Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktion
Sidan uppdaterades: 2012-09-11 15:12

Tipsa en vän
Utskriftsversion

I väntan på uppehållstill… - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

I väntan på uppehållstillstånd

Kapitel i bok
Författare Ulla Björnberg
Publicerad i Barndom och Migration
Sidor 139-166
ISBN 978-91-89140-82-0
Förlag Boréa
Förlagsort Umeå
Publiceringsår 2013
Publicerad vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap
Sidor 139-166
Språk sv
Ämnesord asylsökande barn, asylsökande familjer, resiliens, tillit, socialt erkännande
Ämneskategorier Sociologi

Sammanfattning

Kapitlet handlar om familjer, som har väntat på beslut om uppehållstillstånd i flera månader och i något fall mer än ett år. Fokus i detta kapitel är hur föräldrar och barn söker ordna sin tillvaro socialt. Under transitionsprocessen som är präglad av ambivalens, osäkerhet och förlust av socialt kapital kan en strategi vara att kontakta anhöriga och andra i liknande situation för att dela erfarenheter och problem. Sociala relationer är viktiga för att motverka hälsoproblem både hos barn och vuxna – det finns nu mycket forskning som visar på ett sådant samband. Ett grundläggande antagande i mina analyser är att sociala relationer som innebär tillit och socialt erkännande är viktiga faktorer för barns och föräldrars välbefinnande. Resiliens kan finnas genom kontakter med släkt i hemlandet och bland vänner och grannar. Resultaten från studien visar emellertid att det finns flera hinder mot att etablera kontakter och bygga social kapital under transitionsprocessen. Transitionsperioden präglas av många typer av problem och svårigheter. Den har inneburit förlust av resurser, socialt kapital och förtroende för ursprungslandet för både barn och föräldrar på rund av förföljelser, hot och våld, brist på försörjningsmöjligheter. Till detta kommer att erfarenheter under själva flykten har inneburit utsatthet för personer som har utnyttjat deras situation. Barnen berättar att de försöker glömma det förflutna och vill inte tala med andra om den oro som de känner inför framtiden. Samtidigt kan barnen inte undgå att påverkas av hela familjens oro och ambivalens inför framtiden. Några barn nämner att de talar med sina föräldrar om dessa problem. Andra behåller sin oro för sig själv och förblir tysta och ett huvudintryck är att ju större problem desto större tystnad.Samtalen med föräldrar och barn visar att man efter flykten har hamnat i ett slags socialt tomrum. De har få sociala kontakter och vi får en bild av att både barn och föräldrar är marginaliserade i närsamhället, trots att de har tillbringat flera månader i landet. En röd tråd i barnens och föräldrarnas berättelser är att man väljer att lita till sig själv och till den nära familjen. Bland de familjer som vi har intervjuat är resiliens i hög utsträckning familjeorienterad, särskilt i de familjer som har många problem att hantera. Osäkerheten om framtiden följs av ett behov av att familjen framstår som självständig och förlitar sig på sig själv. Det stora inbördes beroende som skapas innebär emellertid också en press, särskilt på barnen eftersom de önskar beskydda familjemedlemmar från oro. För asylsökande barn kan det vara svårt att etablera sociala kontakter och nätverk beroende på ett flertal omständigheter i närmiljön, men också beroende på erfarenheter före och efter flykten. Svårigheter kan också knytas till familjesituationen och de omständigheter som familjen har att hantera i vardagslivet. Spänningen mellan exkluderande erfarenheter och förväntningar på hur barnens och familjens situation kan förbättras eller försämras efter flykten är för barnen en viktig referens för hur de utvecklar strategier för att hantera svårigheter och problem. Att förhålla sig avvaktande till sociala kontakter kan ses som ett sätt att hantera osäkerhet.

Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?