Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Nytt centrum för feministisk posthumanistisk miljöforskning

Nyhet: 2015-08-11

Allt på jorden står i dag under mänsklig påverkan. Forskare har till och med börjat tala om en ny tidsålder – människans. Vid Linköpings universitet skapas nu ett centrum för feministisk, posthumanistisk miljöforskning som ska undersöka vad det betyder att gränsen mellan natur och kultur suddas ut.

”I en värld av dramatisk stegrad klimatpåverkan har vi inte längre lyxen att föreställa oss natur som avskild från kultur”. Meningen, som står att läsa i inledningen till den beviljade ansökan för forskningsprogrammet The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory, sammanfattar tydligt kärnan i det posthumanistiska tankesätt som ligger som grund för den verksamhet som nu börjat dra igång.

Undersöka relationen mellan människa och miljö

Formas och Mistra har satsat 40 miljoner kronor för att skapa forskningsprogrammet. Biträdande professor Cecilia Åsberg som ledde den stora programansökan kommer också att fungera som programchef:

Bild på Cecilia Åsberg– Det vi gör är att undersöka formativa relationen mellan människor och miljö. Hur miljön formar oss och hur vi formar miljön, säger hon.

– Den ömsesidiga påverkan är så stark och uppenbar idag att humanioras tidigare uppdelning mellan kultur och natur är passerad. Vi har till och med börjat tala om en ny geologisk tidsålder ”antropocen”, människoåldern. Den kallas så eftersom ingenting på jorden längre står helt utanför mänsklig påverkan.

Denna tanke, kombinerad med feministiska och anti-koloniala forskartraditioner, kommer att genomsyra all verksamhet knuten till The Seed Box: An Environmental Humanities Collaboratory, som nu får sitt nav vid institutionen för Tema i Linköping.

Många discipliner och fält är inblandade och just tvärvetenskapen är ett mycket starkt drag inom den feministiska posthumanistiska forskningen.

– Ifrågasätter man gränsdragningen mellan människor och natur så måste man också ifrågasätta skiljelinjen mellan naturvetenskaplig och kulturvetenskaplig forskning. Den mesta forskning som bedrivs om miljöfrågor är naturvetenskaplig eller teknisk – och den forskning som finns inom fältet gjord av humanister och samhällsvetare har varit väldigt avskild från den. Det vill vi motverka, säger Cecilia Åsberg.

Ett beteende- och normproblem

Den här sortens komplexa miljöfrågor följer inte disciplinära gränser. Klimatförändringarna till exempel, kan vi inte förvänta oss att enbart tekniker och ingenjörer ska kunna lösa. Det är ju främst ett beteende- och normproblem.

Här, hävdar hon, spelar erfarenheter och kunskaper hämtade från feministisk och genusvetenskaplig forskning stor roll, både vad gäller metoder och medodutveckling, men också för innehållet i själva forskningen.

– Feministiska tänkare som Val Plumwood, Vandana Shiva och Donna Haraway är en del av grundvalen i internationell environmental humanities. Genusvetenskaperna har hjälpt till att skapa nya begrepp och att kartlägga nya kunskapsområden och de har gett oss avancerade redskap för att diskutera frågor om kropp, natur, djur, teknik och även vad som egentligen kan räknas som det humana inom humaniora.

– Miljöfrågan och ansvaret för den är väldigt differentierad. Människor är olika och verkar på olika villkor. Kvinnor och män, fattiga och rika lämnar till exempel helt olika spår efter sig.

Vill nå utanför akademin

Att försöka nå ut även utanför akademien är en viktig del av det kommande arbetet inom The Seed Box. Programmet har myntat begreppet medborgarhumaniora för att beskriva hur man ska arbeta med hjälp av lokala intressen och konstnärer för att situera och öppna upp specifika miljöfrågor för intresserade allmänheter.

– Det kan vara enkla saker som fröbibliotek, som kan hjälpa människor att se det stora i det lilla – att skapa mening och se sig själv i världen och som en del av världen. Börjar man se sig själv som en del av miljön, så kanske man också agerar annorlunda.

Tanken bakom detta är att bryta känslor av distans och maktlöshet, och också att bryta avpolitiseringen av de stora miljöfrågorna, förklarar Cecilia Åsberg.

– Det krävs mycket mer nyans och engagemang i våra förhållningssätt än bara grön konsumtion. Förstår man hur vi som mänskliga subjekt alltid redan är förkroppsligade och inbäddade i naturen får det konsekvenser för hur vi agerar med den, säger hon.

Många duktiga sökande

Naturligtvis kommer det också att inom programmets ramar skrivas mängder av böcker och artiklar för att kommunicera forskningen inom forskarsamhället.

De anslagna pengarna kommer, tillsammans med ytterligare tio miljoner som Linköpings universitet skjuter till, att användas för att stärka plattformen för samarbeten både inom och utom landets gränser. Inom Seed Box verkar redan forskare och nätverk från The Posthumanities Hub och Grönt Kritiskt Forum vid Tema, men nu öppnar den upp för fler.

Tretton universitet och utöver dem ett sextiotal forskare, kommer att delta i programmet. En del av pengarna kommer också att gå till en forskarskola. Nyligen utlystes fem doktorandtjänster. Även två stycken tvååriga postdoc-tjänster har utlysts.

– Vi fick otroligt många duktiga sökande till doktorandtjänsterna. Över tvåhundrasjuttiofyra stycken för att vara exakt.

Fler tjänster kommer utlysas, liksom även forskningsmedel för nya projekt som kan införlivas in programmets projektportfölj. Idag består den av tjugo projekt som faller under fyra tematiker (Deep water/deep earth, Green Futures, Toxic Embodiment, Weather and Climate change).

På sikt kommer tolv postdoc-tjänster att cirkulera mellan de deltagande universiteten. För att stärka forskningsområdet ytterligare kommer man också att bjuda in gästforskare samt hålla workshops och konferenser.

– Det är en verksamhet som vi ska försöka hitta mer pengar till. Här på Tema Genus och vid The Posthumanities Hub på Tema, Linköping har vi haft flera gästforskare som kommit hit på egna pengar, men kan vi hjälpa till att få hit fler, så blir det ett viktigt sätt att verkligen bli det epicenter för den här sortens forskning, som vi vill bli. Dessutom kommer vi att få inspiration av de artists-/writers-in-Residence samt nya ännu okända forskningsprojekt som ska finansieras inom detta kritiskt-kreativa program, avslutar Cecilia Åsberg och tillägger:

– Det är så spännande!
 

AV: Siri Reuterstrand

Artikeln publicerades först på: genus.gu.se

Sidansvarig: Ulrika Lundin|Sidan uppdaterades: 2016-11-04
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?