Till sidans topp

Sidansvarig: Webbredaktion
Sidan uppdaterades: 2012-09-11 15:12

Tipsa en vän
Utskriftsversion

Muciserande som hybrid-no… - Göteborgs universitet Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Muciserande som hybrid-nod

Paper i proceeding
Författare Palle Dahlstedt
Per Anders Nilsson
Publicerad i Vetenskapsrådets symposium för konstnärlig forskning
Publiceringsår 2017
Publicerad vid Institutionen för tillämpad informationsteknologi (GU)
Högskolan för scen och musik
Språk sv
Länkar https://www.vr.se/nyheterpress/kale...
Ämnesord musik, improvisation, systemisk, system
Ämneskategorier Konst

Sammanfattning

Vilka praktiker inom ditt/dina fält kan du ta avstamp i för att utveckla en större variation i presentations- och diskussionsformaten? Musikalisk improvisation förekommer i många olika former, och många av dessa inbegriper stilistiska villkor och begränsningar vad gäller musikaliskt material och vem som spelar när. Även i så kallad ”fri improvisation”, finns genre-konventioner och stilistiska förväntningar och sociala aspekter som påverkar samspelet. Självpåtagna begränsningar är viktiga i alla skapandeprocesser, och för att skapa struktur i improvisation används ibland enkla regelsystem, som till exempel att bara ett visst antal musiker får spela vid ett givet ögonblick. I en mer utvecklad form, där reglerna för musikernas interaktion är såpass komplexa att de ger en karaktäristisk verkidentitet, kallas detta för ”game pieces”, mest kända genom den amerikanske musikern och kompositören John Zorns verk. Ett problem med komplexa regelsystem är att en stor del av musikerns kognitiva förmåga upptas av hålla reda på reglerna, till men för spelandet. Genom att tekniskt mediera musikerns interaktion kan man undvika detta, och dessutom uppnå andra typer av interaktion. Som en del av ett tidigare VR-finansierat forskningsprojekt har vi utvecklat en serie system för musikalisk ensembleimprovisation, och prövat dem med olika musiker med skiftande musikalisk bakgrund, i Sverige och runt om i världen. Vi fann att detta fungerar bra, men det är nu dags att undersöka hur och varför. En estetisk utgångspunkt i det här projektet är att alla medverkande samtidigt är upphovspersoner. Och på samma sätt tänker vi att varje framförande med något av våra system samtidigt är en presentation av dessa. För att testa och utvärdera våra system samarbetar vi med olika grupper av musiker. Det kan vara professionella improvisationsmusiker, musiker från andra genrer och/eller musikstudenter med intresse för improvisation. Varje session startar med en presentation där dels våra idéer och koncept, och dels de specifika system som används vid varje givet tillfälle, presenteras. Genom att spela tillsammans med de inbjudna musikerna får vi som forskare uppleva och erfara hur det är att interagera med systemen i olika sammanhang. Dessa sessioner tjänar flera syften: 1) att få värdefull feedback från ”peers”; 2) att vi presenterar vår forskning till musiker och lyssnare som verkar i andra kontexter än våra; och 3) att vi med hjälp av våra system skapar ny musik. I projektet undersöker vi hur denna typ av improvisationsmusik kan få en bredare praktik, hur den kan skalas upp till större ensembler, och hur den kan kommuniceras och läras ut. Elektronisk musik, och särskilt elektronisk live-musik, har alltid brottats med dokumentationsproblem, och sådana verk är svåra att uppföra utan att komponisten är närvarande, och utan den – ofta tidsbundna – teknologi som användes vid dess tillkomst. Systemisk improvisation delar en del av dessa svårigheter – olika ”verk” använder olika teknologier.

Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?