Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktion
Sidan uppdaterades: 2012-09-11 15:12

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Vad påverkar förtroende f… - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Vad påverkar förtroende för forsking? Fokusgrupper med allmänheten

Rapport
Författare Fredrik Bronéus
Maria Lindholm
Ylva Norén Bretzer
ISBN 978-91-85585-93-9
Förlag Vetenskap & Allmänhet, VA
Förlagsort Stockholm
Publiceringsår 2018
Publicerad vid Förvaltningshögskolan
Språk sv
Länkar https://v-a.se/2018/10/vad-paverkar...
Ämnesord förtroende, forskning, forskare, fokusgrupper, vetenskap & allmänhet
Ämneskategorier Statsvetenskap, Studier av offentlig förvaltning

Sammanfattning

Våra tidigare enkätundersökningar har visat att förtroendet för forskning bland annat påverkas av utbildningsnivå och var i landet man bor. Det finns även en stor och bestående skillnad i förtroende för olika forskningsområden, där medicin ligger i topp, följt av teknik, naturvetenskap, samhällsvetenskap, utbildningsvetenskap och humaniora. För att utveckla vår kunskap om vad som stärker respektive försvagar förtroendet för forskning och forskare har vi i den här studien genomfört åtta fokusgrupper med 45 deltagare från allmänheten. Hälften av fokusgrupperna hölls i Gävle och hälften i Stockholm. I båda städerna bestod två grupper av deltagare med erfarenhet av högskoleutbildning, och två grupper av deltagare med gymnasieexamen som högsta utbildningsnivå. I fokusgrupperna sågs forskning generellt som en samhällsnyttig och seriös verksamhet. Det förekom inga direkt vetenskapsfientliga eller kunskapskritiska uppfattningar. Faktorer som deltagarna ansåg ökar eller minskar förtroendet för forskning kan indelas i fyra teman: ➜➜ Process – hur forskningen utförs ➜➜ Produkt – forskningens resultat ➜➜ Person – forskaren som utför forskningen ➜➜ Presentation – hur forskningen kommuniceras Förtroendet stärks av forskning som är förståelig, transparent, utan påverkan av finansiella intressen (Process); som är nyttig för samhället, med tydliga resultat (Produkt); som utförs av kunniga forskare som brinner för sitt arbete (Person), och som kommuniceras på ett begripligt och intressant sätt (Presentation). Omvänt skadas förtroendet när forskningen uppfattas som flummig eller otydlig, bedräglig, styrd av finansiella intressen; saknar nytta, rör självklarheter, när forskare har fel, samt av motstridiga forskningsrön. Vi såg inga tydliga skillnader mellan grupperna med högre respektive lägre utbildning när det gällde förtroendet för forskning som fenomen. Det framgick tydligt att medicinsk forskning (särskilt om cancer) sågs som urtypen av seriös och nyttig forskning. Naturvetenskap åtnjöt också ett högt förtroende och betraktades som ett område där forskarna kan söka och finna objektiva sanningar. Humaniora och samhällsvetenskap upplevdes som mer diffusa ämnen där det inte går att säga vad som är sant eller falskt. I de högutbildade grupperna noterade vi en något mer insatt diskussion om olika forskningsområden än i de lågutbildade grupperna, samt en mer utvecklad förståelse för vad forskning/vetenskap är. Förtroendet för forskare som yrkesgrupp var överlag högt, om än något lägre än förtroendet för forskning. Som individer betraktades forskare som intelligenta och beundransvärda (tålmodiga, ihärdiga, kreativa) – ibland nästan som övermänniskor. En del stereotypa negativa karaktärsdrag kom också upp (tankspridda, snöar in på saker, socialt inkompetenta, talar fikonspråk). Det ansågs vara viktigt för forskare att kunna uttrycka sig så att gemene man förstår: Forskare måste anpassa innehåll efter målgrupp så att det blir förståeligt, intressant och underhållande. Men inte för underhållande, för då upplevs det som oseriöst. För att forskare ska nå ut behöver de vara samhällstillvända, ha koll på hur ”vanligt folk” har det, och göra sig bra i media. Hans Rosling nämndes som ett exempel på en forskare som kunde förmedla komplicerade sammanhang på ett lättfattligt och intressant sätt. Sociala medier var ett viktigt forum för nyheter om forskning och vetenskap, i synnerhet bland yngre deltagare. Det som lockade mest var ämnen som man kunde relatera till (till exempel medicin). Flera beskrev hur de efter att ha läst en intressant nyhet “grottar ner sig” genom att googla vidare och läsa mer på djupet. En del gick ända till källmaterialet (den vetenskapliga rapporten, artikeln eller avhandlingen). I grupper med lägre utbildning sågs kvällstidningar som trovärdiga nyhetskällor, medan de enbart nämndes som dåliga exempel i grupperna med högre utbildning. Public service hade överlag högst förtroende – särskilt Vetenskapsradion och SVT – och även dagstidningarna sågs som trovärdiga källor till forskningsnyheter. P1 föredrogs bland äldre deltagare, medan yngre knappt lyssnade alls på kanalen. Vikten av källkritik togs upp spontant i närapå varje gruppdiskussion. Det ansågs centralt för den enskilda att kunna avgöra sanningshalten i vetenskapliga rön, och att inte lita blint på vare sig forskare eller journalister. Mot bakgrund av resultaten från SOM-undersökningens långa tidsserie, tyder våra resultat på att allmänheten bedömer forskningsområdena medicin, teknik och naturvetenskap mer positivt med avseende på alla fyra teman (process, produkt, person, presentation), jämfört med samhällsvetenskap, utbildningsvetenskap och humaniora. Det lägre förtroendet för samhällsvetenskap och humaniora tycks bland annat bero på att områdena ses som diffusa, mer subjektiva och mindre vetenskapliga, och att nyttan bedöms som lägre. På humsam-forskningens plussida är att det finns få finansiella intressen som riskerar att styra resultaten (process), och att forskarna därför behöver drivas av eget intresse (person), samt att deltagare i flera fall nämnde humsamämnen som forskning de själva var intresserade av och/eller skulle vilja delta i. För att stärka förtroendet för humaniora och samhällsvetenskap behöver bilden av denna forskning förtydligas och spridas. Möjliga åtgärder för forskare och andra aktörer inkluderar att se över den egna kommunikationen av forskningsprocessen, dess resultat, samhällsnytta och aktörer. Fokusgrupperna visar även tydligt hur viktigt det är att forskare kan redogöra för sin forskning på ett förståeligt sätt för ”vanligt folk”. Denna förmåga är en hörnsten för att möjliggöra förtroende hos allmänheten.

Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?