To the top

Page Manager: Webmaster
Last update: 9/11/2012 3:13 PM

Tell a friend about this page
Print version

Normer som skaver. Hbtq-p… - University of Gothenburg, Sweden Till startsida
Sitemap
To content Read more about how we use cookies on gu.se

Normer som skaver. Hbtq-personers sociala arbetsmiljö i Göteborgs Stad

Report
Authors Sofia Björk
Mattias Wahlström
ISBN 978-91-87876-20-2
Publication year 2018
Published at Department of Sociology and Work Science
Language sv
Links hdl.handle.net/2077/57634
Keywords Hbtq, Social arbetsmiljö, Heteronormativitet, Sverige,
Subject categories Sociology (excluding Social Work, Social Psychology and Social Anthropology), Sociology

Abstract

På uppdrag av Göteborgs Stad har denna studie genomförts med syfte att få en överblick över hur hbtq-personer som arbetar i kommunen upplever sin sociala arbetsmiljö, samt vilka konsekvenser arbetsmiljön får för hbtq-personers välbefinnande. På ett generellt plan handlar detta om att belysa hur heteronormativa föreställningar och praktiker kommer till uttryck i arbetslivet och vilka konsekvenser det får för medarbetare som är hbtq. Fokus har legat på fyra sammanlänkade områden: (1) öppenhet och att komma ut som hbtq, (2) hbtq-personers upplevelser av bemötande på arbetsplatsen, (3) hbtq-personers upplevelse av delaktighet och social inkludering i arbetsgemenskapen och (4) arbetsmiljöns konsekvenser för hbtq-personers psykiska välbefinnande. Rapporten presenterar också övergripande rekommendationer om fortsatt arbetsmiljöarbete för att förbättra situationen för medarbetare – och i förlängningen brukare – som är hbtq. Inom ramen för studien genomfördes en webenkät som kompletterades med fördjupade intervjuer. Tre separata urval gjordes för webenkäten: ett slumpmässigt urval av medarbetare i Göteborgs Stads förvaltningar, ett slumpmässigt urval av medarbetare på det kommunala bolaget Göteborgs Spårvägar och ett självselekterat urval, främst riktat till hbtq-personer, via en länk som lades upp på Göteborgs Stads och Göteborgs Spårvägars intranät, samt spreds via lokala RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter). Totalt svarade 1004 personer på enkäten. I enkäten gavs möjlighet för hbtq-personer att anmäla intresse att delta i en fördjupad intervju och av de respondenter som anmält detta gjordes ett urval på 12 personer som fick möjlighet att berätta om sina erfarenheter av arbetsmiljön i Göteborgs Stad. Rapportens slutsatser baserar sig i hög grad på analyser av enkätsvaren, men intervjuerna gav möjlighet att pröva och utveckla resultaten från enkäten. Studien utgår främst från teorier om samhälleliga normer och mer specifikt heteronormativitet – att hbtq-personer görs till avvikande genom att heterosexualitet tas för givet i socialt samspel. Förklaringar till hbtq-personers utsatthet bör därför varken sökas hos hbtq-personer själva eller primärt hos de individer som medvetet eller omedvetet utför kränkande eller diskriminerande handlingar, utan hos de ofta outtalade kulturella mönster som förekommer på grupp-, organisations- och samhällsnivå. Heteronormen gör att de som avviker från den tvingas ta ställning till om de vill vara öppna och behöver fatta beslut om att komma ut som hbtq i olika sociala sammanhang. I dessa beslut behöver de förhålla sig till risken att utsättas för kränkningar och diskriminering kopplat till deras sexualitet och/eller könsidentitet. De som inte är hbtq slipper överväga sin öppenhet då heterosexualitet fortfarande i de flesta sammanhang är en outtalad utgångspunkt. Bland de hbtq-personer som svarade på enkäten menade omkring två tredjedelar att de var öppna för minst hälften av sina kollegor, medan bara en tredjedel var öppna för minst hälften av sina brukare. Medan öppenhet för kollegor inte tycktes variera beroende på verksamhetstyp (förskola/skola, socialtjänst, vård/omsorg, övrig verksamhet respektive Göteborgs Spårvägar) fanns det skillnader i öppenhet för brukare mellan verksamheterna, troligen kopplat till olika typer av brukarrelationer. Bland dem med transerfarenhet tycktes öppenhet för kollegor och brukare generellt vara lägre jämfört med homo- och bisexuellas öppenhet med sexuell läggning. Att inte vara öppen kunde för många handla om att inte ha fått anledning att komma ut eller att inte vilja vara privat på arbetsplatsen, men vanliga skäl var också en oro för att utsättas för negativa reaktioner eller närgångna frågor. En vanlig oro inför att komma ut var också att i andras ögon bli reducerad till enbart representant för kategorin hbtq-personer, medan valet att inte vara öppen kunde upplevas som att inte framträda för andra som hel person. Även för dem som generellt var öppet hbtq var det en ständig process att komma ut i olika yrkessammanhang när de mötte nya personer, vilket inte sällan uppfattades som påfrestande. Göteborgs stad har när denna rapport skrivs ett befintligt arbete för att främja arbetsmiljön hos hbtq-personer, och det var merparten av respondenterna i enkäten medvetna om. Bland medarbetare som är hbtq ansåg en majoritet att arbetet haft åtminstone viss effekt. Dock visar resultaten av enkäten att det kvarstår problem med diskriminering och kränkande behandling av hbtq-personer, vilket bör ses som en effekt av kvardröjande heteronormativa strukturer i organisationen. Hbtq-personer var överrepresenterade jämfört med de som är inte är hbtq vad gäller utsatthet för kränkande särbehandling, mobbing och sexuella trakasserier. Utsattheten bland dem med icke-binära könsidentiteter och personer med transerfarenhet tycks vara särskilt hög. Svaren på specifika frågor i enkäten om olika typer av bemötande gentemot hbtq-personer visar vidare att i synnerhet mer subtila, och eventuellt omedvetna, kränkningar såsom obetänksamma eller fördomsfulla kommentarer eller skämt relaterade till ens sexuella läggning eller könsidentitet var något som många varit med om någon gång. När olika typer av mer och mindre allvarliga former av utsatthet (från opassande nyfikenhet och obekväma frågor till hot och våld) läggs samman, framkommer att omkring en femtedel av hbtq-personerna i urvalet var utsatta för något av detta ganska ofta eller dagligen, och ytterligare en femtedel mer sällan. Kränkningar och diskriminering förekom från både kollegor, chefer och brukare. Samtidigt var de som inte är hbtq mindre medvetna om de kränkningar som sker mot hbtq-personer och det var inte ovanligt att kollegor och chefer inte sa ifrån mot nedsättande bemötande av hbtq-personer. För merparten av hbtq-personerna i studien tycks kränkning och diskriminering dock inte varit ett återkommande inslag i vardagen, och en överväldigande majoritet av hbtq-personer kände sig delaktiga, trygga och accepterade i gemenskapen på arbetsplatsen. Graden av upplevd social integration på arbetsplatsen skiljde sig inte nämnvärt mellan medarbetare som var hbtq och inte. Känslan av att vara trygg och accepterad i arbetsgemenskapen var dock påtagligt svagare hos icke-binära och transpersoner i urvalet. Analysen av enkäten visar också på ett negativt samband mellan olika former av utsatthet kopplat till könsidentitet eller sexuell läggning och i vilken grad medarbetare kände sig trygga och accepterade. De som i lägre grad var öppet hbtq tenderade också att vara mindre socialt integrerade på arbetsplatsen. Den övergripande bilden av hbtq-personers arbetsmiljö i Göteborgs Stad kan alltså framställas utifrån olika perspektiv med hjälp av enkätresultaten. Å ena sidan är det möjligt fokusera på att många hbtq-personer som arbetar i Göteborgs stad känner att de kan vara öppna, är trygga i sin arbetsgrupp och slipper kränkningar och diskriminering i sin vardag. Å andra sidan indikerar resultaten att det fortsatt förekommer heteronormativa föreställningar och praktiker, bland annat i form av brister i bemötandet av hbtq-personer från både medarbetare, chefer och brukare. Detta bidrar i sin tur till att en andel av de medarbetare som är hbtq känner sig mindre trygga och accepterade på arbetsplatsen. Enkätresultaten visar också att hbtq-personer som arbetar i Göteborgs Stad har generellt lägre psykiskt välbefinnande än de som inte är hbtq. En del av detta mönster har troligtvis sin förklaring i faktorer utanför arbetsplatsen, men den analys som presenteras i rapporten indikerar också att skillnader i den sociala arbetsmiljön, såsom olika grad av socialt stöd i arbetsgruppen och olika grad av upplevd trygghet, tycks vara en delförklaring. Utsatthet för olika former av kränkningar på arbetsplatsen, även mindre grova sådana, uppvisar också signifikanta samband med lägre grad av psykiskt välbefinnande. I rapportens avslutande del identifieras tre övergripande områden för fortsatt arbetsmiljöarbete. För det första föreslås ett förstärkt aktivt arbete för att undanröja trakasserier och motverka mer subtila och omedvetna kränkande handlingar, med ambitionen att undanröja alla kränkningar av hbtq-personer och andra minoriteter. Även brukares kränkningar måste tas på allvar och hur dessa ska hanteras bör bli föremål för fortsatt arbete. För det andra rekommenderas ett fortsatt arbete med normmedvetet ledarskap både bland chefer på hög nivå i organisationen och bland första linjens chefer, då dessa olika chefsnivåer fyller olika funktioner i för arbetsmiljön och arbetet för att förbättra denna. För det tredje förordas ett stärkt och fortsatt normkritiskt arbete och hbtq-kompetens genom verksamhetsanpassade utbildningar. Detta utvecklingsarbete bör länkas till ett bredare normkritiskt arbete som också inkluderar exempelvis normer kring etnicitet och funktionsnedsättningar. Utmaningen ligger särskilt i att integrera normkritiska förhållningssätt i det vardagliga arbetet och samvaron på arbetsplatsen.

Page Manager: Webmaster|Last update: 9/11/2012
Share:

The University of Gothenburg uses cookies to provide you with the best possible user experience. By continuing on this website, you approve of our use of cookies.  What are cookies?