Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktion
Sidan uppdaterades: 2012-09-11 15:12

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Samverkan och delaktighet… - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Samverkan och delaktighet för helhetssyn

Konferensbidrag (offentliggjort, men ej förlagsutgivet)
Författare Marie Stenseke
Publicerad i Presentation vid Landskapsforum 2018, Vattnet i det brukade landskapet, Kungl. Skogs- och lantbruksakademien, 15-16 oktober 2018
Publiceringsår 2018
Publicerad vid Institutionen för ekonomi och samhälle, Kulturgeografi
Institutionen för ekonomi och samhälle
Språk sv
Länkar www.ksla.se/wp-content/uploads/2018...
Ämnesord Landskapsperspektiv, Fysisk planering, mark- och vattenanvändningskonflikter
Ämneskategorier Kulturgeografi

Sammanfattning

Det finns många dispyter kring vattnet i det brukade landskapet, i olika dimensioner och i olika skalor. I min presentation ger jag några perspektiv, som kan underlätta för att förebygga och hantera motsättningar. Jag tar min utgångspunkt i strävan mot hållbar utveckling, och FN:s 17 globala mål. vilka visar på nödvändigheten av helhetssyn i hållbarhetsarbetet. En helhetssyn innebär bland annat att olika motsättningar är tydliggjorda. En förutsättning för att hantera intressekonflikter och målkonflikter är att det finns insikt om varför de uppstått. Konfliktforskningens enkla ABC-modell kan hjälpa till att göra konflikter begripliga – handlar det om A) attityder och föreställningar, B) beteenden och ageranden från olika parter eller är det C) i grunden en oenighet i sak, om fysiska åtgärder (eng. Conflict i betydelsen oförenliga mål)? Samverkan och delaktighet kan ses som metoder för att motverka problem i B-aspekten, men det bidrar också till att hantera motsättningar i A och C, genom att främja både en gemensam förståelse för frågan utifrån ett mer övergripande perspektiv, och förmågan att reflektera över sin egen roll och få perspektiv på egna och andras ingångar och önskemål. Samverkan och helhetssyn kan dels handla om interaktionen mellan medborgare, inklusive brukare, och myndigheter och dels om interaktionen mellan olika myndigheter. I fråga om medborgare¬– myndigheter visar forskningen att tillit är en nödvändig ingrediens för att det skall fungera väl, och kopplat till det bland annat att det finns mötesplatser, att tillräcklig tid är avsatt för tjänstemän, att ekonomiska medel underlättar, att strategier, lagstiftning och initiativ från myndighetshåll är konsistenta med varandra. Därtill är det också viktigt att det är tydliggjort vilket mandat som finns i samverkan, dvs, vilken makt som delegeras, vem som får delta och under vilka former. När det handlar om samverkan mellan myndigheter, har det flera gånger på senare år konstaterats att sektoriseringen, och därmed bristen på helhetssyn, utgör ett hinder för en hållbar utveckling. I SOU 2014:50, Med miljömålen i fokus – hållbar användning av mark och vatten uttrycks det på följande sätt: För att åstadkomma en långsiktigt hållbar markanvändning och en sammanhållen och hållbar vattenpolitik måste olika intressen och anspråk beaktas och vi måste göra avvägningar mellan olika samhällsmål. Här hjälper oss FN:s globala mål att se de många olika utmaningar som vi måste beakta. I Agenda 2030, som ramar in målen, görs det mycket tydligt att vi inte kan ta målen ett i taget. Även om vi som individer eller arbetslag av nödvändighet fokuserar på något av de 17 målen, eller de 169 delmålen, måste samtidigt konsekvenser för alla de övriga också finnas med i bilden. Att arbeta med en mer komplex bakgrundsbild komplicerar arbetet, och en bredare samverkan mellan myndigheter med olika sektorsansvar i fråga om användningen av mark och vatten får ses som den rimliga vägen att gå. Det innebär möten mellan sektorer vars uppdrag och sin kompetens relaterar till olika globala mål. Det innebär också att det tydliggörs var avvägningar eller prioriteringar måste göras mellan olika mål. Den FN-initierade panelen för biologisk mångfald, Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES), som fokuserar på mål 14 och 15 om ekosystem och biologisk mångfald i hav och på land, presenterade i våras en rapport om Europa och Centralasien. I rapporten understryks behovet av mainstreaming, dvs att biologisk mångfaldsfrågor inkluderas i andra politikområden än bara naturvård, för att vi skall komma till rätta med hoten mot arter, deras livsmiljöer och de olika nyttor som naturen ger. För att få till mainstreaming är, enligt rapporten, ett viktigt steg att ’definiera hållbarhetsmål utifrån ekologiska, ekonomiska och sociokulturella aspekter’ för att i nästa steg ’utforma strategier och styrmedel’. För att arbetet med definiering av hållbarhetsmål utifrån en sådan helhetssyn för förvaltning av vattnet i det brukade landskapet skall ske på ett kvalificerat sätt krävs, återigen, samverkan mellan olika kompetenser från olika samhällssektorer. Sammantaget understryker de utmaningar som finns för vattenförvaltningen i Sverige, och nödvändigheten av helhetssyn i konsekvens med målet om en hållbar utveckling, att det är hög tid att påbörja processen med en nationell landskapsstrategi.

Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?