Studier omkring artikulasjon i tysk romantisk orgelmusikk, 1800-1850. Med ett tillegg om registreringspraksis
Kort beskrivning
Doktorsavhandling av Vidar Vikøren, 2007.
I Vidar Vikørens doktorsavhandling i musikalisk gestaltning "Studier omkring artikulasjon i tysk romantisk orgelmusikk, 1800 – 1850. Med et tillegg om registreringspraksis” (Göteborgs universitet) undersöks artikulation och musikaliskt uttryck i tysk romantisk orgelmusik och orgelspel under första hälften av 1800-talet. Detta är en period i musikhistorien då starka traditioner från barockens praxis bryts mot nya element.
I de många orgelskolorna, som utgör det huvudsakliga källmaterialet för studien, propagerar man för ett spelsätt baserat på legato. Legato på orgel är i vår tid i övervägande grad underförstått som ett absolut legato där spelsättet i samband med flerstämmig sats kännetecknas av omfattande och obegränsad användning av så kallad fingersubstitution (stumt fingerbyte). Detta är en spelstil man anar början av under denna period, men det är först under det sista decenniet av 1800-talet samt under 1900-talet som det blir den allt överskuggande och dominerande spelstilen i orgelspelet.
Under den period studien omfattar är emellertid fingersättningen för flerstämmig sats identisk med den praxis vi känner till från mitten av 1700-talet då fingersubstitution förekom mycket sparsamt eller inte alls. Mot denna bakgrund är utgångspunkten för studien frågan hur man ska förstå begreppet legato i samband med utförande av flerstämmig sats.
Å andra sidan är det inte bara fingersättningen som har betydelse för artikulation och musikaliskt uttryck; även användningen av bågar och satsstruktur har betydelse. Därför inkluderas även dessa element i studien.
Studien visar hur legato uppnåddes, inte genom ett vidsträckt bruk av fingersubstitution, utan genom ett subtilt anslag, dvs när man slår an respektive släpper upp tangenten.
Via en cd-inspelning med musik av Rinck, Mendelssohn och Bach presenteras resultatet av forskningen även i klingande form. Denna del av studien är gjord på den historiska orgeln i domkyrkan i Trondheim, byggd av Johann Joachim Wagner mellan 1738 och 1741.