Hoppa till huvudinnehåll
Länkstig

Lina Rydén – Atrial fibrillation in aging

Forskning
Hälsa & medicin

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för psykiatri och neurokemi

Disputation
Datum
4 feb 2022
Tid
09:00 - 12:00
Plats
Hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg
Antal platser
För att minska smittrisken ombeds allmänheten att delta digitalt via länk, se nedan.

Avhandlingens fullständiga titel

Atrial fibrillation in aging; methodological aspects and the relation to dementia and cerebral vascular disease

Opponent och betygsnämnd

Opponent: professor Peter Nilsson, institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet, Malmö.

Betygsnämnd: professor Lars Westberg (ordf.), professor Börje Bjelke (Oslo universitet) och docent Jette Möller (KI).

Bra att veta

Disputationen sker på svenska.

För att minska smittrisken kan allmänheten delta på distans via streaming:

  • Zoomlänk till den live-sända disputationen - publiceras senast dagen innan

Allmänhet som deltar på distans har möjlighet att ställa frågor till disputanden, efter betygskommittén. Skicka dina frågor via e-post till ordföranden för disputationsakten, som läser upp dem för disputanden:
Professor Bo Söderpalm
 - kontaktinformation publiceras senast dagen innan.

Förmaksflimmer och kopplingen till vanliga sjukdomar bland äldre

Förmaksflimmer, stroke och demens är alla vanliga sjukdomar bland äldre och ökar i antal då allt fler blir allt äldre. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur förmaksflimmer påverkar hjärnan genom att studera om förmaksflimmer är kopplat till symptomatisk stroke, demens, tysta infarkter och småkärlssjuka. Datan kommer från de populationsbaserade H70-studierna som undersöker representativa urval av 70-åringar och äldre i Göteborg. Då denna typen av studier påverkas av att individer faller bort under studiens gång har vi även undersökt hur de som fortsätter delta i studien skiljer sig från de som faller bort från studien. Vi har även undersökt hur väl diagnoser stämmer överens mellan det deltagarna själva rapporterar, det anhöriga rapporterar och utskrivningsdiagnoser från det nationella patientregistret för att kunna bedöma trovärdigheten av olika informationskällor.

I delarbete I fann vi att de som tackade nej vid uppföljning oftare hade lägre utbildning, lägre poäng på kognitiva test och högre blodtryck vid studiestart. De som dog under studiens gång var oftare män, hade oftare lägre utbildning, lägre poäng på kognitiva test, oftare hjärtkärlsjukdom, stroke och demens vid studiestart. Att vissa karakteristika är kopplade till att deltagare tackar nej vid uppföljning kan framförallt påverka representativiteten jämfört med "target population" (målpopulationen, dvs jämnåriga boende i Göteborg). Att vissa karakteristika är kopplat till bortfall pga död kan göra att resultaten riskerar att underskattas, även om det motsatta kan förekomma.

I delarbete II fann vi att förekomsten av hjärtinfarkt, kärlkramp, hjärtsvikt, förmaksflimmer, högt blodtryck, claudicatio (fönstertittarsjuka, en ben artärsjukdom) och diabetes varierade mellan olika informationskällor. Det var lägre förekomst i det nationella patientregistret jämfört med själv-rapport, för alla diagnoser utom hjärtinfarkt och kärlkramp. Samstämmigheten mellan själv-rapporterade diagnoser och diagnoser rapporterade av anhöriga var betydande för hjärtinfarkt, kärlkramp, förmaksflimmer, högt blodtryck och diabetes, men dålig för hjärtsvikt och claudicatio.

I delarbete III fann vi att förmaksflimmer ökade risken för demens även i frånvaro av symptomatisk stroke under hela uppföljningstiden. När vi delade upp deltagarna efter kön kunde vi bara se en ökad risk bland män, men då det var få kvinnor med förmaksflimmer får resultatet att det inte var en ökad risk bland kvinnor tolkas med försiktighet.

I delarbete IV fann vi att förmaksflimmer var kopplat till symtomatisk stroke, men även tysta infarkter (dvs infarkter som syns på hjärnavbildning men som inte har gett typiska strokesymptom) och lakuner (vilket är ett tecken på småkärlssjuka) på magnetkameraundersökning av hjärnan. Däremot fann vi inget samband mellan förmaksflimmer och förändringar i den vita substansen (vilket är ett annat tecken på småkärlssjuka), förutom hos de som haft en stroke där de med förmaksflimmer hade större förändringar i den vita substansen än de utan förmaksflimmer. Vi fann heller inget samband mellan förmaksflimmer och förekomsten av mikroblödningar, förutom i den främre delen av hjärnan där de med förmaksflimmer hade fler mikroblödningar än de utan förmaksflimmer. Eftersom det var få individer som hade mikroblödningar får resultaten gällande förmaksflimmer och mikroblödningar tolkas med försiktighet.

Sammanfattningsvis visar den här avhandlingen att förmaksflimmer är kopplat till demens, även hos individer som inte får någon stroke, och till tysta infarkter och lakuner, vilket är två potentiella mekanismer bakom sambandet mellan förmaksflimmer och demens. Mer forskning behövs för att avgöra vilken behandling som är bäst för att förebygga demens hos personer med förmaksflimmer och om hjärnavbildning kan användas för att individanpassa behandlingen ytterligare för personer med förmaksflimmer.