare, Utbildningsdepartementet. Ulrika Björkstén, gruppchef, Vetenskapsradion SR. Pia Kinhult, ledamot av regionstyrelsen, Region Skåne. Lars Hultman, vd, SSF (Stiftelsen för Strategisk Forskning). Juni Palmgren, huvudsekreterare Rådet för forskningens infrastrukturer, Vetenskapsrådet. Lena Gustafsson, rektor, Umeå universitet. Ingrid Elam, dekan, Göteborgs universitet. Staffan Edén, vicerektor, Göteborgs universitet. Karin Markides, rektor, Chalmers. Helena L Nilsson, moderator, Västra Götalandsregionen.