Nyhet: 2007-06-08
De senaste tio årens ökning av kraftiga orkaner i Nordatlanten kan bero på naturliga variationer. Det skriver forskare från Göteborgs universitet, Puerto Rico och USA i en artikel i senaste numret av tidskriften Nature. Genom att borra i koraller har de kunnat kartlägga antalet kraftiga orkaner så långt som 270 år tillbaka i tiden.
Sedan 1995 har orkanerna i Nordatlanten ökat kraftigt i antal. Men den undersökning som artikelförfattarna, däribland Björn Malmgren, professor emeritus vid Göteborgs universitet (GU) och Johan Nyberg, fd doktorand vid GU, har gjort av förekomsten av kraftiga orkaner i området visar dock att antalet kraftiga orkaner gradvis minskade mellan 1760-talet och 1970-talet. De konstaterar också att antalet kraftiga orkaner varit få under 1970- och 1980-talet.
Orsaken till minskningen tros vara en snabbare uppvärmning av atmosfären än havsvattnet i det område av Nordatlanten där orkaner bildas. Detta ger en mer stabil atmosfär, något som i sin tur motverkar att kraftiga tropiska orkaner bildas. Den ökning av antalet orkaner som har skett sedan mitten av 1990-talet är inte ovanlig i detta historiska perspektiv, trots de högre vattentemperaturerna.
Johan Nyberg, huvudförfattare till artikeln, är noggrann med att påpeka att den nu publicerade artikeln inte motsäger de larmrapporter om global uppvärmning som har kommit från FN:s klimatpanel det senaste året.
- Vi har tittat på orkanfrekvensen och det visar sig att det finns en naturlig variation när det gäller kraftiga orkaner. Däremot har vi inte tittat på styrkan i orkanerna och våra data motsäger inte forskningsresultat som pekar på till exempel en ökande växthuseffekt, säger Johan Nyberg, fd doktorand vid GU nu verksam vid myndigheten Sveriges Geologiska undersökningar (SGU).
Enligt Johan Nyberg har variationer i orkanaktiviteten med perioder på ca 10 till 30 år förekommit. Det är framför allt förändringar av skillnaden mellan vindriktning och vindstyrka på olika höjd i atmosfären som har orsakat variationerna i orkanaktivitet i Nordatlanten under de senaste ca 270 åren.
- Kunskap om naturliga variationer är viktig när man ska göra prognoser över framtida orkanaktivitet. Om skillnaden mellan vindriktning och vindstyrka på olika höjd i atmosfären minskar och vattentemperaturerna är höga kan det innebära mer långlivade stormar som får till följd fler och häftigare tropiska cykloner, säger Johan Nyberg.
Förändringar i klimatet kan studeras genom direkta observationer av till exempel nederbörd och vattentemperaturer eller genom ett s.k. "proxy", vilket innebär ett sekundärt mått på miljövariationer. Proxies förekommer rikligt i "det geologiska arkivet", till exempel i marina sediment.
I artikeln i Nature görs en rekonstruktion av tidigare orkanvariationer där man har använts sig av tropiska koraller och marina sediment från Karibien. Korallens skelett består av aragonit (ett slags kalciumkarbonat) och har studerats med hjälp av kemiska analyser. På så sätt har man kunnat få fram vilken sammansättning havsvattnet har haft då korallernas skelett bildades. Utifrån den informationen har sedan mängden nederbörd, vindstyrka och orkanaktivitet bestämts.
Huvudförfattare till artikeln i Nature är Johan Nyberg, maringeolog vid Sveriges geologiska undersökning. Medförfattare är Björn Malmgren, Göteborgs universitet, Amos Winter, University of Puerto Rico, Mark Jury, University of Puerto Rico, Halimeda Kilbourne, University of South Florida & NOAA Earth System Research Laboratory och Terrence Quinn., University of South Florida & University of Texas at Austin.
Box 100, 405 30 Göteborg
Besöksadress:
Universitetsbyggnaden, Vasaparken
Telefon:
031-786 20 21
0734-04 20 21