Länkstig

Om forskarskolan kognition i klassrummet, om skrivande som kognitiv process och om taligenkänning som skrivredskap för att minska kognitiv överbelastning…

Kultur & språk

Ett seminarium i seminarieserien Text och interaktion med Åsa Wengelin, Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi.

Seminarium
Datum
29 maj 2026
Tid
10:15 - 12:00
Plats
Humanisten, Sal J411

Arrangör
Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi

På seminariet den 29/5 tänkte jag inleda med att berätta lite om vår nya forskarskola ”Kognition i klassrummet - Att integrera kognitiva perspektiv i språk-, läs- och skrivundervisningen från förskola till gymnasium” som startar den 1 september, för att sen glida över i mitt eget favoritområde när det gäller språk och kognition, nämligen skrivande och skrivredskap.

I projektet Att skriva är silver och tala guld – eller? (där Sanna Kraft disputerade på avhandlingen ”Tala fram texten: När barn med läs- och skrivsvårigheter skriver med tal-till-text”) utgick vi från ett väl etablerat fenomen: den största utmaningen för elever med läs- och skrivsvårigheter  är inte att läsa utan att skriva text. Det huvudsakliga problemet är ofta stavning men dessutom blir de här elevernas texter ofta kortare och uppfattas/bedöms som mindre koherenta och mer talspråkliga än andra elevers. Detta brukar vanligen förklaras med att kognitiva flaskhalsar under transkriptionen ställer stora krav på arbetsminnet och begränsar de resurser som finns tillgängliga för skrivprocesser på högre nivå. Ett i skolan ofta föreslaget sätt att minska de krav på resurser som ställs av stavning har varit låta eleverna diktera med taligenkänning istället för att skriva med penna eller tangentbord. Men forskning om detta – både vår (se t.ex. Kraft, 2023) och andras har visat blandade resultat. För vissa barn verkar det funka och för andra inte. Detta skulle kunna bero antingen på taligenkänningssystemets språkliga styrkor och begränsningar, på individuella skillnader i barns kognitiva och språkliga förmågor eller på en kombination av dessa faktorer. Att öka våra kunskaper om detta är av vikt för att kunna avgöra vilka elever som faktiskt skulle kunna ha nytta av taligenkänning samt hur skrivande med taligenkänning bör undervisas. Hur vi – med ett utvidgat material och fördjupade analyser – har försökt komma åt detta, vilka resultat vi har nått så här långt och vart vi nu är på väg vill jag diskutera på seminariet.