Gästföreläsning inom forskningsområdet Språk i samhällskontext vid institutionen för språk och litteraturer. Alla intresserade är välkomna!
Trots sitt lagliga status som ett nationellt minoritetsspråk sedan år 2000 är finskans ställning i Sverige allt annat än säkerställt. De ratificerade europeiska konventionerna samt den nationella lagstiftningen ger rättigheter åt den sverigefinska minoriteten och har höjt minoritetens och det finska språkets status. Däremot har man inte lyckats verkställa de lagstadgade rättigheterna i praktiken. Speciellt undervisning på och i finska fortsätter att möta motstånd på flera olika sätt på den lokala nivån.
Som en motreaktion har det uppstått sociala rörelser där språkaktivister försöker få minoriteten att ”tala sitt eget språk” och på så sätt motarbeta den sociala raderingen (eng. erasure) av den sverigefinska minoriteten och finskan i Sverige. Aktivisterna gör ”handlingar av språkligt medborgarskap” (eng. acts of linguistic citizenship) genom att modifiera den offentliga språkmiljön med hjälp av graffiti och genom att sprida sitt budskap via sociala medier.
Medan dessa kamper pågår i det offentliga rummet fortsätter de fem återstående sverigefinska friskolorna att vara den bästa möjligheten för sverigefinska barn och unga att uppnå kommunikativ nivå i både i finska och svenska. Minoritetens samhälleliga situation återspeglas i de tvåspråkiga klassernas vardag. Sverigefinska elever modifierar sitt beteende både språkligt och socialt för att kunna interagera med varandra inom en språkligt heterogen skolklass. Eleverna verkar ha en detaljerad förståelse över varandras språkliga kompetens vilket styr beteendet gentemot respektive elev. Vuorsola kallar elevernas sätt att styra sin interaktion för peer-policy.
Seminariet är en syntes av tre delstudier ur Vuorsolas pågående avhandlingsarbete.