Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Gränser för språkets minnen: Om exil, från Sverige – ur ett pågående samtal

Artikel i övriga tidskrifter
Författare Khashayar Naderehvandi
Publicerad i Populär poesi
Nummer/häfte 32
Sidor 4-10
ISSN 2001-6867
Publiceringsår 2017
Publicerad vid Akademin Valand
Sidor 4-10
Språk sv
Länkar www.popularpoesi.se/tema/nummer-32-...
Ämnesord exil, poesi, rasism, samtal, essä
Ämneskategorier Litterär gestaltning

Sammanfattning

Ett par dagar innan du åker iväg till Brasilien får jag reda på att min resa till USA måste ställas in. Jag är född i fel land. Trump släpper inte in sådana som mig, det vill säga sådana i vars svenska pass det står “Födelseort: Teheran” – Teheran eller en annan plats i något av de sju länder som Trumpadministrationen ser som ett hot, vars befolkning nu misstänkliggörs tillsammans med de av oss som har bott större delen av våra liv någon annanstans, men är födda där. När jag var på mitt första kvartssamtal, det som idag heter utvecklingssamtal, var jag sju år gammal och hade rätt nyligen börjat lära mig svenska. Också min mamma hade precis börjat lära sig svenska. Vi satt där och försökte föra någon sorts konversation med min lärare. Utvecklingssamtal är världar som krockar och det här var världar som både krockade och passerade varandra, som två galaxer som dras in i varandra av gravitationskraften, men det finns mer rymd än vad det finns stjärnor – och vad som ser ut att bli en våldsam kollision är i själva verket en ödslig rörelse där alla mål missas. Vi förstod inte varandra och även om ingen var särskilt bekväm så gjorde de vuxna sitt bästa, välvilliga som de var.

Sidansvarig: Webbredaktion|Sidan uppdaterades: 2012-09-11
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?