Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktion
Sidan uppdaterades: 2012-09-11 15:12

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Varför den starka växthus… - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Varför den starka växthusgasen LUSTGAS bildas vid odling i jord- och skogsbruk

Rapport
Författare Åsa Kasimir Klemedtsson
Förlag Energimyndigheten
Förlagsort Eskilstuna
Publiceringsår 2009
Publicerad vid Institutionen för geovetenskaper
Språk sv
Ämnesord lustgas, kväve, mat, kretslopp, odling
Ämneskategorier Kemi, Geovetenskap och miljövetenskap, Biologiska vetenskaper, Växtproduktion, Markvetenskap

Sammanfattning

Även så ”naturliga” verksamheter som jord- och skogsbruk påverkar halten av växthusgaser i atmosfären. Här ges en orientering kring varför lustgas (N2O) bildas i mark, och hur mycket som kan avgå vid olika odlingar. Oftast avgår små mängder men ibland riktigt mycket lustgas vilken produceras av svamp och bakterier i marken vid omvandling av kväveföreningar. Denitrifikation är den process som oftast producerar mest lustgas, men nitrifikation som kräver syre kan vara avgörande eftersom den processen producerar det nitrat som behövs i denitrifikationen. Det är vid syrebrist som lustgas bildas och syrebrist kan uppstå i jordklumpar med hög biologisk aktivitet vilken konsumerar syret, eller när syre inte kommer ner i marken för att marken är genomvåt eller när markens porer har tryckts ihop av exempelvis traktorhjul. Några tekniker för att mäta hur mycket lustgas som avges från marken till luften beskrivs. För att slippa arbetsamma fältmätningar vill man gärna enkelt kunna beräkna lustgasavgången. Några metoder har utvecklats, men det finns ingen enkel metod som samtidigt är tillförlitlig. Ökningen av lustgas i atmosfären kan kopplas till att mer av luftens kvävgas (N2) nu fixeras till reaktivt kväve som då kan användas för uppbyggnad av levande celler. Kväve kan fixeras biologiskt t ex i ärtväxter eller vid tillverkning av handelsgödsel. Reaktivt kväve är avgörande för att växternas fotosyntes ska fungera. I de flesta naturliga ekosystem råder brist på kväve varför fotosyntes och produktion av växtmaterial ofta ökar vid tillförsel av reaktivt kväve. En ökad produktion av bioenergigrödor kommer att kräva mer kväve utöver befintlig matproduktion. Det mesta av markens kväve är uppbundet i dött och levande organiskt material och blir åtkomligt först när detta bryts ner och kvävet frigörs. Hur växtsamhället ser ut på platsen och konkurrensen mellan olika organismer om tillgängligt kväve kan avgöra storleken på lustgasavgång från mark. Därför är lustgasavgång från skogsmark ofta lägre än från åkermark. En ytterligare förklaring till lägre avgång från skog är att i Sverige och övriga världen används de bördigare jordarna till jordbruk, och skog växer ofta på svårbrukad mark med lågt näringsvärde där kväve ofta finns i underskott. Så länge som skogen växer och tar upp kväve är risken för lustgasavgång liten, men efter avverkning ökar risken för lustgasavgång. Men det finns även skog där lustgasavgången ofta är hög, som på mycket näringsrik mark, till exempel dränerad kärrtorvmark med björk, hallon och nässlor. Biomassa anges ibland vara koldioxidneutral, då lika mycket koldioxid tas upp i fotosyntesen som avges i förbränningen. Men skörd och bearbetning kräver energi, oftast fossil, vilket avger koldioxid. Dessutom medför all odling utsläpp av lustgas som är en stark växthusgas och långlivad i atmosfären. Det har i debatten hävdats att utsläppen av lustgas gör att det av klimatskäl inte är meningsfullt att byta olja mot bioenergi. Biobränsle ”kostar” nästan alltid lustgas och det finns inget helt klimatneutralt biobränsle. Men det finns bättre och sämre. Lustgasproduktionen påverkas av jord- och skogsbrukets olika skötselåtgärder både på kort och lång sikt. Exempelvis har tillförsel av stora mängder N-gödsel ökat N2O-emissionen när mängden tillgängligt kväve överskridit grödans förmåga att ta upp kvävet. Det finns också odlingssystem där det uppmätts en låg lustgasavgång trots att man kan förvänta en hög. För att få minimalt med lustgas krävs ett ”tight” förhållande mellan kvävefrigörande och kväveupptag i växter så att bara lite kväve blir över till nitrifikation och denitrifikation. Att låta marken ligga naken, trädad, ger mer lustgas än att odla marken, och ju mer näringsrik marken är ju större är risken att lustgas bildas. Det är en utmaning för både forskningen och jordbruksnäringen att utveckla jordbruksmetoder som effektivt fångar kvävet i markens organiska material samtidigt som växterna kan ta upp det för en stor skörd och bara lite lustgas bildas. Om lustgasavgången relateras till produktionen av biomassa innebär det att även skogsprodukter ”kostar” lustgas trots en låg avgång vilket beror på att tillväxten är lägre än i jordbruket. Varje produktionsförändring i lantbruket eller skogsbruket kan ge effekter på lustgasavgång på platsen, i omgivande ekosystem eller i andra länder, vilket kräver att systemanalytiska studier görs. EU-kommissionen har angett ett hållbarhetskriterium som kräver att produktion av biobränsle ska orsaka mindre växthusgasutsläpp jämfört med produktion och användning av fossilt bränsle för att det ska få klassas som förnybart. Lustgasavgång i fält har här en stor betydelse eftersom utsläppen utgör cirka hälften av den tillåtna mängd som ska adderas till utsläpp från energianvändning i själva produktionen.

Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?