Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sektionen för psykiatri och neurokemi
Suicidality and depression in older adults: Prevalence, predictors, and outcomes
Opponent: professor Erkki Isometsä, Department of Psychiatry, University of Helsinki, Helsingfors, Finland
Betygsnämnd: docent Sebastian Lundström (ordf.), docent Louise Brådvik (LU) och professor Linda Hassing
Disputationen hålls på engelska.
Det går bra att delta på distans, disputationen kommer att streamas via Zoom Webinar: en länk publiceras senast dagen innan disputationen.
I den första delstudien kunde vi visa att 85-åringar ur befolkningen som intervjuats om sin psykiska hälsa på 2000-talet hade betydligt mer sällan suicidtankar jämfört med 85-åringar som intervjuats på 1980-talet. Bland de som intervjuats på 1980-talet hade 16% haft suicidtankar den sista månaden. Bland de som intervjuats på 2000-talet hade endast 7% haft det.
I den andra delstudien undersökte vi hur stor andel av 85-åringar på 1980-talet och på 2000-talet som var deprimerade. 1986 var det 12%, 2008 var det 7% och 2015 var det 5%, alltså en tydlig minskning. Avseende antidepressiv medicin var det tvärtom. På 1980-talet använde 6% av 85-åringarna sådan medicin, på 2000-talet hade det ökat till 12%.
I det tredje delarbetet kunde vi visa att äldre personer som hade en önskan att dö, hade tydligt förhöjd risk att dö av naturliga dödsorsaker. Efter att vi tagit hänsyn till eventuella bakomliggande faktorer så som kroppsliga och psykiska sjukdomar, kvarstod en 70% ökad risk att dö för denna grupp, under en uppföljningstid på tre år, jämfört med de som inte hade någon typ av dödsönskan eller suicidtankar.
I det sista delarbetet kartlade vi sjukvårdskontakter hos äldre personer som gjort ett suicidförsök. Det visade sig att den vanligaste kontakten, året innan suicidförsöket, var med en vårdcentral. Relativt få hade kontakt med psykiatrin. Efter suicidförsöket hade många en kortare kontakt med psykiatrin men denna hade ofta avslutats inom ett halvår. Vi fann även att det var ovanligt att denna grupp äldre fick psykoterapi. Den absolut vanligaste behandlingen var antidepressiv medicin och sömnmedicin.
Avhandlingen bygger dels på data från de så kallade H70-studierna, där äldre personer ur befolkningen blivit intervjuade om sin psykiska hälsa, och dels på data från ett regionalt sjukvårdsregister, VEGA-registret.