Nyheter

• Nyhetsarkiv

Praktik ute i världen - alumner berättar om sina erfarenheter

Nyhet: 2011-11-25

Att göra utlandspraktik ger nya perspektiv. Nytt perspektiv på världen, på Sverige, och inte minst på sig själv. Det, och att goda språkkunskaper är värdefullt, var några av ämnena de sju alumnerna från Göteborgs universitet talade om vid en paneldebatt ledd av Britt-Marie Mattsson, utrikesreporter på Göteborgs-Posten, under Global Week.

Alumnerna gör eller har gjort praktik i alla världens hörn. Nästan i alla fall. New York, Rom, Frankrike, Uganda och Benin. Att de tog chansen att åka på praktik är inget som någon av dem ångrar. Tvärtom. Trots att det är rätt mycket praktiskt som måste fixas, växer man med uppgiften och blir rätt stolt över sig själv när man klarar det. De är överens om att självförtroendet får sig en knuff uppåt av att göra utlandspraktik. Man blir tryggare i sig själv och vet vad man klarar av.

Kulturkrock efter Afrika och USA

– Man har bara en biljett och sedan får man klara sig, säger Katarina Hylthén Cavallius, som studerar juridik.
Hon ville bättra på sin franska och hade tänkt sig praktik i Bryssel. Att hon skulle hamna i Afrika var hon inte alls beredd på.
– När jag fick erbjudandet om att åka till WFP:s landskontor i Benin i Västafrika kände jag så klart att det vore jättekul, men samtidigt kände jag en viss tvekan. Jag funderade några dagar men insåg sedan att detta är en ”en-gång-i-livet-chans” som är för spännande att tacka nej till.

Väl framme på kontoret i Benin möttes hon av en starkt hierarkisk kultur. Det var strikt uppdelat vem som gjorde vad och vem som pratade med vem. Att vara ung kvinna kände hon inte som något problem, däremot fick hon känna av en del fördomar mot henne som vit.
– Jag förväntades till exempel betala för alla när vi var ute och åt. De tror att alla vita har pengar, men jag var ju obetald praktikant. Men den största kulturchocken fick jag faktiskt när jag kom hem till Småland i december. Jag insåg att det är Sverige som är det exotiska undantaget i världen.

Också Erik Runsteen, praktik vid The Department of Public Information (DPI), FN i New York, såg Sverige med nya ögon när han kom hem.
– Här är det kollektiva väldigt viktigt, medan man i USA mer ser till individen som uppmuntras att ta för sig. Jag tycker att fler borde komma ut och få distans till Sverige. Det är dessutom verkligen en totalupplevelse både professionellt och privat.

Engelska räcker

Att kunna flera språk ökar valmöjligheterna när det gäller utlandspraktik, men inom FN är engelskan arbetsspråk så man klarar sig trots allt ofta med den. Och ett bra sätt att lära sig ett språk är ju faktiskt på plats i landet. Yasmin Åkermark Nettelbladt som praktiserar vid World Trade Center i Frankrike har en chef som från början sade till henne att ”du kan allt och du pratar franska”. Det gör att hon nu känner sig säker på den talade franskan. Hon är lite mer osäker när det kommer till att skriva, och önskar att hon hade ansträngt sig lite mer med franskan i gymnasiet.

För Cecilia Attefors, som också hon har praktiserat på DPI i NewYork, och nu arbetar vid FN i Sydsudan, är språk viktigt, även svenskan. Hon har läst franska på gymnasiet och tyska och engelska på Göteborgs universitet. Dessutom är hon utbildad översättare och journalist. Hon är säker på att hon inte hade kunnat arbeta med det hon gör nu utan sina goda språkkunskaper.

Både språkkunskaper och självförtroendet man får som utlandspraktikant kan man ha nytta av inte minst vid anställningsintervjuer. Dessutom, inflikar Ulla Nylin från International Mobility Office, har man med sin utlandserfarenhet något att berätta som inte de andra sökande har.

Lärt av läkare i Uganda

Camilla Rahm som nu gör sin allmäntjänstgöring i Borås, märkte att de som intervjuade henne för jobbet var intresserade av hennes tid vid sjukhuset i Gulu i Uganda. Hon håller med när Britt-Marie Mattsson frågar om hon är unik att som läkarstudent göra utlandspraktik.
– Många som ska bli läkare är rätt målmedvetna och vill blir färdiga snabbt, specialisera sig och göra karriär. De tar sig inte den tiden det tar att åka utomlands. Men som läkare är det otroligt värdefullt att möta människor från olika kulturer. Jag har lärt mig jättemycket av läkarna i Uganda som är otroligt kliniskt kompetenta. De har inte så mycket teknik att ta till utan måste verkligen lita till sin egen förmåga att undersöka patienterna.

Okey att göra fel

Marcus Lundén som har tre veckor kvar på sin praktik vid WFP i Rom, känner ibland att han ”bara” är praktikant. Samtidigt har han alltid känt att det varit okej att göra fel, förtroendet för honom har funnits ändå. Dessutom tycker han att det varit intressant att träffa studenter från de ansedda universiteten i England och USA.
– Det är ingen större skillnad på dem och oss andra, så det spelar inte så stor roll var man kommer ifrån – och Göteborg är ganska fett också!

Stipendier för att bo och leva

Frågorna från auditoriet handlar framför allt om praktiska saker, som hur man hittar någon stans att bo och hur man finansierar sin utlandsvistelse. Svaret på den senare frågan handlar om att söka stipendier. Ulla Nylin menar att man ska räkna med cirka 50-60 000 kronor för att klara sig. Johanna Gårdesten som praktiserade vid Global Crop Diversity Trust i Rom och nu arbetar som konsult vid FAO i Rom, fick nästan hela den summan genom en enda ansökan.
– Man behöver bara lägga några dagars jobb på ansökningar, och det är inte mycket om man tänker på vad man kan få, säger hon.

AV:

Artikeln har inga kommentarer, kommentera artikeln.