Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktion
Sidan uppdaterades: 2012-09-11 15:12

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Grazer-induced biolumines… - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Grazer-induced bioluminescence gives dinoflagellates a competitive edge

Artikel i vetenskaplig tidskrift
Författare Andrew Prevett
Jenny Lindström
Jiayi Xu
Bengt Karlsson
Erik Selander
Publicerad i Current Biology
Volym 29
Nummer/häfte 12
Sidor R564-R565
ISSN 0960-9822
Publiceringsår 2019
Publicerad vid Institutionen för marina vetenskaper
Institutionen för biologi och miljövetenskap
Sidor R564-R565
Språk en
Länkar https://doi.org/10.1016/j.cub.2019....
Ämnesord Copepod, Bioluminiscens, Predator-Prey, Lingulodinium, Slow motion
Ämneskategorier Marin ekologi, Etologi och beteendeekologi

Sammanfattning

Bioluminescent dinoflagellates grow at one third the rate of their competitors of equivalent size, such as diatoms [1]. Despite this disadvantage, dinoflagellates successfully persist within phytoplankton communities and even form large blooms during favourable conditions. One explanation for this paradox is that bioluminescence acts as a defence that reduces losses to zooplankton grazers, such as copepods 2, 3. Lindström et al. [4] found that the dinoflagellate Lingulodinium polyedra (F.Stein) J.D.Dodge increase their bioluminescence in response to copepodamides [5], polar lipids exuded by copepod grazers, allowing for a brighter flash when bioluminescent capacity is stimulated. Here, we show that copepodamide-induced bioluminescence in L. polyedra causes a marked shift in the grazing preference of the copepod Acartia tonsa Dana. L. polyedra goes from being the preferred prey when non-bioluminescent to near complete rejection when pre-treated with copepodamides to induce a higher bioluminescent capacity. High-speed and low-light-sensitive videos show how L. polyedra cells flash upon contact with the copepod and are subsequently rejected, seemingly unharmed (Videos S1 and S2). Instead, A. tonsa shows compensatory feeding on the alternative prey.

Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?